I sin doktorsavhandling som läggs fram på fredag konstaterar hon att systemet kom till i en gränsöverskridande process som i stor utsträckning katalyserades av brittiska intressen och att det hade varit svårare att starta upp en liknande politisk process i dag, när flygets förutsättningar har förändrats.
- I dagsläget är flyget en hårt pressad bransch och missnöjet med utsläppshandelsdirektivet är utbrett, trots att flygbranschen själva gav sitt stöd till förslaget för bara tre år sedan, skriver Katarina Buhr, som är verksam vid företagsekonomiska institutionen, Uppsala Universitet.
Startskottet för de politiska turerna som ledde till flygets utsläppshandel var en debatt i Storbritannien i början av decenniet, som handlade om flygplatsernas expansionsplaner och flygets tillväxt.
Katarina Buhr skriver att flyget då pressades hårt att ta ansvar för sin klimatpåverkan. Eftersom ett nationellt system inte ansågs tillräckligt så kopplades frågan till EU, som sedan 1990-talet hade undersökt möjligheterna att reglera utsläppen från flyget.
Genombrottet kom när Storbritannien tog över EU:s ordförandeklubba 2005. Frågan om flygets utsläppsrätter fick högsta prioritet och utsläppshandel levererades som en välpaketerad lösning till flygets klimatpåverkan.
- EU-kommissionen fångade upp förslaget från tjänstemän och lobbyister och använde möjligheten att skapa en reglering för flyget som sätt att förstärka sin klimatpolitiska ledarroll.
- Utsläppshandel för flyget var därmed ett resultat av ett så kallat förändringsfönster, som varade under en kort period och utnyttjades framgångsrikt av organiserade intressen, skriver Katarina Buhr i ett pressmeddelande från Uppsala Universitet.
EU:s direktiv innebär att alla flyg som startar eller landar på en flygplats i EU ska handla med utsläppsrätter. När systemet införs 2012 ska 85 procent av utsläppsrätterna delas ut gratis till flygbolagen, som sinsemellan kan köpa och sälja tillstånd när de behöver fler eller färre.
Systemet har kritiserats av flygbolagens europeiska och internationella branschorganisationer, AEA och IATA, som säger att det är ett sätt för politikerna att fylla de nationella skattkistorna och framstå som aktiva i miljöfrågan.
Flygbolagen vill i stället att pengarna ska användas till investeringar i teknik och miljövänligare flygplansflottor, samt att EU ska fokusera på att avreglera luftrummet så att flygvägarna blir rakare.