ATR ska göra regionalflyget lönsamt
För den som flyger svenskt inrikesflyg är ATR 72 knappast någon ny bekantskap. Flygplanstypen har under många år varit en viktig del av den svenska regionalflygtrafiken, inte minst på linjer där ett större jetflygplan helt enkelt är för mycket flygplan för marknaden.
Nu ser ATR en liknande möjlighet på andra sidan Atlanten. Tillverkaren har presenterat ett nytt koncept för en 50-sitsig ATR 72–600 med tre kabinklasser, utvecklat specifikt för den amerikanska marknaden. Tanken är att kombinera första klass, premium economy och economy i ett flygplan som fortfarande behåller turbopropens låga kostnader på korta sträckor.
Det är en satsning som säger en hel del om vart ATR tror att regionalflyget är på väg. Den amerikanska regionalflygmarknaden har förändrats kraftigt under de senaste 20 åren. Samtidigt som det totala inrikesresandet har vuxit har de kortaste regionala linjerna blivit allt färre.
Satsar på USA
En viktig del av förklaringen är att den klassiska 50-sitsiga regionaljeten håller på att försvinna. Flottan av framför allt CRJ100/200 och Embraer ERJ135/145 består i dag av omkring 300 flygplan, jämfört med närmare 1400 i början av 2000-talet. Snittåldern ligger på omkring 23 år och inga nya flygplan av den här typen produceras. När CRJ och ERJ försvinner riskerar även linjerna de flyger på att försvinna – om det inte finns ett flygplan som kan göra trafiken ekonomiskt hållbar.
ATR budskap är att nästa regionalflygplan därför inte behöver vara ett mindre jetflygplan. Det kan vara en turboprop med plats för 50 passagerare.
Det nya konceptet bygger på ATR 72–600 men får en helt annan kabinlayout än den traditionella regionala konfigurationen. I grundversionen finns tio förstaklassäten, 20 premium economy-säten och 20 economy-säten
Kabinlösningen har dessutom utvecklats för att bättre passa dagens amerikanska trafiksystem. En ny främre dörr ska kunna användas tillsammans med bryggor från terminaler, och ett främre pentry frigör utrymme längre bak.
ATR har också lagt stor vikt vid bagageutrymmet. Konceptet ska kunna ta mer än 50 kabinväskor, med 30 i hatthyllorna och ytterligare 24 i förvaringsutrymmen på golvnivå. Det kan låta som detaljer, men för regionalflyget är de betydligt viktigare än så.
De mindre regionaljetarna byggdes för en annan tid, när passagerarna accepterade trängre kabiner och mindre bagageutrymmen. Att bara renovera interiören förändrar inte flygplanets grundläggande begränsningar – och inte heller dess ålder eller antal flygcykler.
Därför passar turbopropen de tunna linjerna
Det finns också en ekonomisk logik bakom satsningen. På korta sträckor är turbopropflygplan särskilt effektiva. ATR uppger att dess flygplan på rutter under 400 nautiska mil kan ha upp till 30 procent lägre bränslekostnad än motsvarande regionaljet och upp till 45 procent lägre bränsleförbrukning och koldioxidutsläpp än äldre 50-sitsiga regionaljetflygplan.
Ett regionalflygbolag behöver inte nödvändigtvis ett snabbare flygplan. Det behöver ett flygplan som kan flyga rutten tillräckligt billigt för att rutten ska överleva.
Sverige föredöme
Det är en utveckling som känns igen även i Sverige. ATR 72 har under lång tid varit en av de viktigaste flygplanstyperna i det svenska regionalflyget. Framför allt ATR 72 har kunnat användas på linjer mellan Stockholm och regionala flygplatser där passagerarunderlaget inte alltid motiverar större jetflygplan.
BRA har under många år varit en viktig svensk ATR-operatör och har renodlat sin flotta kring ATR 72–600 som idag används på uppdrag av SAS inom ramen för ett långsiktigt ACMI-avtal.
Även Finnair (Norra) har en lång historia med ATR och använder i dag 12 ATR 72, som opereras på Finnairs regionala nätverk.
Därefter väntar nästa generation
ATR EVO-program är tänkt att ta hybridteknik in i nästa fas av utvecklingen, med planerad trafikstart omkring 2035. Det betyder att ATR försöker positionera sig längs två tidslinjer samtidigt: först genom att göra dagens ATR 72 mer attraktiv för ett regionalflyg som håller på att förlora sina minsta jetflygplan – och därefter genom en ny generation med hybrid teknik.
Kommentarer
Nja, ..Inte riktigt.
Fanns en anledning (förutom korta banor), varför Widerøe valde Dash 8 och både Q400 och minstingen Q100. (den lilla snabba tuffa).
Min poäng är att Dash har oerhört mycket enklare i tuffa situationer än just vår Atr.
Pilot på Atr.
Vilka smala banor i Norrland används av ATR72? Många flygningar med typen på våra breddgrader går väl mellan flygplatser som exempelvis ARN, TLL, HEL, WAW, CPH, HAM m.fl.
Håller med men singel eng. performance men det gäller alla turboprops 2 motor även 340 och 2000
avvisningen är ett problem i sig
Sen landa på smala rwys uppe norrland
Med sidvinds kompostant begränsning
Så nog inte lättfluget plan i varje fall vintertid.
Ja det är ju kul att man tar lärdom av Sverige, verkar verkligen som att svenska operatörer fått lönsamhet i att bedriva trafik med ATR…
Jag håller inte med dig.
Jag flyger aktuell typ, men precis som någon annan skrev här att visst är det ett ekonomiskt flygplan – ja. Men det stannar där.
Dålig single engine out- performance och även om “vissa” problem med avvisningen åtgärdats så flyger jag bara säsong….Sommar vill säga.
M.
Gillar maskinen men hatar det benutrymme många bolag erbjuder. Äldre ATR72 kunde levereras med en främre dörr vilket också var något Finnair köpte in och maskinerna gick vad jag hört så småningom till DAT/DOT som ibland hyrde ut dem för svensk inrikes. Vad jag läst om kabinen på 50-sitsarna tycks det enda som skiljer mellan klasserna vara benutrymmet, det är fyra stolar i bredd i alla klasser vilket inte känns särskilt förstklassigt. Hade de ordentliga förstaklasstolar 1+1 skulle de nog snarare bli platsbrist. Av egen erfarenhet kan du knappast jämföra ljudnivån i främre delen av en ATR72-200 med en -600 då det är som natt och dag. Förstaklass bör ändå ligga längst bak i kabinen vilket kanske är anledningen till att man skippade en framdörr?
Hade varit bättre att satsa på ljudisolering. Man är döv en halv dag efter 45 minuter ombord. Avskyvärt flygplan, tycker jag.
Turboprop är ingen framtid. Det är ett bulligt och obekvämt flygplan, speciellt ATR. ATR har definitivt ingen framtid i USA, där har ATR redan förstört marknaden för turboprop med sina första dåliga flygplan som inte hade någon säker avisning utan hade ett antal förödande haverier. Det enda vettiga turboprop som byggts är SAAB 2000, men inte ens detta accepterades på USA marknaden.
Atr är ett mycket bra flygplan för en inrikes operatör drar lite soppa, rätt storlek
som är enkel att fylla upp, driftsäker.
Skriv en kommentar
Du kan inte skriva någon kommentar nu eftersom denna möjlighet endast ges i 120 timmar efter det att nyheten skapades.
Du kan skapa en egen tråd i vårt Flygforum om nyheten


