Om flygspråk och SASinaviska

Döm om min förvåning när jag började på SAS. Det var nervöst redan innan jag satte ned fötterna bland barackerna i Bromma. Väl där talade alla hejdlöst med varandra på en blandning av svenska, danska, norska och engelska. Det var – för att citera min gamle danske kollega – SASinaviska. Men som sagt icke nog med detta. Det skulle bli värre. Ty även det svenska språket användes på ett halsbrytande sätt av renodlade svenskar.

Eftersom jag arbetade som förhandlare med rätt att anställa och säga upp folk eller starta eller lägga ned flyglinjer förekom det missförstånd till och från. Och då egentligen inte så mycket mellan parterna utan snarare inom den egna förhandlingsdelegationen.

–Vi har idag samlats för att diskutera avvecklingen av trafiken på sträckan ARN-GOT (Arlanda – Göteborg). Denna mening borde ju kunna sägas med en viss stolthet och glädje i rösten snarare än uppblandat med sorgflor, som det kom att bli när jag – relativt ny i gemet – inledde förhandlingen en gång.

Så lustigt kan det vara i flygets värld.