Inom finansvärlden brukar de fyra dyraste orden kallas ”det är annorlunda nu”. Citatet, som tillskrivs den amerikanske investeraren John Templeton, har använts av investerare i slutet av en börsuppgång före börsbubblan spricker i tron att nya förutsättningar gör att uppgången kan fortsätta. Vid millenniumskiftet handlade det om tilltron till den nya ekonomin innan IT kraschen kom och för 10 år sedan handlade det om den globaliserade superkonjunkturen innan banken Lehman Brothers konkursade 2008 med efterföljande finanskris. Idag handlar det om att det inte finns något annat investeringsalternativ än börsen och fast egendom då räntan är låg.
Experter har varnat för stigande räntor med efterföljande börs- och bostadskrasch. Som jämförelse hade Japan, idag världens tredje ekonomi med samma inflationsmål två procent som Riksbanken, sin fastighetsbubbla 1991 och har sedan dess haft låg/negativ ränta. Om jämförelsen appliceras på Sverige kan nuvarande ränteläge bli långvarig? Till detta kommer andra risker som kan skada ekonomin såsom ökad religiös fanatism med terrordåd, nationalism med skyddsmurar, ett nytt Europa utan England och nyckfulla beslut från omogna själviska ledare. Det är alltid annorlunda nu men mänskligt beteende tenderar att upprepa sig. Slutsatsen blir att det är nu man ska samla i ladorna och se om sitt hus för en osäker framtid som vi bara kan spekulera om med paralleller från vår historia.
I sin andra kvartalsrapport fokuserar SAS på utökade strukturåtgärder för att skapa långsiktigt hållbar lönsamhet. De två dominerande åtgärderna är dubblerat effektiviseringsprogram till 3 miljarder SEK att levereras i perioden 2017 till 2020 samt att skapa nya intäktsströmmar genom EuroBonus i ett separat bolag.
SAS ständiga effektiviseringarna med resultatet längre fram har vi vant oss vid. De har mera lett till att SAS har blivit mindre än att affärseffektiviteten har förbättrats. SAS har bantats från ett pompöst reseföretag med över 40 000 anställda under Jan Carlzons tid 1990 till ett slimmat Skandinaviskt flygbolag med 10 000 anställda under Richard Gustafssons tid 2017. Under de senaste fem åren har såväl intäkten som kostnaden pendlat kring 100 Euro per utbjuden stol med ett årligt lågt men ändå positivt driftsresultat. Det kan jämföras med snabbväxande Norwegian vars intäkter och kostnader pendlar kring 80 Euro per utbjuden stol med såväl negativt som positivt driftsresultat.
Kvartal 1 och 2 ger som regel underskott som ska tas igen i kvartal 3 och 4. Om inget drastiskt händer bör det bli ett positivt driftsresultat för SAS för innevarande år enligt min prognos i rött i nedanstående tabell.
SAS EBIT per kvartal samt helår (msek)
2012/12 -540 224 1320 713 Helår: 1714
2013/14 132 -661 932 -250 Helår: 153
2014/15 -657 458 1142 1282 Helår: 2225
2015/16 -186 240 1158 680 Helår: 1892
2016/17 -577 -110 1100 700 Helår: 1113
Med syfte att skapa aktieägarvärde (?) anges tre skäl i kvartalsrapporten för att lägga EuroBonus i ett separat bolag:
· Att stärka kärnverksamheten, dvs att öka intäkterna till flygbolaget SAS, genom att analysera kunddatabasens 5 miljoner kunder med CRM och ”big data” verktyg och skapa nya erbjudanden. Idag är EuroBonus integrerat i SAS och man kan ställa sig frågan om flygbolaget SAS kan existera utan EuroBonus. Det är oklart varför analysarbetet av Eurobonus databasen blir bättre utfört i ett separat bolag?
· Skapa nya intäkter till SAS genom att koppla flera kreditkort och andra samarbeten till EuroBonus. Idag ökar internethandeln såväl som antalet betalningsmöjligheter även utan kreditkort. De som köper via nätet vill nog i första hand ha lågt pris till justa villkor och en enkel och säker betalning. De som handlar mat, kläder, byggvaror mm i detaljhandeln och betalar med kreditkort tänker nog inte på sitt kommande resebehov. Det är snarare stökigt att vara medlem i flera olika kund-klubbar med korskopplade erbjudanden. Glädjen att få en gratisresa då huset reparerats och betalats med sitt Visa kort hör till det förgångna.
