EASA ser över ”higher airspace”

Medan kommersiella flygplan sällan flyger högre än 35000–40000 fot, börjar nu den europeiska flygsäkerhetsmyndigheten EASA på allvar förbereda sig för verksamhet långt ovanför dessa nivåer. Det är i praktiken en signal om att Europas luftrum håller på att få en ny vertikal dimension – och att hela systemet måste anpassas.

Nu är det andra typer av farkoster som driver utvecklingen. Det pågår seriös utveckling av nya överljudskoncept, som är tänkta att flyga både snabbare och högre än dagens kommersiella flygplan. Flygplan som rör sig snabbare än ljudet (supersoniska) eller till och med fem gånger snabbare än ljudet (hypersoniska) kräver den tunna luften på höga höjder för att motorerna ska fungera optimalt och för att hantera den intensiva värme som uppstår vid dessa hastigheter.

Varför vill EASA ha upp oss på den nya flygnivån?

Lägre bränsleförbrukning är givetvis en faktor, men det handlar också om stabilare atmosfär och direkta rutter. Vid dessa höjder befinner sig flygplanen ovanför troposfären där nästan allt väder och turbulens sker. Det högre luftrummet är dessutom inte lika trafikerad som de lägre nivåerna, vilket gör att flygplan kan flyga mer direkta rutter utan att behöva anpassa farten eller göra omvägar på grund av annan trafik.

Vad betyder detta för europeisk luftfart?

För leverantörer av flygtrafiktjänster kan detta bli en strukturell förändring. Om fler farkoster börjar operera över FL550 behöver separation, övervakning och ansvar definieras tydligare. Vem har kontrollansvar? Hur ser överlämning ut? Ska dessa farkoster integreras i befintliga ATM-system – eller hanteras i parallella strukturer?

Dagens ATC och luftrum är byggt kring relativt homogena hastigheter och flygprofiler. I den högre zonen kan vi få luftfartyg som rör sig flera gånger ljudets hastighet vilket skapar andra procedurer och kanske ett nytt regelverk för separation. På kort sikt kommer det inte vara trängsel i det övre luftrummet, men utvecklingen pekar uppåt med pågående innovation där prototyper flyger.

Under de kommande åren väntas flera nya typer av farkoster flyga betydligt högre än traditionell trafik – och då uppstår ett juridiskt och säkerhetsmässigt tomrum som EU nu vill täppa till. Därför har EU-kommissionen givit EASA i uppdrag att ta fram ett formellt regelverk för Higher Airspace Operations, med sikte på en europeisk struktur på plats senast 2027.

Drömmen om överljudsflyg

När Concorde flög mellan Europa och USA halverades restiden över Atlanten. Flygplanet flög på runt 50 000 fot och färdades snabbare än ljudets hastighet – på runt 2000 kilometer i timmen. Men varje gång det passerade ljudvallen uppstod den ökända “sonic boomen”, en kraftig tryckvåg som hördes som en dubbel smäll på marken. Just det ljudet ledde till att överljudsflyg över land i praktiken förbjöds, vilket kraftigt begränsade Concordes möjliga rutter.

De nya överljudsprojekten försöker lösa just det problemet. I stället för att eliminera tryckvågen – vilket är fysiskt omöjligt – försöker man forma den. Genom långsmala nosar, annorlunda motorplacering och avancerad aerodynamik sprids tryckförändringarna ut så att “boomen” i bästa fall upplevs som en dov duns snarare än en explosion. Tanken är att om ljudet kan göras tillräckligt svagt kan myndigheter tillåta överljudsflyg även över land. Lyckas man med det öppnas dörren för resor som i dag tar åtta timmar att genomföra på fyra – eller ännu kortare.

Frågan är inte längre om vi kommer att se trafik ovanför FL600, utan hur snabbt EASA kan skriva spelreglerna för en arena där både hastigheten och insatserna är högre än någonsin.

• Begreppet är nytt: Higher Airspace Operations (HAO) – verksamhet ovanför traditionell luftfart men under det som allmänt betraktas som rymden.