Utredning: Sälj Arlanda till privata ägare

Idag är det drygt 20 år sedan som Arlanda var den största flygplatsen i Norden. Efter 2001 är flygplatsen i Stockholm fast förankrad på tredje plats efter Köpenhamn och Oslo. Visserligen ger den internationella trafiken fortsatt en andra plats efter Kastrup men i stort är och förblir Arlanda utkonkurrerad av flygplatserna i Köpenhamn och Oslo. Trots det uttalas fortsatt ambitionen att Stockholm ska ha ”den ledande flygplatsen i Norden”.

- Att Nordens största ekonomi numera har den tredje största flygplatsen är i grunden ett uttryck för att Swedavia och ägaren svenska staten varit föga framgångsrika i att värna flygplatsens internationella konkurrenskraft. I termer av procentuell passagerartillväxt under perioden 2003–2019 kan vi notera att Stockholm/Arlanda uppvisar sämst utveckling av de fyra nordiska storflygplatserna, såväl vad gäller total trafik som inrikestrafik.

Det konstaterar en helt ny rapport som publicerades i dagarna: ”Privat ägande i flygplatser - Är det möjligt och hur bör det läggas upp?” Den är i sig ett underlag till Svenskt Näringslivs remissvar på den så kallade Flygplatsutredningen som Peter Norman gjort där statens framtida ansvar för landets samtliga kommersiella flygplatser analyseras. 

I de intervjuer som de två rapportförfattarna Tore Englen och Fredrik Bergström genomfört är den genomgående åsikten att Arlanda kontinuerligt tappar i konkurrenskraft mot de övriga flygplatserna i Norden. 

- Arlanda uppfattas mer och mer som en regional flygplats i Norden. Även om utvecklingen delvis kan förklaras av konsekvenser av pandemin (vilket också övriga nordiska flygplatser drabbades av) så kvarstår ändå känslan att Arlanda har ”tappat tempo”. 

Ett sätt att bryta den utvecklingen kan vara att Swedavia knoppar av Arlanda och säljer flygplatsen till privata ägare. Det skulle, menar rapporten, kunna tillföra ny kompetens, bidra med nytt och behövligt kapital och i stort vitalisera verksamheten. 

Med det sagt konstateras också att det finns en mängd frågetecken och risker kring hur en sådan privatisering skulle gå till. Runt om i världen finns ett stort antal privata flygplatser, närmare 20 procent av världens 2 400 kommersiella flygplatser har privata ägare. I fallet Arlanda finns också ett säkerhetsperspektiv, vilket i sig gäller de flesta flygplatser i tider när oron i Europa har ökat. Att i det läget släppa den statliga kontrollen över den största flygplatsen i landet är inte självklart. För att inte tala om de n avkastning som Swedavia varje år levererar till statskassan. Över huvud taget finns en rad frågor som måste lösas, till exempel om vad som ska ingå i affären: är det bara driften eller även infrastrukturen? Ska de nya ägarna även ta över de kommersiella delarna som butiker och parkering och liknande frågor. Dessutom: ”Om Arlanda helt eller delvis privatiseras innebär det också att staten förlorar kontrollen över vem som äger Arlanda. Givet de geopolitiska utmaningar som har aktualiserats finns en risk att ”fel ägare” i ett framtida scenario köper in sig i Arlanda”, skriver rapportförfattarna.

Den i mångt och mycket oprövade tanken till trots, presenterar rapporten ett antal förslag för hur en annorlunda framtid för Arlanda och Swedavia i stort kan se ut:

• Lägg Stockholm/Arlanda i ett bolag skiljt från den övriga Swedaviakoncernen och öppna upp för privat ägande i detta nybildade bolag. 

• Dela upp dagens koncern i ett ”Swedavia 1 och 2”. Bolaget ”Swedavia 1”, som innehåller alla de flygplatser som är eller har möjlighet att bli lönsamma, bjuds ut på den privata kapitalmarknaden. Bolaget ”Swedavia 2”, där övriga flygplatser i det nationella basutbudet placeras, kvarstår i helstatlig ägo. 

• Privata investerare erbjuds att köpa in sig i hela Swedavia, utan några förändringar i bolagets utbud av flygplatser. 

• Swedavias kommersiella verksamhet, exempelvis parkering och handel, placeras i ett separat bolag där privat ägande tillåts.