Nu ändras tongångarna kring hållbart flygbränsle

IATA:s generaldirektör Willie Walsh är numera en av de tydligaste rösterna som varnar för att EU:s högt ställda krav på inblandning av SAF riskerar att bli kontraproduktiva. Han menar att det är meningslöst att lagstadga om bränsle som knappt existerar i tillräckliga volymer.

Brist på produktion – och stigande kostnader

Trots dubblerad produktion förväntas SAF år 2025 stå för bara 0,7 % av flygets totala bränslebehov globalt. EU:s mandat kräver dock att andelen SAF gradvis ökar – från 6 % 2030 till hela 70 % 2050. För att möta kraven köper vissa flygbolag SAF från andra världsdelar, vilket paradoxalt nog ökar bränslets klimatavtryck genom transporterna, menar Willie Walsh.

Dessutom har priset på SAF i Europa skjutit i höjden, drivet av både produktionskostnader och nya avgifter. IATA uppskattar att enbart kostnaden för att uppfylla EU:s SAF-krav 2025 landar på närmare tre miljarder dollar – pengar som annars kunnat minska utsläpp på andra sätt.

Politiken släpar efter verkligheten

Kritiker menar att politiken fokuserar för mycket på kvoter och för lite på att stimulera själva produktionen. Länder som Storbritannien börjar testa andra modeller, som garanterade prisnivåer för producenter, vilket kan locka investeringar och minska riskerna i en ännu omogen marknad.

I Australien pekar Qantas på fördelen med att ha väntat och lärt av andras misstag, i stället för att rusa in i ogenomtänkta mandat. Samtidigt tvekar stora energibolag som BP och Shell att fortsätta satsa på biobränsle, pressade av aktieägare som vill se snabbare avkastning.

Ett större pussel än bara SAF

SAF är bara en del av flygets klimatstrategi. Diskussioner om flygplansdesign, vätgas, luftrumsoptimering och till och med “contrail-avoidance” (för att minska klimatpåverkan från kondensstrimmor) visar att det finns många parallella vägar. Men utvecklingen går långsamt och krockar ofta med både tekniska begränsningar och operativa realiteter.

Slutsats – mellan vision och verklighet

Hållbart flygbränsle är fortfarande en av de mest lovande vägarna för att minska flygets utsläpp. Men när produktionen släpar, kostnaderna rusar och policyramverket är ojämnt mellan länder, uppstår en växande klyfta mellan ambition och genomförbarhet.

Om flygbranschen ska nå sina klimatmål krävs inte bara högre mål – utan realistiska, samordnade och långsiktiga strategier som gör att SAF kan gå från lovande idé till verklig huvudspelare i flygets omställning.