Just nu känns det som om katterna i mitt liv har tagit över. Hittekatten Stina är på tillfälligt besök då matte är i Spanien på solsemester. Hon gör sig påmind på katters vis genom att inrätta sin favoritplats mellan mitt tangentbord och dataskärmen. Grannkatten Spiken, som brukar breda ut sig på skrivbordet, vankar av och an utanför redaktionstorpet och ser allmänt missnöjd ut. Jag försöker pigga upp honom med en gräddskvätt då och då.
Siamesbröderna Movitz och Merlin är förpassade till kattgården för rekreation. Trädstammen, tunnlar och hyllor är deras motionsredskap och de jagar varandra oavbrutet. Att rusa runt är hur kul som helst bara de inte får syn på mig förstås - då låter de som två mistlurar.
Utanför kattgården ser jag skymten av en fjäril jag inte noterat tidigare. Med fälthandbokens hjälp kan jag konstatera att det är en smultronvisslare. Senare ser jag Aurorafjärilen fladdra iväg mot beteshagen. En vitvinge som går att känna igen tack vare att hanen har en starkt orange fläck på vingen. Visst har fjärilar vackra namn?
Att artbestämma fjärilar kan vara nog så knepigt, men svårare ändå är att särskilja sångfåglar.
Näktergalen har jag full koll på. Den hojtar nätterna igenom nere vid ån och låter mest som en Kalle Ankafigur som gått i baklås. Härom dan drillade däremot en obestämbar liten krabat i en av askarna. Har ett antal fågelböcker och en av dem är som gjord för en amatörornitolog som jag. Kunde det vara Törnsångaren? Fågeln såg ut som alla sångare, oansenlig i färgsättningen. Förutom artbeskrivning i boken finns en knapp att trycka på och ur en liten högtalare drillar en liten trudelutt som till min stora glädje, lät precis som från fågeln på gren.
Med tanke på att jag bor mitt i naturen lär jag inte vara sysslolös i sommar.
Och årets flygdagar förstås - vi kanske ses?