Icelandair tar farväl av sina widebodies

I sin senaste kvartalsrapport beskriver vd Bogi Nils Bogason läget som ansträngt, men också som ett tillfälle att börja om. Efter år av svag lönsamhet vill han se bolaget tillbaka på rätt kurs redan nästa år.

Icelandair – Den transatlantiska strategen

Icelandair har sedan länge intagit en unik position i den transatlantiska flygtrafiken. Bolagets affärsmodell bygger den geografiska fördelen med flygplatsen Keflavik (KEF). Genom att erbjuda smidiga anslutningar mellan dussintals städer i Europa och Nordamerika via hubben i Keflavik har Icelandair strävat efter att vara en brobyggare mellan kontinenterna. Denna strategi tillåter bolaget att fylla flygplanen med både transferpassagerare och turister till Island, vilket ger en betydande fördel gentemot konkurrenter som flyger direkt över Atlanten.

Historik och framtidssäkring

Bolaget grundades redan 1937, men den moderna transatlantiska rutten har länge präglats av trotjänare som Boeing 757, som med sin räckvidd passade perfekt för att nå medelstora städer i både Europa och USA. Utfasningen av de större 767-planen och den gradvisa pensioneringen av 757-flottan handlar därför om att återgå till grunderna: att optimera kapaciteten med de mindre, mer flexibla och bränsleeffektiva narrow-body-planen (737 MAX och A321LR). Detta drag är ett tydligt svar på högre bränslepriser och ökade miljökrav, där precision i kapacitetsplaneringen nu prioriteras över den volymkapacitet som 767:orna erbjöd.

Mot en enklare och mer effektiv flotta
När 767:orna pensioneras blir Icelandair ett renodlat narrowbody-bolag. Fokus flyttas till Boeing 737 MAX och Airbus A321LR – flygplan som är både tystare och mer bränsleeffektiva.

Till sommaren 2026 ska flottan bestå av 41 flygplan, varav 21 Boeing 737 MAX och sju Airbus A321LR. Tre av Airbus-planen levereras redan i början av nästa år. Det innebär en tydlig föryngring av flottan och en enklare struktur, vilket minskar både kostnader och underhållstid.

Beslutet markerar samtidigt slutet på en epok. Icelandair har använt widebody i mer än två decennier – först på långlinjer till Nordamerika och senare även inom Europa. 767:orna har varit en symbol för bolagets roll som transatlantisk länk, men har också varit kostsamma att driva.

Fokus på Norden – mindre Nordamerika
När 767-flottan försvinner skiftar Icelandair fokus. Fler linjer planeras mot södra Europa och Skandinavien, medan trafiken till Nordamerika minskar. Det är ett strategiskt val i en tid när konkurrensen över Atlanten hårdnat och marginalerna pressas.

Och även om lågprisrivalen Play nyligen lämnat marknaden, fortsätter kampen om passagerarna – både på Island och i luftrummet mellan Europa och USA. Icelandair ser sin styrka i frekvens, tillförlitlighet och en moderniserad flotta snarare än prispress.

Samtidigt väntar viktiga löneförhandlingar med flygpersonalen – samt en omställning som ska ge bolaget ny fart efter flera tunga år. När Icelandair nu lämnar sina 767 bakom sig lämnar de en gammal affärsmodell och ersätter den med precision och effektivitet.
Kanske är det just den sortens nystart som behövs för att ett av Nordens mest klassiska flygbolag ska hitta balansen igen.

Så förändras Icelandairs flotta

• 2 Boeing 767 – utfasas helt 2026

• 9 Boeing 757 – gradvis pensionering

• 18 Boeing 737 MAX – utökas till 21, kärnan i framtida flottan

• Airbus A321LR – 7 beställda, första leveranserna nästa år