Ingen skambeläggning, ingen långbänk. Arlandas utveckling behöver konstruktivt tänkande och vilja att satsa på framtidens hållbara flyg. Vi föreslår därför bland annat ytterligare en rullbana reserverad för flygplan med inga eller små utsläpp, skriver företrädare för Stockholms Handelskammare.
Arlanda är och kommer även i framtiden att vara landets flygnav och behöver därför ges förutsättningarna för att lyckas med omställningen av flyget. Därför är det väldigt positivt att Moderaterna sträckt ut en hand till Socialdemokraterna för att göra upp om en utveckling av Arlanda flygplats och att en konstruktiv process har påbörjats. Vår förhoppning är att ytterligare partier som delar målbilden ansluter till processen och säkerställer en parlamentarisk bredd i en uppgörelse som kan säkerställa en fullgod framtida flygkapacitet.
Med en hög ambition att elektrifiera en större andel av flygets inrikesresor så följer också konsekvensen att elflygplan kommer att transportera färre passagerare, vilket ställer högre krav på kapacitet i termer av starter och landningar.
Vi måste även investera i omkringliggande infrastruktur. Mot bakgrund av detta är besvikelsen stor över den föreslagna nationella planen, där det helt saknas fokus på resorna till och från Arlanda. Det behövs krafttag för att förbättra flygplatsens tillgänglighet med kapacitetsstark kollektivtrafik.
Det är därför Stockholms Handelskammare anser att vägen framåt varken går via status quo i flygpolitiken eller skambeläggning och nedmontering av möjligheterna till snabba transporter, utbyte mellan människor och förutsättningar för handeln. Över 100 000 jobb i huvudstadsregionen och Sverige är beroende av utvecklingen på och omkring Arlanda. När flyget stannar upp, då bromsar utvecklingen in även på marken. Värdet i tidseffektiva resor över längre distanser har med tydlighet illustrerats av pandemin.
Samtidigt krävs dramatiskt minskade utsläpp. Helst inga alls. För att nå netto noll-utsläpp till mitten av århundradet och klara målet om att hålla den globala uppvärmningen under 1,5 grader framhåller FN:s 26:e klimatkonferens, COP26, bland annat behovet av att snabba på elektrifieringen av fordon och investeringar i förnybara drivmedel.
EU:s nya klimatlag, med paketet Fit for 55, fastställer att utsläppen ska minskas med minst 55 procent till 2030 och att unionen ska uppnå klimatneutralitet senast 2050. Att år för år öka graden av elektrifiering av inrikesflyget blir därför viktigt i strävan mot det senare målet.
Därför är viktigt för hela transportsektorn, inte minst flygtrafiken, att omställningsarbetet på allvar växlas upp. För drygt 100 år sedan var tåg ett smutsigt transportslag som drevs av kol och sedan med diesel. Elektrifieringen gjorde tåg till ett väldigt klimatsmart transportslag som avsevärt förbättrat resande och arbetspendlande inom städer och regioner.
Nu behöver flygtrafiken genomgå motsvarande utveckling och det förutsätter politiska beslut som skapar förutsättningar för att den transformationen ska kunna påbörjas och år för år accelereras.
Teknikens landvinningar gör att det som igår framstod som omöjligt eller i alla fall fjärran nu är mer realistiskt och i vissa fall nära förestående.
I detta nu pågår en intensiv utveckling av framtidens flygplan där storbolaget Airbus siktar på att deras förbränningsmotorer ska gå på vätgas 2035. Redan 2025 räknar amerikanska Universal Hydrogen flyga rutter för 50 passagerare upp till 100 mil med hjälp av vätgas.
Svenska Heart Aerospace siktar på att ha elektrifierade plan i luften 2026 och flygbolaget BRA planerar för att trafikera sträckan mellan Stockholm och Visby med elflygplan 2027.
Skellefteå flygplats satsar för att ta en tätposition i en omställning till elektriskt flyg och invigde nyligen landets mest kraftfulla laddstation.
Resan mot ett grönare flyg har redan börjat, flygbranschen driver på och utvecklas samtidigt som lovvärda lokala satsningar för att ställa om inrikesflyget genomförs.
Allt detta är naturligtvis mycket positivt, men svenska politiker på nationell nivå behöver ta ett större ledarskap för att Sverige ska ha den infrastruktur och de grundläggande förutsättningarna som krävs för att möjliggöra framtidens flyg. Annars finns risken att utvecklingen springer ifrån vår infrastruktur och att nödvändiga politiska beslut tas alldeles för sent.
Regeringen omnämner specifikt i sin handlingsplan för Agenda 2030 betydelsen av att minska flygets miljö- och klimatpåverkan och att utveckla Arlanda som storflygplats.
Nu finns en möjlighet att också fatta beslut som ökar flygkapaciteten och leder i den riktningen.
En ordentlig satsning på att expandera och rusta Arlanda är en absolut grundbult för att möta teknikutvecklingen. Flygplatsen behöver ges kapacitet för att på ett bra sätt kunna hantera den kraftigt ökade volym av starter och landningar som elektrifierade plan – som rent fysiskt är mindre och bär färre passagerare – kommer att innebära.
Åren före pandemin har kapaciteten på Arlanda periodvis varit oerhört pressad med konsekvens att resetoppar blivit svårhanterade och regionala linjer hänvisats till oattraktiva restider som givetvis påverkar dessa regioners näringsliv negativt.
Statliga Transportstyrelsen bedömer i en ny prognos att flygtrafiken redan 2023 troligtvis återhämtat sig till 80 procent och har god chans att ha återhämtat sig fullt ut till 2027.
En full återhämtning kombinerat med en högre grad av elektrifierat inrikesflyg kommer inte huvudstadsregionens befintliga flygkapacitet ens vara i närheten av att kunna hantera.
Det i sin tur leder till negativa effekter för samhällsekonomin, förmågan att knyta ihop och hålla ihop Sverige och förutsättningarna att ställa om flyget. Detta gäller i synnerhet om man stänger Bromma i förtid.
Det är därför Stockholms Handelskammare föreslagit en satsning på ytterligare en rullbana med gröna förtecken. Man bör utreda möjligheten att helt eller delvis reservera den tillkommande kapaciteten för flygtrafik med mycket låga eller helst obefintliga utsläpp. Den kapacitet som erbjuds och antalet starter och landningar som krävs om inrikesflyget ska drivas med fler små plan i stället för dagens kapacitetsstarka plan går helt enkelt inte ihop utan en expansion av flygplatsen.
Ett ja till mer kapacitet på Arlanda är därför också ett ja till en offensiv agenda för att ställa om stora delar av inrikesflyget. Det är ett beslut som ett land med ambitionen att bli ett av världens första fossilfria välfärdsländer borde kunna samlas kring.
Urban Edenström, ordförande, Stockholms Handelskammare
Andreas Hatzigeorgiou, vd, Stockholms Handelskammare
Artikeln har tidigare varit publicerad i DI.