Ordet “upphandlingstrafik” leder tankarna till tunna linjer till mindre flygplatser och till låg lönsamhet. Det är då kommuner eller stat låter flygbolag gå in och få understöd för att trafikera. I Sverige ser vi det främst i inlandet, norr om Stockholm med Amapola och Jonair, i Norge med Wideröes kustlinjer, i Estland till öarna med Nyx-Air.
Men nu blir det allt vanligare att även längre linjer handlas upp, främst i länder utan nationellt flygbolag. I Litauen är det just nu polska LOT som flyger Vilnius-London City Airport upphandlat av litauiska staten. Finnair har visst stöd för trafik mellan estniska Pärnu och Helsingfors med ATR 72 från NORRA. Bosnien-Herzegovina ger bidrag på linjer Mostar till Bari, München, Rom och Varna och italienska SkyAlps har nappat för heltidsjobb åt en Q-400. Grekiska Lumiwings stationerar en Boeing 737-700 i Tuzla för att flyga ett helt linjenät på bidrag, från Bosnien-Herzegovina, bland annat till Skavsta och Halmstad. Slovenien ger bidrag till Norwegian att flyga Köpenhamn-Ljubljana och till Iberia för Madrid-Ljubljana, kontrakten är på tre år och fler liknande stödpaket ska göras under 2024. Danska DAT har i flera år sysselsatt upp till fyra ATR-72 på linjer primärt från Sicilien till Lampedusa och Pantelleria.
Längre wetlease-kontrakt
Den så kallade wet-leasebranschen fortsätter blomstra kraftfullt, i skuggan av försenade flygplanleveranser både hos Boeing och Airbus. Enligt IATA är flyget tillbaka på 99 procent av trafiken 2019, i vissa regioner, som Asien och Afrika klart över. Det skapar ett skriande behov av flygplan, genast. En trend är att wetlease-kontrakten blir allt längre; antingen på 2-3 sommarsäsonger eller på helår. Norska Norse Atlantic har flugit en handfull Dreamliners för spanska Air Europa i mer än ett år och nu en för Neos, TUI i Italien.
En del flygbolag baserar näst intill hela verksamheten på inhyrd wet-lease. Det är särskilt vanligt vid uppstart, expansion, men även inför kontrollerad nedläggning. Det senare händer gångna höst-vinter när gamla Air Malta ersätts av ett nytt bolag och Avion Express hade full sysselsättning under avvecklingen, främst beroende på pilotbrist. Icelandair går däremot in med ett långtidskontrakt att flyga frakt för nya FlyKhiva i Uzbekistan med en Boeing 767-300BCF. Danska DAT har snart fem A320/321 för ACMI och Air Baltic blir också större på området, bland annat åt Swiss. Om ACMI tidigare var en verksamhet främst på egen kontinent, blir den nu alltmer global, i bägge riktningar. Avia Solution Group i Litauen är världsledande, med kunder i Kanada, Brasilien, Indonesien, Nigeria, USA och senast i UK.
En hel del flygplan byts säsongsvis för solcharter i Europa på sommaren och i USA på vintern, bland annat Smartwings, GetJet, Smart Lynx, Avion. Här har till och med Ukrainas överlevare, före detta lågprisbolaget SkyUp, med flygtillstånd/AOC även på Malta, en 737-800 hos Air Niugini på Nya Guinea och estniska Nordica, nu med sin enda A320ceo, hos Bamboo i Vietnam, med besättningar.
Det kraftiga lyftet för flyget i Afrika, Indien och randstater söder om Ryssland, kombinerat med just sena leveranser från Airbus och Boeing gör att många europeiska flygplan med besättningar i vinter flygs i Azerbaijan, Uzbekistan, Kazakstan, Nigeria, Senegal, Vietnam och Indien. IndiGo flyger i vinter med flera av de A320 som hösten 2023 flög för SAS.
Ännu en trend är att stater, utan eget flygbolag, söker inflytande och bättre trafik, genom att köpa in sig i ett flygbolag. Litauen överväger till exempel att köpa in sig i Air Baltic. Gör de det följer estniska staten troligen efter. Än märkligare är det i Etiopien, där landets ledning gärna vill ha tillgång till hamn vid Röda Havet. Grannen Somaliland, en i princip självständig del av Somalia, vill å sin sida ha bättre tillgång till omvärlden. Både hamn och flygplatser finns redan. Så nu erbjuder Etiopien sig att ge Somaliland andelar i Ethiopian Airlines mot att man får arrendera 20 kilometer kustremsa, med en djuphamn, som en gång byggdes som rysk militärbas, vid Röda Havet. Ethiopian Airlines flyger redan på Somaliland, liksom är en daglig kund på Arlanda och Afrikas största och lönsammaste flygbolag. Men Somalia söker nu sätta pinnar i hjulet.
Ekonomiklass med sängplats
Liggande ekonomiklass? Ja det kan bli trend eller bubbla. Air New Zealand blir först på linjer som tar drygt tolv timmar och det redan från i höst. Det är tänkt att bli sex bunkbäddar, med säkerhetsbälte, laddkontakt och full bäddning. De ska kunna hyras på fyratimmarspass. Men bara enkelbäddar och laddkontakten är för telefonen och inte dig, om någon undrar. Men alla mynt har en baksida. Det kostar. Alla detaljer är inte klara, men mellan 2600-3400SEK per bädd i tillägg till ekonomipriset är det tänkt.