Kapacitetsutredning

Utredningen konstaterar att inom vissa sektorer är infrastrukturen eftersatt. Inte helt obekant så har järnvägen en hel del problem med sin nuvarande kvalitet och man konstaterar att järnvägen har och kommer att få stora problem med sin kapacitet om inte effektiva åtgärder sätts in. Järnvägstrafiken tar därmed en hel del plats i utredningen. Samtidigt som man ska föreslå olika lösningar för att hantera kapacitetsproblemen så ska miljömålen ha hög prioritet och inte minst kostnaderna för olika alternativ. 

Utredningen föreslår att man planerar och genomför enligt ett antal steg. Utgångspunkten för Trafikverkets rekommendationer är att man ska vårda och utveckla befintliga system i första hand.

Steg 1 – Tänk om: åtgärder som kan påverka transportefterfrågan och val av transportsätt – omfattar planering, styrning, reglering, påverkan och information med bäring på såväl transportsystemet som samhället i övrigt, för att minska transportefterfrågan eller föra över transporter till mindre utrymmeskrävande, säkrare eller miljövänligare färdmedel.

Steg 2 – Optimera: åtgärder som ger effektivare utnyttjande av befintlig infrastruktur – omfattar insatser inom styrning, reglering, påverkan och information, drift och underhåll, riktade till transportsystemets 12 komponenter för att använda befintlig infrastruktur effektivare, säkrare och miljövänligare.

Steg 3 – Bygg om: begränsade ombyggnadsåtgärder – omfattar förbättringsåtgärder och ombyggnader i befintlig infrastruktur, till exempel trimningsåtgärder eller bärighetsåtgärder.

Steg 4 – Bygg nytt: nyinvesteringar och större ombyggnadsåtgärder – omfattar om- och nybyggnad som ofta tar ny mark i anspråk, till exempel nya väg- eller bansträckningar.

Syftet med dessa steg är som sagts tidigare att vårda redan befintliga system, renovera eftersatta befintliga anläggningar men investera i utbyggnad i redan existerande flaskhalsar.
Redan dessa åtgärder inser man kommer att kraftigt påverka järnvägens kapacitet.

Man konstaterar att redan i dag är det för många tåg på rälsen. Dessa är av olika kvalitet och körs med olika medelhastighet som innebär att vissa tåg inte utnyttjas optimalt. Det vill säga att viss trafik bör flyttas från järnväg till annat trafikslag. Här konstaterar man att flyget har en viktig roll att fylla. Dels att ta hand om delar av de kapacitetsproblem som uppstår under ett utbyggnads/ ombyggnadsskede men även när man utfört dessa åtgärder kommer inte järnvägens kapacitet att räcka till för den växande efterfrågan.

Det är svårt att utröna på vilka sträckor man anser det kan uppstå ökad efterfrågan på flyg. Trots de kapacitetsökningar man räknar med ska kunna ske med fler dubbelspår och fler mötesplatser kommer ändå inte tågens kapacitet att räcka till. Därför rekommenderar man att man bygger ut marktransporterna till Arlanda, Landvetter och Sturup så at fler kan åka kollektivt i stället för att ta bilen till flyget. Men i andra stycken anser man att tåget kan ta över all trafik på sträckor med restid under tre timmar.
Men man anser att det kommer att fortsatt fylla en funktion på de regionalsträckor där järnvägen inte av ekonomiska skäl kommer att byggas ut.

Satsningarna rekommenderar man sker på sträckor med hög efterfrågan d.v.s. mellan de större städerna och där man räknar med större befolkningstillväxt t.ex. Norrköping/Linköping. I Norrland kommer godstrafik ta allt mer av järnvägens kapacitet genom utökad gruvdrift och därmed mer malmtransporter till hamnarna. Därför befarar man att biltrafiken kommer att öka. Ett av de övergripande målen är just att minska vägtrafiken som ju är den största källan till utsläpp. Framförallt vill man att mer godstrafik ska flyttas över till järnväg och kustsjöfart. Även mer av persontrafiken vill man flytta över från bilen till tåget. Detta ska ske genom ett ökat inslag av styrande avgifter.

Paradoxen i detta ligger i att man inte tror att tågen kommer upp i den kapacitet som behövs under perioden.
• Redan i dag borde det vara färre tåg på rälsen för att minska störningar.
• Under renoverings/ombyggnadsskeden går kapacitet ner ytterligare genom att man måste minska antal tåg ytterligare.
• Efterfrågan kommer att öka dessutom vill man styra över mer gods och passagerare från vägen till tågen.

Det bör rimligen innebära ännu mer trängsel och utökade problem under en lång period. Att vårda och utveckla redan befintliga system kan enligt vissa innebära att inrikesflyget får en tydligare roll. Här finns ju redan utbyggd infrastruktur. Större flygplan och kanske ökad turtäthet skull kunna medföra att prisnivån även på inrikesflyg skulle kunna gå ner något. Samtidigt ska man ta i beaktande att alla trafikslag föreslås ska bära sina kostnader det innebär att internaliseringsgraden sak öka.

Utredningen konstaterar att flygets kostnader genom införandet av ETS nu är nästan till 100% internaliserat (betalar sina egna kostnader). Tågen bara till ca 60% och vägtrafiken till 90%. Det betyder att avgifterna för järnvägstrafik kommer att öka och kan få som följd att efterfrågan på resor minskar.

Ett av målen för hela utredningen verkar vara att man med styrmedel ska få människor att resa mindre. Jag har svårt att se hur det rimmar med samhällets behov av tillväxt i övrigt.

Utredningen visar på en del kloka resonemang och att flyget kommer fortsatt har stor, och kanske en ökad betydelse för tillräcklig kapacitet och tillgänglighet. Kan vi få våra politiker att förstå detta och att de i framtiden ser flyget som ett av kollektivtransportmedlen och att de sedan förstår att utnyttja redan befintlig infrastruktur på ett rationellt sätt så har det svenska  flyget definitivt en framtid.

Men vi måste också göra en hel del hemläxa själva. Vi måste se till att minska flygets miljöpåverkan, vi måste bättre informera om flygets verkliga miljöpåverkan, vi måste öka flygets närvaro i miljödebatten, inte låta små särintressen styra Sveriges transportpolitik.