Patricia Tudor-Sandahl: Flyget riskerar bära allas vår skuld

Foto: Ester Sorri

– Jag utgår från mig själv och mina känslor, men jag har inte träffat någon människa på senare tid som inte har berört vad som håller på att hända med vår jord. Det påverkar oss alla och genomsyrar hela samhället, säger hon till Flygtorget.

Hon menar också att känslorna inför klimathotet, och vetskapen om att det är vi människor som är orsak till det, är så skamfyllda att många inte talar om dem. Hon säger att vi – var och en – måste stå för de val vi gör och lära oss att arbeta i samklang med jorden.

– Om vi bara skaffar oss en hållning utåt för att det är politiskt korrekt, men ändå kanske gör saker i smyg, så sker ingen förändring. När handlingarna inte är kopplade till en djupare hållning så blir allt det där mer som en minneslista. En att-göra-lista.

Flyger mycket
Patricia Tudor-Sandahl flyger ganska mycket och har varit på många platser på jorden. Hon berättar gärna om sina upplevelser från andra världsdelar, som när hon såg mangroveskogar för ett par år sedan och plötsligt förstod att om människor inte hade skövlat dessa skogar så hade de kunnat mildra effekterna av tsunamin 2004.

Eller om den vördnad som hon kände när hon såg en växt i alperna som bara kan växa där det är fullständigt rent.

Resorna har lärt henne om människans möjligheter både i positiv och negativ riktning, men hon har inte tidigare ägnat så mycket tankemöda på miljökonsekvenserna av resandet.

Kopplat till jobbet
Oftast har hennes resor varit kopplade till jobb eller att hon följt med sin man och hjälpt till när han haft något jobbrelaterat uppdrag utomlands.

Men nyligen hade paret bestämt att resa på en semester och då vällde det, vid sidan av reslusten, upp helt nya känslor inom Patricia Tudor-Sandahl.

– Jag kände att jag inte ville berätta för min bästa väninna, som är väldigt miljömedveten, att jag skulle göra den här resan för att jag helt plötsligt upplevde det som skamfyllt att flyga. Ännu värre var det eftersom jag inte kunde gömma mig bakom att jag hade något viktigt uppdrag. Hela flygresan satt jag med motstridiga känslor.

Hon utgår från sina egna känslor, men samtidigt tror hon att det händer någonting omvälvande inom många människor just nu när vi börjar ta till oss klimatrapporterna och kritiken mot koldioxidutsläppen.

Känslor av skam
En av de stora riskerna med skamkänslor inför något som vi ändå gör, exempelvis att flyga, köra bil eller slänga konserver i soporna, är att vi "förtingligar" oss.

På psykologispråk innebär detta att vi gör oss själva till ett objekt – för att helt enkelt stå ut med det sätt vi lever på. Man gör sig exempelvis till en viktig affärsman som verkligen måste skynda iväg på ett så viktigt möte att man tar sig rätten att kasta konservburkarna i påsen med hushållssopor.

Den viktige affärsmannen skrapar sedan bilrutorna med motorn igång för att fort kunna sätta sig i bilen och köra till flygplatsen. Flyget tar han för att det tar för lång tid att åka tåg. Istället för att vara en människa med känslor och ansvar blir objektet fritt från ansvar, förklarar hon.

Att göra sig till ett objekt blir också ett sätt att slippa ta in det som håller på att ske. På det här sättet slipper man en massa val. Och man slipper känna sig personligen ifrågasatt. Ungefär som när Patricia Tudor-Sandahl själv ska ut och resa på ett viktigt, professionellt uppdrag.

Foto: Ester Sorri

Människorna i flygbranschen
På samma sätt tänker hon sig att det kan vara för människorna som arbetar inom flygbranschen. Om människor börjar tänka kritiskt på flygresor så är det naturligt att även flygpersonal har mött nya känslor inom sig själva.

– Just nu famlar vi alla efter ett förhållningssätt till klimathotet. Men det viktiga är att man inte lägger locket på känslorna som kommer upp.

För oss alla och i synnerhet för dem som arbetar i en bransch som flygbranschen tror jag att det är oerhört viktigt att tala om de här frågorna. Och det är arbetsledningen som måste börja med att skapa ett utrymme för dem som vill prata.

Det sämsta som kan hända är att locket läggs på och att man bagatelliserar oron för då lämnas fältet öppet för vilka scenarion som helst.

Flygbranschen får bära allas vår skuld
Ett scenario är att flygbranschen får bära allas vår skuld. Det är ofta lättare att hitta en syndabock än att inse att vi alla måste ta vårt personliga ansvar.

– Personalen i ett företag ska inte behöva själva förhålla sig till en känsla av att vara ifrågasatt så det måste komma ett öppet förhållningssätt från ledningen.

Om personalen känner sig tvungna att lägga locket på och kliva in i en roll, förtingliga sig, vad händer då med det mänskliga mötet? Vi slutar att se varandra i ögonen och det kommer att gå ut över service och kvalitet.

Den stora utmaningen för mänskligheten
Patricia Tudor-Sandahl tror att klimathotet kan vara Den Stora Utmaningen för mänskligheten. Vi måste var och en försonas med oss själva för att försonas med vår jord.

– Om vi medvetandegör våra känslor och farhågor så kan det ske förändringar på alla plan. Förändringar som är förankrade inom oss själva. I dag tycker jag att vi ser ett ökat medvetande bland människor om att det finns någonting mer i livet än det uppenbara.

Det har med människans växande att göra. Om vi kan koppla ihop människans inre källa med viljan att värna vår planet så kan det ske förändringar och vi kan hitta lösningar som vi inte ser i dag.

Begreppet Synd
Patricia Tudor-Sandahls nästa projekt är att skriva en bok om begreppet synd. Synd kommer från det grekiska ordet hamartia och betyder att missa målet och klimathotet är ett bevis på att det är precis vad mänskligheten håller på att göra.

– Utifrån vad vi, var och en av oss, ställer till med på planeten jorden så är vi alla syndare. Jag skulle vilja se människan som skapelsens medarbetare. Och det är det som är ljuspunkten – att skapelsen pågår och så länge den pågår så har vi också möjlighet att påverka den.   

Fakta om Patrica Tudor-Sandahl: 
Hon föddes 1940 i krigets England och kom till Sverige 1964 som nyutexaminerad lärare. Meningen var att hon skulle stanna i nio månader men hon blev kvar och lever tillsammans med sin man Christer. Tillsammans grundade paret 1985 ett konsultföretag där ett 30-tal psykologer arbetar med psykologiska frågor inom näringsliv och offentlig sektor. Hon leder även meditationsretreater.

Böcker av Patricia Tudor-Sandahl:
I tacksamhetens tecken (2007)
En given väg (2006)
En given väg (2005)
Eftertankar (2004)
Det omöjliga yrket (2004)
Det glömda självet (2004)
Den fängslande verkligheten (2003)
Eftertankar (2003)
Tid att vara ensam (2003)
Ett himla liv (2002)
Tid att vara ensam (2002)
Ordet är ditt (2001)
Den tredje åldern (2000)
Den tredje åldern (1999)