Skymningen hade precis lagt sig och månen är nästan full. Jag står på verandan och tittar ut över ett vintervitt landskap. Ett ödsligt skall kommer rullande nerifrån ån inte långt ifrån ett av rådjurens matställen. Plötsligt dyker en räv upp och hack i häl rusar ett rådjur. Räven var uppenbarligen en ovälkommen gäst vid rådjurens matbord. Jag står blickstilla för att se vad som händer. Då dyker räven upp - med nosen i marken närmar han sig mig. Någon meter nedanför verandan där jag står sniffar han runt på marken en liten stund för att sedan fortsätta sin irrande färd bortåt ängens horisont.
En annan jägare, fast bevingad, hade stängt in sitt tilltänkta byte i ett törnrossnår. Upprördheten hos traktens kråkor och skator gick inte att ta mist på. Det var ett himla kackalorum. Duvhöken hoppade från den ena kvisten till den andra och emellanåt var skatan och rovfågeln bara på en näbbs avstånd från varandra. Snacka om att stirra döden i ögonen! Detta drama pågick säkert i en kvart innan den skräckslagna fågeln insåg att det bara fanns en utväg. Så skatan for ur busken som ett skott och snabb som en pil över ängen och lyckades mot alla odds undkomma.
Vem har sagt att det är lugnt på landet.
Vintern håller fortfarande naturen i ett fast grepp i början av april, men när ni läser det här i slutet av månaden bör, om tiden inte är helt ur led, den ljuvliga våren ha infunnit sig.