”Luftfartsverket vilseleder marknaden och den oinvigde”

Affärsområdeschef Per Högberg på Luftfartsverket har på Luftfartsverkets hemsida bemöta Peter Larsson, vd Svenska Regionala Flygplatser AB (SRF) debattartiklar i tidningar och på organisationens hemsida rörande några av de slutsatser som görs i den offentliga utredningen SOU 2012:27 ”Färdplan för framtiden – en utvecklad flygtrafiktjänst”.
          Avregleringen av flygtrafiktjänster vid svenska flygplatser som riksdagen beslutade om 2010-05-26 och som gäller sedan 1 september 2010 har lett till stora besparingar för landets flygplatser. Hittills har genomförda upphandlingar lett till prissänkningar i spannet 15 – 40 %, i jämförelse med vad de aktuella flygplatserna fick betala för flygtrafiktjänsten då den upphandlades från ett statsägt monopol i form av Luftfartsverket.
 
ACR kan absolut hålla med både SRF och Luftfartsverket om att flygtrafiktjänsten måste fortsätta att effektiviseras utan att flygsäkerheten påverkas.
          Tyvärr har den statliga utredningen kommit att avhandla flygsäkerhetsfrågor som redan i lagrådsremissen 2010 bedömdes inte kunde påverka avregleringsfrågorna eftersom kravbilden vad gäller flygsäkerhet ligger fast oavsett vem som levererar flygtrafiktjänster till såväl civil som militär luftfart.
          ACR vill med anledning av Luftfartsverkets artikel på sin hemsida göra följande förtydligande och korrigeringar av fakta.
 
Angående infrastrukturen i luften säger Per Högberg att SRF och Peter Larsson dragit fel slutsats angående de flygplatser som ligger inom Sveriges fyra samfällda TMA om att dessa inte skulle vara aktuella för konkurrensutsättning.
Per Högberg säger att ”flygplatscheferna i Linköping och Norrköping och på Göteborg City Airport med flera runt om i Sverige har full frihet att i konkurrens välja leverantör av lokal flygtrafiktjänst för sina kontrollzoner”.
          Här vill ACR rätta påståendet om att valet av leverantörer endast skulle gälla flygtrafiktjänster som tillhandahålls i flygplatsernas kontrollzoner (CTR).
          Enligt Transportstyrelsens beslut så omfattar konkurrensutsättningen även de inflygningskontrolltjänster som tillhandahålls inom till flygplatserna hörande terminalområden (TMA) d.v.s. även luftrummet mellan 600 meter upp till 2 900 meters höjd runt flygplatserna.
 
Luftfartsverket gör sig vidare till tolk för utredaren som tagit upp frågor om ”Risk för suboptimering” och att utredaren skulle vilja undvika konkurrensutsättning i en komplex del av luftens infrastruktur eftersom det skulle leda till att verksamheten totalt sett blir dyrare samt effektiviteten och kapaciteten lägre och miljöbelastningen större när nya gränsytor och nya punkter för överlämning uppstår. Gränsytor på olika nivåer och punkter finns alltid inom ett flygtrafikledningssystem oavsett vilken leverantör som tillhandahåller tjänsterna och dessutom är det så att det alltid bara finns en leverantör som har ensamrätt i ett visst luftrumsblock/sektor.
          Konkurrensutsättningen skapar i sig inte några nya gränsytor eller punkter, men däremot måste externa samarbetsavtal upprättas mellan olika leverantörer, avtal som hittills varit interna mellan sektorer inom Luftfartsverket. Detta är inte alls av den omfattning, som även utredaren vilseletts att tro och därför målar upp, men som snarast kan vara ett sätt att försöka begränsa konkurrensutsättningen för att tillmötesgå både Luftfartsverkets och Försvarsmaktens intressen.
          ACR vill även påminna om att inom både mer eller mindre komplexa delar av flygtrafiktjänstens infrastrukturer jorden runt samarbetar flygledare anställda i olika organisationer såväl som inom olika nationer utan att det uppstått risker som kan bekräfta utredarens farhågor eller utgör något betydande problem, utan snarare utvecklar systemen och samarbetet mellan flygledarna till gagn för en hög effektivitet i systemen.
 
Luftfartsverkets Per Högberg anför vidare: att ”Svensk luftfart och därmed den lokala flygplatsen tjänar på integration och samarbete som skapar förutsättningar för ett effektivt trafikflöde”.
          Med detta är det så att flygplatser som inte kan integrera inflygningskontrolltjänsten för sina egna TMA med de flygplatskontrolltjänster för kontrollzonerna, som i dag tillhandahålls av personalen i kontrolltornen, kommer att få ökade kostnader om inflygningskontrolltjänster i stället måste upphandlas från kontrollcentraler som f.n. ingår och ägs av ”en route monopolet”.
          I samfällda terminalområden skapar konkurrensutsättningen möjligheter till nya samarbeten mellan sina flygplatser då inflygningskontrolltjänster ska organiseras och upphandlas. Dessa ger också flygplatshållare alla möjligheter att i upphandlingarna bevaka att kraven på miljöhänsyn runt flygplatserna beaktas vid tillhandahållande av flygtrafikledningstjänster.
 
Per Högberg talar vidare om ”Konkurrens på olika villkor” och att 12 flygplatser har valt Luftfartsverket som leverantör sedan avregleringen i september 2010. Här vill ACR kommentera det faktum att ACR endast deltagit i sex upphandlingar vid flygplatserna i Göteborg-Säve, Halmstad, Trollhättan-Vänersborg, Stockholm-Västerås, Växjö och Örebro. Av dessa har fem genomförts enligt Lagen om offentlig upphandling (LUF) samt en direktupphandling.
          Av upphandlingarna har ACR vunnit fyra och två upphandlingar är överklagade. Förvaltningsdomstolen i Göteborg har beslutat att upphandlingen vid Göteborg-Säve ska göras om och upphandlas enligt LUF.
Övriga flygplatser som ”valt” Luftfartsverket har gjort det som förlängning av tidigare kontrakt eller på grund av att ACR valt att inte delta i upphandlingarna p.g.a. att förutsättningarna inte uppfyllt rimliga tidsförhållanden och krav som Transportstyrelsen ställer.
 
Inom ACR kan vi inte se logiken i konkurrens på olika villkor med hänvisning till den barlast som Luftfartsverket påstår sig ha i form av ekonomiskt åtagande för all nationell utbildning av flygledare. Utbildningen i Sverige är i dag och före avregleringen finansierad av undervägsavgifter. ACR har gjort en hemställan hos Transportstyrelsen för att få tillgång till dessa medel för likabehandling av ACR för genomförda och kommande utbildningsbehov.
          För ACR är huvudfrågan ”Konkurrens på lika villkor” den enda framgångsfaktor som finns för en lyckosam och hållbar avreglering.
          ACR likt LFV tror på och arbetar för att Sverige också i fortsättningen ska vara en del av ett effektivt europeiskt flyg.
 
Lars Rörick, Operativ chef, ACR,

Läs LFVs debattinlägg!