Flygbolagen, de ständiga förlorarna

Publicerad den 2005-11-01 00:00av Redaktionen

En mätning från bröderna Wrights första skutt fram till idag berättar att det civila flyget ligger på minus.

Förstår ni, resultatet av nästan hundra års kommersiellt flyg är ur flygbolagens synvinkel deprimerande. I genomsnitt har flygbolagen aldrig gjort någon vinst, totalt sett. De fem senaste åren har världens 150 största flygbolag tillsammans förlorat 375 miljarder kronor, en siffra som sätter igång många funderingar.

Jag hör Rumpnissarna ropa i mitt huvud, "Vaffö blev det…..," men jag blir dem svaret skyldigt. Man kan förmodligen dränka både sig själv och läsaren i siffror och utredningsmaterial, men blir man klokare av det?

Under alla dessa år har flygbolagen skapat miljarder och åter miljarder i skatteintäkter, sysselsatt departementsfolk, luftfartsverkspersonal, leaseägare, flygplatshållare, butiksägare, parkeringsbolag, handlingbolag, cateringfirmor, it-bolag, ATC, mm, mm.

De flesta har fått ett mycket gott liv genom flygbolagens försorg, alla utom flygbolagen själva.

Den intressanta frågan om vem som är beroende av vem, blir allt mer brännande. En norrlänning som går igenom Sky City från SAS’ Luleåplan över till terminal 5 för att resa vidare till Chicago, samt köper ett par skor på vägen. Vems kund är han? SAS’? Luftfartsverkets? Skoaffärens? Allas?

En del av svaret kan skönjas när vi betraktar de objekt som just nu tilldrar sig investerarnas stora intresse. Flygbolagen? Inte en chans! Flygplatser är svaret. Den tyska regeringen fick nyligen 640 millioner euro för 18,2 % av Fraport, en åtgärd som fick Lufthansa att snabbt köpa 4,9% för 170 millioner euro för att minska risken för en privatisering.

Privatiseringar är något som flygbolag, stora som små, har all anledning att bekymra sig över. Någonstans måste investeringarna hämtas hem och flygbolagen vet vem som får kika på Svarte Petter, de har redan hela handen full.
CPH
Taburetten växer snabbt av flygplatser som jagas av penningstinna investerare. Australiensiska Macquarie Airports annonserar sin vilja att köpa Kastrup till SAS’ uttalade skepsis. En säker kassakossa enligt en bankanalytiker ” This is a regulated infrastructure business where visibility of cash flows and investment is good”.

Luton Andra villebråd just nu är Luton Airport, nordost om London och Budapests flygplats som väntas inbringa runt USD 2 milliarder. Just Budapest illustrerar tydligt vad som sker. Medan den ungerska regeringen misslyckats för femte gången att sälja sitt statsbolag Malev, så slåss investerarna med allt högre bud om stadens flygplats.

Snart kommer också det notoriskt “statsliknande” Aeroports de Paris, med Charles de Gaulle och Orly-flygplatserna, att säljas ut på marknaden.

Under en stor del av de gångna hundra åren har alla inblandade haft samma ägare i form av skattebetalarna, de människor som politiker gärna kallar staten. Men i kölvattnet på privatiseringar har vinstkraven ökat drastiskt, samtidigt som yielden åker rutschkana rätt ner som i ett svart hål.

Så naturligtvis har också spelbordet fått ett nytt utseende som följd av en konkurrens som från ingenstans blivit mördande på tjugo år. Varför, ropar Michael O’ Leary på Ryanair, skall allt levande som rör sig inom en radie av tio km från en flygplats, betala pengar till flygplatsen? Varför skall en taxi betala för att få komma till en flygplats i stället för att flygplatsen skulle betala för att taxi kommer dit? Ja, säg det.

Med all säkerhet är debatten bara i sin linda, men den klassiska frågan “What’s in it for me?, börjar nu ställas av allt fler flygbolag.