SAS A321 – flygplanet som hamnade i skuggan

A321 var tänkt att bli flaggskeppet i SAS Europaflotta. Men plats för 158 till 182 passagerare, så många som möjligt i C-klass, skulle den trafikera London, Paris, Frankfurt, Amsterdam och den så kallade huvudstadstriangeln. SAS beställde tolv A321, med option på tio till. I den hårdnande konkurrensen ansåg dåvarande SAS-ledningen att den enda vägen framåt gick via expansion med långlinjerna som nyckel. SAS skulle växa med 50 procent och A321:an skulle hjälpa till att fylla långlinjerna. 
Ett mer rationellare val hade varit Boeing 737-900; eftersom 737-800 redan fanns i flottan och enhetsflotta alltid är billigare. Men kanske var det rätt ändå; 737-900 blev aldrig någon succé.

När den första A321-200 anlände i höstrusket 2001 blev det ingen storstilad premiär. PR-mässigt kom nya långdistansplanet A340 några månader före och stal strålglansen. År 2001 skulle dessutom snart beskrivas som det värsta i SAS historia; med Q-400 problem, terrorattacken mot tvillingtornen i New York, Linateolyckan med mera elände. SAS drog i alla nödbromsar man hade; 2500 anställda fick gå, en lång rad flygplan lämna och linjer läggas ner. Vem behövde i det läget A321?

Det blev mer huvudstadstriangeln och snart med 200 stolar ombord. När det åttonde planet kom i september 2002 och skulle följas av två till innan årets slut, avbröt SAS alla flygplansleveranser. Det skulle dröja till 2006 innan de återupptogs, då med fyra A319, minsta versionen och 2012 då man tog emot den första av totalt fjorton begagnade A320ceo, varav två för flera år sedan gick till plåtsaxarna. 

Men A321 skulle ändå under 20 år bli en trogen arbetshäst, en matarbuss utan glamour, tills den sista flygningen, planerad till juni i år. Under denna junimånad hade de tre sista A321 i SAS verkligen slitit Oslo-Stockholm-Köpenhamn, fram och tillbaks. Det blev OY-KBK, Arne Viking, först in av maskinerna som också blev sist ut. OY-KBE gjorde sista jobbet 25 juni på huvudstadstriangeln och LN-RKI gick mot Reykjavik-Bangor-Marana 27-28 juni i år.

Men redan 2020 pensionerades de fyra första. Det hade nog blivit skrot om inte en ny möjlighet öppnats för äldre A321 att byggas om för frakt; s k P2F modell. Därför satte de fyra under förra året kurs på Tampa, Florida, sålda till Cargo Aircraft Management; CAM. En viss osäkerhet kunde in i det sista märkas i SAS planering. OY-KBH Sulke Viking hade målats om i SAS nya livré efter pandemistilleståndet, men hann bara vara ute någon månad med nya målningen innan det bar av till Florida. Sommaren 2023 är två av de fyra redan ombyggda till P2F och väntar i Orlando på ny tjänstgöring. De två andra väntar ännu på sin ombyggnad i Tampa. Den femte OY-KBB korsade Atlanten i maj 2023, för första gången. Men efter mellanlandning och besättningsvila i Bangor, Maine, följde den inte de fyra andra i spåren, utan flögs till Marana Pinal Airpark; en ren pina för de flesta flygplan där plåtsaxarna väntar. Vart de tre sista ska är i skrivande stund inte klart. Marknaden för fraktombyggnad har försvagats, men än finns det möjligheter. Inte heller går det att tala om sorti för flygplanstypen i SAS: A321 blir ju kvar, på sätt och vis. Det finns idag tre A321LR som knappt tre år gamla flyger långdistans med stolsfiguration 22/12/123. På så vis uppfylls den ursprungliga 321-planen, att de skulle vara en kugge i långlinjeprogrammet fast de nu så att säga flyger hela vägen.