Low Cost kongressen i Amsterdam

Publicerad den 27 september 2005

DEL 2 Lågrpisflyget i Asien.

Asien är stort, länderna är många och kulturerna ännu fler. Här kommer den andra delen av min krönika om hur lågprisflyget ser ut runt om i världen just nu. Under kongressen i Amsterdam var det just utvecklingen i Asien som fascinerade mig mest.

Två huvudlinjer kan utskiljas, de bolag som tillämpar den "fundamentalistiska" Ryan Air-linjen och de andra som anpassar produkten efter sin egen marknad. De bolag som följer Ryan Air erkänner detta helt öppet och hävdar att principen går att använda över hela världen, oavsett ras, religion, språk och ekonomisk utveckling. Ja, de går ännu längre och är helt övertygade om att det är den enda vägen som kommer att fungera.

Men den asiatiska marknaden är inte avreglerad, utan är tvärtom ganska besvärlig för nykomlingarna. Politiskt tillstånd krävs för varje ny rutt och misstänksamma flygplatser skall övertygas om nyttan av den enklare trafiken. Indien och Pakistan försvann i skymundan på konferensen, så jag gjorde en särskild intervju med grundaren av Pakistans nya lågprisbolag Air Blue, Syed Nasir Ali. Den kommer separat på Flygtorget.

Fjärran Östern

Asiens första LCC är Air Asia, http://www.airasia.com/. AirAsia Bolaget skapades av Tony Fernandes i december 2001 genom att förvandla Malaysias andra nationella bolag till ett lågprisbolag. Tony är utbildad ekonom i England och har en mjuk framtoning på sin Oxfordengelska. Han jobbade med Richard Branson på Virgin Records och blev sedan chef för Warner Music Malaysia. Han utvecklade hela musikindustrin i Malaysia och fick 1999 en fin utmärkelse för detta av Malaysias kung, Sultanen Salahuddin Abdul Aziz Shah.

Affärsidén är en ren kopia av Ryan Air med världens förmodligen lägsta kostnadsnivå på 19 öre per utbjuden stolskilometer. Air Asia flyger huvudsakligen inom Malaysia, men också till Thailand och Macao. En viktig skillnad mot Ryan Air är dock omtanken om sin egen personal, där Tony Fernandes och övrigt management med jämna mellanrum jobbar i kabinen eller tar ett lastskift på rampen. Under dessa närkontakter har ledningen funnit duktiga påläggskalvar som sedan fått specialutbildning i Air Asias egen Flight Academy för utbildning till piloter, tekniker och management. Ett 10-tal piloter har redan utbildats i egen regi.

Man flyger med 21 B 737-300, men har beställt 100 A 320 och får den första levererad nu i december 2005. Eftersom de stora nätverksbolagen i området är i världsklass i service och komfort, konkurrerar Air Asia enbart med pris, på sträckor upp till tre timmar, precis som Ryan Air. “Det är ingen som helst idé för oss att börja klä upp oss med TV-apparater och finare mat, vi får enbart högre kostnader och inga fler passagerare”, säger Tony Fernandes.

I Singapore ville man inte vara sämre, så Singapore Airlines grundade Tiger Airways, också det en Ryan kopia, som kom i luften den 15 september 2004. http://www.tigerairways.com/ Delägare är också Ryan Airs grundare, familjen Ryan. Chefen Tony Davis är hämtad från brittiska bmibaby. Tiger Airways är baserad på Changi Airport och flyger till bl a Phuket, Bankgkok, Chiangmai, Hanoi, Saigon, Manila och Macao. 4 st A320 finns i flottan.

Singapore och Malaysia har frostiga relationer, varför Air Asia och Tiger Air inte får flyga till sina respektive grannländer. Tiger Air har tänjt något på lågpriskonceptet genom att flyga upp till 4 timmar. Men beträffande bokning och distribution har det definitivt inte tänjts på några begrepp. I den här delen av världen finns det många mobiltelefoner, men få datorer och kreditkort bland vanligt folk. Därför har kreativiteten varit stor bland lågprisbolagen att lösa problemet med bokning och betalning. Det är enbart nätbokningar som gäller och har man ingen dator får man göra som vietnameserna, ringa till sina släktingar i USA och be dem boka och betala. Tony Davis hade 500.000 resenärer första året och räknar med 3 millioner under 2006 och 4-5 millioner 2007.

Thailand har minsann två lågprisbolag, OneTwoGo http://www.fly12go.com/en/main.shtml och Nok Air Nokair http://www.nokair.com/. Nok Air ägs av Thai Air, men är närmast en Ryan Air kopia med “häftig branding” i amerikansk stil med en USA-utbildad, mycket underhållande thailändare, Patee Sarasin i spetsen. Nok betyder fågel på Thai, vilket också framgår av bilden. Dynamiken är stor och påhitten många. “Online booking—offline payments”, betyder att man ringer till call centret i sin mobil och får ett bokningsnummer med vilket man kan betala i vilken 7/11 affär som helst, eller också kan man betala i närmaste bankomat.

Problemet med tidig utcheckning från hotellen när planet hem inte går förrän sent på kvällen, har NOK löst genom vad man kallar “beach check in”. Vid en sådan får alla ett rum gratis hela dagen på ett speciellt strandhotell, incheckningen för flyget hem görs på hotellet av Herz, som sedan kör gästerna till flygplatsen. Allt är gratis, även för Nok. Nok flyger ett antal B 737-400 leasade från mamma Thai, jämte inlånade piloter också från Thai. Man flyger enbart inom Thailand.

One to go Privatägda OneTwoGo, som flyger mest inrikes i Thailand, men också till Hong Kong och Kanton (Guangzhou), tror däremot inte alls på detta koncept utan använder 6 st B 747 med 16 businesstolar och 440 ekonomistolar, 3 B 757-200 (216 pass) och 4 MD-82 (176 pass). Detta konceptuella äventyr följs med spänning av många i branschen.

Mellersta Östern/Nordafrika

Här blir avsnittet kort eftersom det ännu så länge enbart finns ett bolag, Air Arabia, http://www.airarabia.com/ Basen är Sharjah i Förenade Arabemiraten och starten skedde i oktober 2003. Den stora utmaningen är den hårt reglerade flygmarknaden i regionen där de bilaterala avtalen och skyddet för de nationella bolagen fortfarande är högsta mode.

Medan de europeiska och amerikanska LCC kan koncentrera sig på marknadsstrategier, måste Air Arabia ägna kraft och möda åt att få landningsrättigheter i sin omgivning. Trots det har man lyckats bra och flyger bland annat till Luxor och Alexandria i Egypten, Aleppo och Damaskus i Syrien, Beirut, Kuwait, Jeddah, Khartoum, Muscat, Riyadh, Colombo och Mumbai (Bombay). Man flyger ett ospeciferat antal A 320 med 32 tums seatpitch. Grundaren och eldsjälen heter Adel Abdulla Ali och är en gedigen branschman med bakgrund i BA och Gulf Air. Under mötet mötte jag också några Saudier som just är i färd med att starta en LCC i Jeddah. Bolaget heter National Air Services och den som lever får se hur det går för dem.