Flygskatt. Rätten att bestämma över våra liv?

Peter Wolodarski(bilden th), ledarskribent på Dagens Nyheter, utpekade Roxbergh på konferensen som flygets sanne fiende och menade att det alltid är nyttigt att tydligt identifiera sina fiender.
Roxbergh förnekade detta och påpekade att funnes flyget inbegripet i internationella överenskommelser om handel med utsläppsrättigheter, så skulle inte Miljöpartiet föreslå någon separat svensk flygskatt av miljöskäl.

Nu vet vi alla vad det uttalandet var värt. EUs miljöministrar har accepterat att så skall ske, men Roxbergh går i stället till attack mot dem som inte vill ha flygskatten, senast i en debattartikel i Aftonbladet den 4 januari. Slutklämmen i artikeln lyder:
 
“om flygskatten, som Svenskt Flyg tror, kommer att minska flygresandet med 10-14 procent leder det alltså till en väsentligt minskad klimatpåverkan oberoende av vad de uteblivna flygresenärerna gör i stället.”

Regeringens stödpartier har vid upprepade tillfällen klart deklarerat att de vill ha ett annat samhälle än det vi har idag. Färre resor, enklare vanor och mer statligt ägande, står på programmet. Miljöpartiet säger kristallklart i sitt partiprogram att “det omfattande flygresande som i första hand västvärlden svarar för, måste starkt ifrågasättas”.

På denna grund måste all utbyggnad stoppas på befintliga flygplatser, samt nya flygplatser förbjudas att komma till. Några människor tar sig alltså rätten att bestämma att vi andra skall flyga mindre av skäl som de fastställer som “goda”. Däremot får vi gärna kryssa utan miljöskatter hur mycket som helst ut genom Stockholms skärgård (plus en ordentlig omväg via Åland av tax free-skäl), till Finland med de flytande nöjespalatsen, där många aldrig lämnar fartygen.

Och varför skall folk få mer skatt i stället för mindre när de investerar i mer miljövänlig utrustning till sina bostäder? Då måste nya formulär fyllas i så att skatten kan höjas.

Vi genomlider ett långt utdraget, katastrofalt tunnelprojekt för tågen genom en miljöskadad Hallandsås för att spara några minuters restid och som aldrig kan räknas hem, ens nationalekonomiskt. Har vi sett några raska vänsterpennor föreslå straffskatter till banverket? Kärnkraftsnedläggning så att energi från utländska kolkraftverk måste ersätta med ökade påfrestningar på miljön som följd. Miljöhänsyn?

Trängselskatter i Stockholm så att vanligt folk beskattas, inklusive hantverkare och matbud, men inte taxiresor för dem som har råd eller reser på andras bekostnad. Yvonne Ruwaida, som ju blev påkommen med att i mycket hög grad låta övriga skattebetalare stå för hennes privata taxiresor, kan därmed känna sig lugn.

Vänsterkartellen ser till att trygga sig från sina egna beslut så att vår nya nomenklatura kan få bekvämare liv. Skatter och åter skatter för dem som skall leverera nyttigheter och välstånd, samtidigt som de själva lever ett gott och riskfritt liv på andras möda.

Det är som alltid, “vanligt folk” som drabbas, de som tidigare inte haft råd att unna sig lite guldkant, men som genom forskares mödor och företagares slit att öka konkurrenskraften, nu kan flyga billigt, köpa en platt TV eller en DVD. Vänsterkartellen ägnar sig med andra ord åt en omvänd klasskamp där de som har det knapert skall berövas ännu mer. Detta gäller för övrigt på många fler områden än flyg. Till dem som har, skall varda givet.

Genom utbildning, forskning och vetenskap har av marknadsekonomiska skäl utvecklats nya bränslesnåla motorer, tagits fram nytt lätt kompositmaterial och presenterats ny elektronik så att flygplan nu flyger med en bränsleförbrukning som vi bara för femton år sedan kunde drömma om och vars emissioner blott är en bråkdel av tidigare generationers.

Samtidigt har världens flygbolag med blod, svett och tårar sänkt sina kostnader med dramatiska siffror och i processen tvingats avskeda en hel del folk och måst låta dem som är kvar jobba mer för samma pengar. Hela denna bransch utsätts nu för vänsterkartellens godtycke, arrogans och oförmåga att förstå ekonomiska sammanhang.

Enligt Miljöpartiet kan politikerna nu utnyttja all denna kunskap, flit, uppoffringar och sömnlösa nätter bland anställda och chefer till att fylla igen luckan med skatter så att ordningen återställs. De mindre bemedlade skall sluta att flyga och affärsfolket kan alltid klämmas åt.
“Har man råd att flyga en hög klass kanske man har råd att betala lite högre skatt”, förklarar Magdalena Andersson, statssekreterare på Finansdepartementet i Svenska Dagbladet den 22 december 2005.

“Det är angeläget att alla delar av samhället bidrar till att minska skadliga utsläpp och uppfylla relevanta miljömål. Detta gäller också luftfarten”, slår finansdepartementet fast i en promemoria om hur den nya skatten ska utformas. Men driften att stanna vid maktens köttgrytor är uppenbarligen starkare än omsorgen om miljön. Det blir en rejäl straffspark i eget mål när vi läser att delar av Norrbotten, Västerbotten, Jämtland,Västernorrland, Gävleborg, Dalarna och Värmland skall undantas. Även resor till Visby, Hagfors, Kramfors/Sollefteå, Luleå, Skellefteå, Umeå samt Örnsköldsvik ska undantas.

Vad säger EU om detta och varför är utrikesresor och resor mellan Stockholm, Göteborg och Malmö farligare för miljön? Eller varför inte bara förbjuda en del flygresor rakt upp och ner utan skatt. Då flygs det ju också mindre. Fast det är klart, flygskatten beräknas dra in 1,4 miljarder kronor per år till statskassan.

Att danskarna insåg att deras flygskatt blivit skadlig för landets utveckling och därför nu snabbt avskaffar den, imponerar inte på vår regering. Tvärtom, nu skall vi exportera flygtransporter till danskarna för det är väl ingen som tror att ett redan kämpande Sturup kommer att stå upp efter den här stjärnsmällen.

Det kanske är dags för allt flyg i Sverige att stanna några dagar, så att alla riksdagsgubbar och gummor får åka tåg inom landet och till sina möten i Bryssel.

Om de båda stödpartierna, legitimerade av socialdemokraterna, genomför vad de faktiskt säger i sina partiprogram (för var och en att läsa), så överförs tvångsvis all viktig produktion och finansiella tjänster i statens händer, samt går Sverige tillbaka till att bli det påvra bondesamhälle vi en gång var.