Har regeringen glömt Nine-Eleven?

Den svenska regeringen synes emellertid inte anse att frågor om luftfartens skydd numera tillhör de viktigaste för luftfarten. Vid ett EU-ministermöte i Amsterdam i juli i år – där Sveriges infrastrukturminister Ulrica Messing deltog – röstade staterna om vilka som var de två viktigaste frågorna för luftfarten just nu. En majoritet av EUs medlemsstater (13 st) ansåg att Skyddsåtgärder för flygsektorn var den viktigaste frågan. Detta framgår av protokoll från mötet. Fem stater ansåg att EU-bolagens konkurrensvillkor visavi andra stater var viktiga. Även denna fråga inrymmer hur skyddsåtgärder för flygsektorn – inklusive försäkringsfrågan – skall finansieras. Ingen av dessa frågor röstade Sverige för såsom viktiga! Tilläggas bör att svenska flygbolag betalar mest av alla för security. I Norge och Finland – som exempel- har staten satt ett tak på var resenären skall betala för skyddet mot terrorism och det allmänna står för det som överstiger.

Sverige lade i stället – tillsammans med ett par andra länder – en av sina viktande röster på Passagerarrättigheter det vill säga hur en flygpassagerare skall kompenseras av flygbolaget om han/hon drabbas en överbokning, försening eller inställd flygning. Det är ett synnerligen märkligt urval eftersom ett sådant regelverk nyligen är taget av EU för ikraftträdande i februari 2005. Legaliteten av detta skall visserligen prövas i EU-domstolen eftersom den samlade flygindustrin menar att det strider mot internationella avtal. Enligt det omtvistade direktivet skall flygbolaget ersätta passagerare vid en försening även om flygledarna strejkar eller vädergudarna stänger flygplatsen.

Den andra frågan som Sverige – tillsammans med två andra länder – röstade för var Flygsäkerhet. Det är i och för sig intressant, flygsäkerhet är vikigt och Sverige drabbades av sitt svåraste haveri någonsin på Milano/Linate i oktober 2001. Men flygsäkerhetsfrågan är numera starkt förknippad med förebyggande av kapning och andra terrordåd. Haverifrekvensen i världens luftfart är sedan 2003 lägre än någonsin totalt sett och utvecklingen i de flesta delar av världen när det gäller den tekniskt/operativa flygsäkerheten är positiv. Linaterapporten visade på en del flygplatsproblem och beslut är redan  tagna om säkerhetshöjande åtgärder på flygplatsernas taxibanor.   

På den politiska arenan är det sällsynt tyst om flyget här hemma. I vart fall om man undantar turbulensen mellan fackförbundet HTF och lågprisbolaget Ryanair som skakat runt i media i veckan. Biträdande näringsminister Ulrica Messing fick frågor om just detta i Riksdagen och meddelade: – I internationell jämförelse kan vi konstatera att vi i Skandinavien har betydligt strängare regler än flera andra europeiska länder. Gemensamma miniminivåer för säkerhetsreglerna på flygarbetstidsområdet diskuteras för närvarande inom EU. Det är den svenska regeringens åsikt att det är bra att inom EU fastställa minimikrav för hur arbetstiderna kan förläggas.

I EU driver Messing alltså frågan om att övriga länder skall anpassa sig till de mer restriktiva regler som vi har i Skandinavien – regler som är en frukt från när  monopol rådde och när Sverige var gott nog och personalorganisationerna hade stort inflyttande på regelverket. Eller gör hon det? Såvitt man kan förstå vill Sverige snarare anpassa sig till en mer konkurrenskraftig reglering på detta område. Det komplicerade poängsystem som styr arbets- och vilotider för våra flygbolag behöver snarast ses över om vi skall ha några bolag under svensk flagg i framtiden.

Det är svårt att hitta någon tydlig linje i svensk politik när det gäller flygets framtid. Men nu skall transportpolitiken ses över och i vår skall Sveriges riksdag ta ett nytt beslut för framtiden. I juni skrev föreningen Svenskt Flyg ett brev till Regeringens två ministrar, Sveriges representant i EU-kommissionen, och partiledarna för (m), (v), (mp), (c), (kd) och (fp). Man ville diskutera för flyget avgörande frågor på en större branschkonferens i höst. Föreningen ville ha svar till slutet av augusti. Leif Pagrotsky, Ulrica Messing och Margot Wallström har svarat att de inte kan komma. Moderaterna och Kristdemokraterna har svarat att de ställer upp. Vänstern, Miljöpartiet, Centern och Folkpartiet har ännu inte svarat. Så viktigt är flyget, regionalpolitiken, turismen och jobben i politiken för det land i EU som har det allra största avståndshandikappen. 

Jag kan inte undå att citera vad den holländske EU-ordföranden skrev till ministrarna i kallelsen till mötet i Amsterdan i juli:
-Inrättandet av den inre marknaden för flygtransporter har tveklöst givit resenärerna fördelar, såsom etablering av nya förbindelser, fler destinationer, nya flygbolag, nya affärsidéer och lägre priser. Det har ökat rörligheten och stimulerat den sociala och ekonomiska tillväxten i Europa. Av alla transportslag har flyget under de senaste 20 åren genomgått den utan jämförelse mest imponerande tillväxten i EU. Civilflygets produkter och tjänster skapar handel, industrietableringar och turism. Flyget länkar samman samhällen, perifera regioner och landsbygd med ekonomiska och kulturella centra i Europa och den globala marknaden.

Var står Sveriges regering och samarbetspartier i dessa frågor?