Vänstern fabulerar om trafiksubventioner

Publicerad den 5 december 2004

I likhet med partiledaren, kommunisten och tågmästaren Lars Ohly, som i radio i somras påstod att: - Järnvägen betalar i stort sett alla sina kostnader, är förnyaren Karin Svensson Smith också fullständigt ute och seglar när det gäller olika subventioner till järnväg respektive flyg.

I en debattartikel i Ny Teknik ondgör hon sig över att flyget är favoriserat och att det är synd om järnvägen. I en annan debattartikel i Dagens Samhälle menar Karin att flygets bidrag till klimatförändingarna är ungefär 30 %. Den verkliga för siffran för flyget är 4% av de totala utsläppen och 8% av koldioxidutsläppen från transporterna.(Källa SCB 2002)

Den svenska järnväg som vänstern – med falsk marknadsföring – lyfter fram som trafikslaget som inte kostar samhället pengar uppbär cirka 13 miljarder per år (1,5 miljoner per timme)i statligt stöd. Denna subvention motsvarar 10 kronor/mil och passagerare. En alternativ användning skulle kunna vara 45.000 anställda inom vård och skola. Men detta räknar vänstern inte som en kostnad att döma av artikeln. Vänstern har dessutom varit med att ge SJ ett lån förra året på cirka 1,7 miljarder för att undvika konkurs, ett lån som villkoras av att SJ gör vinst i framtiden. Det vill Svensson Smith nu ändra på genom att tvinga SJ att köra tomma tåg till Oslo.

Därutöver driver vänsterpartiet på byggande av nya olönsamma järnvägar så till den milda grad att man kan dra paralleller med Transsibiriska Järnvägen eller tunneln under Engelska kanalen. Botniabanan, för att ta ett skrämmande exempel, planerades kosta 8 miljarder 1998 när riksdagen vilsefördes av järnvägslobbyn. Nu skenar kostnaden upp till 25 miljarder och för oss skattebetalare kommer krav på stöd att öka framöver, och allt färre reser långt med tåg.

Men som om det är inte vore nog! Svensson Smith påstår att flyget inte betalar någon koldioxidskatt. Det är i och för sig riktigt och det gör inte sjöfarten heller. Järnvägen betalar heller inte någon skatt på el, oavsett om den kommer från dansk eller polsk kol- och oljekraft eller svensk/norsk vattenkraft. Detta är en direkt subvention till tåget ovanpå de 10 kronorna per mil.

Karin Svensson Smith (till vänster) vill att flyget skall betala 1,5 miljarder per år i bränsleskatt. Visst, men i rättvisans namn skall tåget då betala 13 miljarder i finansiering av infrastruktur och drift. Det gör nämligen flyget för sin del, cirka 4 miljarder per år. Subventionerna är 120 miljoner per år och det går till glesbygdens flygplatser.
Upphandling av flygtrafik – som Svensson Smith skarpt ogillar – svarar för c:a 15% av Rikstrafikens budget på 800 miljoner. Gotlandfärjan – med 3 gånger större utsläpp än flyget – får med stöd av vänstern ungefär det dubbla. Resten går till olönsamma tåg.

Vänsterpartiet ägnar sig systematiskt åt kapitalförstöring i transportpolitiken. Den blir inte mindre av att partiet vill sätta åt flyget. Flyg och tåg är kollektiva transportmedel och ju mer kostnader vänsterpartiet lägger på dessa, desto mer ökar icke kollektiva bilresor. Flyget förorsakar mindre utsläpp än bilen för samma resa. Det är dessutom obegripligt att vänstern vill att det skall bli dyrare att flyga för vanligt folk. Undrar vad vänsterns väljare tycker om det?

I de aktuella artiklarna silar vänstern mygg och sväljer kameler. Görs en riktig värdering så är svenska tåg vare sig missgynnade eller så förträffliga som påstås. Problemet är att tåg kräver stora passagerarunderlag för att vara samhällsekonomiskt lönsamma men det blundar man för.

Tåg är i Sverige för övrigt det enda trafikslag som fortfarande kör på vänster sida. Kanske det har ett samband när Vägval Vänster – utan vett och sans – argumenterar för mera pengar till järnväg och brandskattning av flygets resenärer?