Häromdan hade jag en naturupplevelse utöver det vardagliga. Alldeles utanför redaktionstorpets fönster skred en älg plötsligt förbi.
Den majestätiska djuret styrde kosan upp emot skogen och försvann. Trots att man vet att älgen är ett väldigt djur så slås man ändå alltid av hur stora de faktiskt är.
Efter björnen lär de ha de största spårstämplarna av alla djur i vår fauna. Och att de var stora kunde jag konstatera när jag gick ut för att titta på klövavtrycken i snön.
Just att leta efter spåravtryck i snön är väldigt spännande. Rådjur, räv och hare är lätt att kännna igen. Men ekorre, vessla, hermelin och sorkar är lite knepigare att skilja åt.
De i särklass häftigaste spårstämplar jag sett på min mark är efter ett lodjur. Men det var 15 år sedan och allteftersom urbaniseringen breder ut sig där jag bor så försvinner dessvärre också förutsättningarna för att få se djur som kräver en mer ostörd miljö.
Men ibland händer det oväntade. En morgon när jag steg ut på farstutrappen flög en koltrast med ett skrik ut ur syrenbuskaget med en pilsnabb Sparvhök efter sig.
Jag såg inte dramats upplösning. Men vissa naturupplevelser kan man leva utan.