Näringen som regeringen glömde !?

Företagandet skall stärkas, skriver ministrarna. Under en stor del av innevarande år skall NUTEK och ALMI jobba fram idéer om bättre entreprenörskap och underlättande av generationsskiften i företagen. Det skall bli förenklingar. Har vi hört det förut? För den näring som jag företräder – flygtransportindustrin – är vägen under detta år utstakad med allt fler regler och högre kostnader som försvårar för svenska företag att etablera sig eller växa. Flygföretagen bombarderas med nya regler, restriktioner och krav. Flygförbud i fjällen, säkerhetskostnader och straffavgifter vid förseningar är exempel på detta.

 Kampen mot ohälsan är högt på dagordningen enligt tillväxtministrarna. Men åtgärderna innebär ofta att privata företag får högre kostnader för att anställa. Nya regler och hot om sanktioner tillkommer. Offentliga verksamheter – däremot – som inte är konkurrensutsatta höjer sina priser när det behövs, priser som ofta påverkar företagens utrymme.

 Det största – knappast nya – numret i Nyårshälsningen är att 364 miljarder(!) skall satsas på ny infrastruktur. I många avseenden är detta bra, vi behöver en bättre vägstandard och en del flaskhalsar, till exempel vid Stockholm Central behöver byggas bort. Men en stor del av de 364 miljarderna satsas på olönsamma järnvägsprojekt som inte ger tillväxt utan ekonomisk missväxt. Järnvägar i glesbygd och tunneln genom Hallandsåsen är exempel på satsningar som tränger undan nyttiga investeringar för transporter. För det internationella trafikbehovet – flyg och sjöfart – satsas ingenting alls! Det är snarare tvärtom. Regeringen gör allt för att försvåra för internationella transporter till och från alla delar i vårt land när de istället borde underlätta.

 Ministrarna vill däremot satsa på att de svenska företagen skall kunna exportera. Man bildar ett Östersjöcentrum för miljöteknik och säljarutbildning för bättre handel med de nya EU-länderna och Ryssland. Men de anger inte hur vi skall färdas över Östersjön och till vilka kostnader? Som det nu ser ut kommer svenska transportörer att få svårt att konkurrera och priserna för resor och transporter från till exempel Polen till många orter i Sverige blir – med nuvarande transportpolitik – besvärliga och dyra. Sverige blir allt mindre tillgängligt relativt andra EU-stater som vill dra till sig tillväxt.

Energisystemet flaggas upp som en del i programmet om tillväxt. Politiken skall bli långsiktig och förtroendeingivande genom kärnkraftavveckling och handel med utsläppsrätter(!) Men utsläppen i Danmark och Polen – från kraftverk som Sverige blir alltmer beroende av – behöver det inte handla om. Sveriges elförsörjning, inklusive ökat eluttag för järnvägar, får gå på olje- eller brunkolskraft utan att det drabbar våra utsläppsrätter. Det är knappast förtroendeingivande utan snarare en “brun skatteväxling”.

Sveriges ställning som turistland skall stärkas. Vi skall marknadsföra oss bättre i utlandet, skriver ministrarna. Men hur skall utländska turister ta sig till turistanläggningar utanför storstäderna? Inrikesflyget på många mindre flygplatser har dragits ner på grund av svag efterfrågan och allt högre kostnader. Samtidigt drar regeringen in på Rikstrafikens upphandlingsutrymme och vi får ett allt otillgängligare inre Norrland och Värmland. Flygtrafiken går glesare med färre platser och högre priser. Regeringen – infrastrukturministern – vill även stänga fler flygplatser så att vissa regioner blir alltmer otillgängliga. Dessutom får de små kommunala flygplatserna ta på sig allt större ansvar och säkerhetskostnader om trafik skall kunna upprätthållas. Tror regeringen att turister kommer som “stekta sparvar” till regionerna, eller skall de åka bil?

Sen vill regeringen bygga ut 3-G-nätet , och det är bra.  Man vill satsa på skogssektorn och träförädling, riskkapital och innovationer. Allt detta är bra – men transporterna då? Avslutningsvis vill ministrarna –ta tillvara all den kraft och kompetens som finns i hela Sverige. Hur skall detta kunna förverkligas när vårt transportsystem för långväga och internationella resor utarmas, en utveckling som gör att Sverige på många håll blir alltmer avskärmat från marknaden?

 Att ha flygverksamheter här hemma är inte bara till för vårt långväga transportsystem. Flygindustrin – militär och civil – innebär spetskompetens och forskning som genererar jobb och tillväxt, inte minst i Linköping, Trollhättan och Kiruna. SAAB, Volvo Aero, Ericsson, Rymdbolaget  med flera är med i många internationella projekt. Skall vi utveckla detta behöver vi fortsatt vara en flygande nation. SAS är ledande inom utbildning och vi ligger på framkant när det gäller flygkunnande på många områden. Varför har näringsministrarna glömt – eller utelämnat detta tillväxtmområde?