Äntligen regn och höst! Stövlarna på, svampkorgen över armen och en stadig kurs mot skogen. Karl-Johan och de tidiga knubbiga gula kantarellerna är det första som fyller korgen. Häromdagen var det dags för Svart Trumpetsvamp och Trattkantareller. Förråden fylls på trots att fjolårets svampskörd långtifrån är slut. Ibland undrar jag vad det är för drivkraft som gör att jag skulle kunna vistas i svampskogen från morgon till kväll. Kanske är det en nerärvd samlarinstinkt som jag bejakar när jag går på jakt efter skogens guld. För det är inte bara svamp jag hamstrar utan även potatis och lök i en mängd som skulle räcka att utfodra ett helt kompani. Min förra siameskatt Mirage var våldsamt förtjust i stekta Trattkantareller. Men det är inget som faller siamesbröderna Movitz och Merlin i smaken. Och definitivt inte grannkatten Spiken. Han har en förkärlek för sork, och trots att hörseln svikit honom för att han är till åren kommen så händer det fortfarande att han lyckas slå klorna i sin favoriträtt. Efter att ha ätit svamp på längden och på tvären i ett par veckor så börjar min fantasi sina vad gäller variationer på temat svamprätter. Ibland kan årets första frost komma som en befrielse.