Har vi den Luftfartsinspektion vi förtjänar !?

Statens Haverikommission SHK har släppt sin rapport RL 2003:32 rörande Tillbud mellan flygplanen HB-JAY och SE-ISR på Stockholm/Arlanda flygplats, AB län, den 16 december 2002.
(Rapporten kan hämtas i sin helhet på www.havkom.se för den som är intresserad.) 
De båda inblandade flygplanen – en Embraer EMB-145 från Swiss  och en Saab 340 från Skyways – var bara 3 meter från att krocka med varandra i samband med taxning. Om detta skriver Haverikommissionen:
-Ban- och taxisystemet på Stockholm/Arlanda flygplats är komplicerat med ett stort antal korsningar av olika typer där misstag kan begås. Även bland förare som flyger där frekvent finns uppfattningen att taxisystemets utformning, uppmärk-ning och trafikflöde gör det svårt att trafikera där. Marktrafiken kontrolleras från två flygledarpositioner GND/WEST och GND/NORTH, med ansvar för flygplatsens västra respektive norra del. Det innebär att besättningar ofta bli tvugna att skifta markfrekvens och få nya klareringar under taxning. Inte sällan händer att förare i samband med taxning mellan områden glömmer bort att  stanna vid angivna positioner. Av bandutskriften från det aktuella tillbudet framgår att ett sådant misstag begicks av en annan besättning vid position ZK knappt en minut efter tillbudet. Hur stort mörkertalet är för sådana händelser som inte rapporterats är okänt.

Läs gärna uttalandet en gång till och begrunda innebörden – och ställ det sedan i perspektiv till Linateolyckan, respektive Teneriffa–haveriet (det svåraste i trafikflygets historia). Lite längre fram i utredningen understryker kommissionen riskerna:  –Som nämnts ovan anses taxisystemet på Stockholm/Arlanda flygplats som svårt och risken för att förare skall begå misstag är relativt stor. Med tanke på de allvarliga konsekvensersom sådana misstag kan förorsaka finns skäl för Luftfartsverket att göra en förutsättningslös översyn av flygplatsens taxisystem med avseende på åtgärder som kan vidtas för att minska risken för operativa misstag.

Observera att det alltså är Statens Haverikommission som skriver detta – inte den tillsynsmyndighet vars faktiska uppgift det är att övervaka, upptäcka och förebygga sådana risker, nämligen Luftfartsinspektionen. SHK kommer in i bilden först då ett allvarligt tillbud – eller ett haveri – redan har inträffat!
Som framgår av SHK:s rapport har problemen varit kända länge.  Riskerna med Arlandas taxibansystem kritiserades redan 1983 (!) i samband med att inrikesflyget (läs Linjeflyg) flyttades till Arlanda från Bromma Flygplats.
I tjugo år har således Luftfartsinspektionen blundat för de allmänt kända riskerna på den storflygplats som ägs och drivs av kollegorna på det affärsdrivande verket, som i sin tur är ekonomiskt och administrativt överordnad inspektionen! Inspektionen får i dag en tredjedel av sina medel  från flygplatserna – och vem som är störste bidragsgivaren bland dessa får ni försöka räkna ut till nästa nummer…

Den 9 juli 2002 – för ett drygt år sedan – marksatte inspektionen  flygbolaget Transjet (mitt i högsäsongen och utan hänsyn till att 5000 resenärer därmed strandsattes långt hemifrån) av föregivna flygsäkerhetsskäl. De flesta – och allvarligaste – av inspektionens anklagelser mot bolaget har sedan dess tillbakavisats och smulats sönder, men Transjet (och en resebyrå!) tvingades genom inspektionens perfida behandling och utdragna handläggning i konkurs. Fyra månader efter flygstoppet var inspektionens granskning av flygbolaget ännu inte klar (!) men till det nyhetsbrev som presslades den 6 november 2002 intervjuade undertecknad Arne Axelsson, chef för Luftfartsinspektionen. Han höll då med om att det var nära en skandal att ärendet ännu inte var avslutat. Samtidigt passade han på att skryta om inspektionens granskning av Arlanda.

– Ja, vi måste komma fram till ett beslut nu! Vi har granskat en hel flygplats (Arlanda) i tid! Jämför med en del andra myndigheter som inte fått igång verksamheten där ännu – så ser du hur snabba vi faktiskt är på luftfartsinspektionen. 
  Det sista var en spydig giftighet riktad mot tjänstemännen på Luftfartsverket (som vid den aktuella tiden ännu inte hade fått miljögodkännandet klart för Arlandas nya bana).
  Så här i efterhand – och med Haverikommissionens rapport – kan man konstatera att inspektionens snabba granskning av Arlanda uppenbarligen var alltför snabb och absolut inget att skryta med.