Solen går upp över flygbranschen – eller ?

KLM, British Airways, Finnair, Lufthansa och Iberia gör vinster och även SAS redovisar snart ett kvartal med svarta siffror. Ryktet om en del av dessa flygbolags snara död ser ut att vara betydligt överdrivet. Värre är det för irländska Aer Lingus, grekiska Air Olympic och inte minst flygbolagen i USA.

Vad är det som skiljer framgångsrika flygbolag i Europa från motsatsen i dessa svåra tider? En enklare analys visar att bolag som nu verkar hämta sig snabbast ut krisen har följande förutsättningar för sin verksamhet:
FF 1>En stor andel långlinjetrafik
FF 2>En stor andel trafik utanför EU
FF 3>En stark hemmamarknad /dominerande på navflygplats
FF 4>Ingen stor konkurrens från lågkostnadsbolag
FF 5>Inkomster från flygfrakt
FF 6>Tillhör en global allians som fungerar
FF 7>Ett kostnadsbesparingsprogram som personalen ställer upp på !

Bolag som uppfyller dessa sju framgångsfaktorer (FF) kommer snabbare än andra att komma på fötter. Vi ser exempel på bolag som KLM som uppfyller nästan alla dessa, men faller på FF7 genom strejkauktioner från 200 tekniker just när bolaget hämtat sig från 11 september.  Vi ser däremot hur Finnair har klarat omställningen snabbt och hur British Airways förvånat genom att satsa offensivt och lämna Gatwick för att koncentrera sig.

För de flesta flygbolag är det dock för tidigt att blåsa faran över.  FF 2,3 och 4 förändras raskt på många ställen. EU-utvidgningen gör att konkurrensen ökar och det blir fler som dyker upp i de stora naven och pressar priser. Och lågkostnadsbolagens intåg i Tyskland och Frankrike kommer att sätta press på Lufthansa och Air France. I viss mån kommer även SAS att få känna på detta i Skandinavien i höst. Goodjet satsar hårt och vi får se hur det håller. An

Andra som går en tuff höst till mötes är de som tar över nedlagda SAS-linjer. “Dansen kring Guldkalven har bara börjat” som Nordic Airlinks VD Gunnar Olsson myntade nar det blev offentligt att SAS skulle lägga ner Skellefteå, Kristianstad och några linjer till Köpenhamn. Det blir många som vill dansa men hur många kommer verkilgen till skott?

Charterflygbolagen är nog ändå de som kommer att få det tuffast det närmaste året, säger man på stan. De uppfyller nästan inget av de sju framgångsfaktorer FF1-7 ovan som gäller för reguljärflygbolagen, samtidigt som de inte har möjligheter att öka beläggningsfaktorerna. De har nästan fullt jämt. Och flygplanen går inte för fullt – säsongerna komplicerar trafiken. Nu sparar charterbolagen enligt Ryanair-modell. Mat och transfer med mera kommer att kosta, men det räcker nog inte.
För nu ökar konkurrensen från reguljärbolagen som säljer flygstolar på marginalen och lågkostnadsbolagen som snor deras kunder och pressar priser. Men en del får väll kalla fötter i efterdyningarna av Aer Olympic-konkursen.

Kostnaderna ökar på de stora flygplatserna där charterbolagen håller hus. I Sverige går kostnadsökningen snabbare är i andra länder eftersom vår regering driver på genom en flygfientlig profil. Försäkringsgarantier och att passagerarna skall betala securitykostnader är exempel på detta. Regeringen kommer – om detta fortsätter – att driva ut de svenska charterbolagen ur landet. Vem vill investera i ett fientligt land?

Men Göran Person skall nu satsa på turism och flyg som en del i ett 10-punktsprogram inför valet. KD, Centern och Moderaterna anser också att detta är viktigt. FP är inte särskilt intresserade enligt vad jag erfarit. Och v vill inte ha någon annan flygpolitik än att det skall förbjudas under 50 mil. Stockholm-Göteborg t ex.

Mer ovisst är det vad mp tycker om flygtrafik. Ett av de två nya språkrören tappade nyligen körkortet och lär dessutom flyga som f-n mellan Kalix och Stockholm. Men det är väl bara i avvaktan på Botniabanan. Valmanifestet hos mp är nog allt annat än flygvänligt. Man kan möjligen tillåta flygbeskrutning av mygg.

Men en del tecken ger vid handen att det stundar ljusare tider – men dock inte för alla branschen.