· Synliggöra värdet i EuroBonus programmet som idag ligger gömt inom SAS. Det är svårt att värdera ett flyginriktat bonusprogram. Om man jämför med Etihad, som 2012 köpte 70 procent av Air Berlins Topbonus program med c:a 3 miljoner medlemmar för c:a 1,5 miljarder SEK, blir värdet för Eurobonus c:a 3,5 miljarder SEK. Men som i alla affärer gäller det att hitta en intresserad köpare. SAS har förmodligen sneglat på Lufthansas Miles & More som sedan 2014 drivs i ett separat bolag. Miles & More har 250 anställda, 30 miljoner medlemmar, över 300 partners och driver 9 flygplatsbutiker och en online butik.
Utskiljandet av EuroBonus till ett separat bolag verkar mera som organisatorisk klåfingerhet än ett genomtänkt affärskoncept. Jag hoppas jag har fel.
Bantningen av SAS till ett mindre mer flexibelt flygbolag har medfört att majoriteten av flygplansflottan är inhyrd och att bara omkring en tredjedel är ägd. För att få en bra finansiering ställer det krav på att SAS kan redovisa en bra kapitalstruktur.
Kortdistansflottan består av 107 flygplan: 33 ägda, 74 inhyrda
Långdistansflottan består av 16 flygplan: 10 ägda och 6 inhyrda
Wet lease-flottan består av 34 flygplan: 7 ägda och 34 inhyrda
Det ger sammanlagt 157 flygplan varav SAS äger 50 och hyr in 107
SAS lyfter fram tre finansiella mål som är kopplade till uthålligheten vid en kris, skuldsättningsgraden och lönsamheten
· Uthålligheten vid kris, eller den finansiella beredskapen, definieras som att likvida medel och tillgängliga kreditfaciliteter ska överstiga 25 procent av de fast kostnaderna. Målet har höjts från 20 till 25 procent då ökad produktion på långlinjer och charter ger ökade kundförpliktelser. I kvartalsrapporten redovisas den finansiella beredskapen vara 37 procent, dvs målet nås med råge.
· Skuldsättningsgraden definieras som att justerad finansiell nettoskuld genom resultatet på EBITDAR nivå ska vara mindre än faktorn 3. Ett krångligt mått som visar flygbolagets intjäningsförmåga med hänsyn till att flygplanshyran multipliceras med 7. Måttet används inom flygindustrin vid kreditprövning och rating. I kvartalsrapporten redovisas att SAS ligger på faktorn 4 dvs att man har för hög skuldsättning.
· Lönsamheten definieras som att avkastningen på EBIT nivå på investerat kapital ska överstiga 12 procent över en konjunkturcykel. Måttet har krånglats till genom att flygplanshyran ingår såväl i såväl avkastningen som i eget kapital. Längden på en konjunkturcykel varierar och är inte specificerad. I stället redovisas rullande 12 månaders utveckling i kvartalsrapporten som 9 procent dvs lönsamheten når idag inte upp till målet. SAS övergripande mål är att skapa värde för de hårt prövade aktieägarna som tålmodigt väntar på utdelning och att aktierna stiger.
Med en stabilare finansiell position, en positiv nettoskuld och framtida investeringar i stort säkrade har SAS skapat en grund för att möta framtida utmaningar. För att skapa lönsamhet undervägs är det taktiskt bra med en återhållsam expansion där SAS tydligt markerar att förväntade lägre enhetsintäkter måste mötas med genomförda besparingsåtgärder för att sänka enhetskostnaderna och där nya idéer såsom flygbolag på Irland och baser i Europa kan prövas. Minskningen av de interna fasta kostnaderna bör ha förbättrat flexibiliteten att öppna nya och avsluta gamla linjer allteftersom affärsmöjligheterna ändrar sig.
Det är annorlunda nu. Men förr eller senare inträffar något som gör att resandet avtar. Då klarar sig de flygbolag bäst som utifrån en solid plattform har en flexibel organisation fokuserad på att leverera resultat. Jag tror att SAS har förberett sig väl för detta?
Lars Brynielsson