Varför går det så trögt i Sverige?

Publicerad den 10 mars 2002

Flygtrafiken i Sverige hämtar sig nästan inte alls. I februari tappade Luftfartsverkets flygplatser 14% av resenärerna jämfört med samma månad i fjol. Vilka är orsakerna till den den långsamma återhämtningen i Sverige jämfört med andra länder i Europa? Det finns flera men en är att Sverige i EU - anfört av Bosse Ringholm - på flera områden går före när det gäller att höja kostnaderna för flygpassagerarna.

Visst boomar lågkostnadsflyget. Västerås, Stockhom/Skavsta och Säve visar på procentuellt sätt stora tillväxttal, men det är ändå en liten framgång jämför med tappet på de stora flygplatserna och för regionalflyget i Sverige. Lågkostnadsflyget kostar också på för flygplatserna som går med underskott.

Vi kan se hur Europa stadigt får ökad efterfrågan på flyg. Köpenhamn återhämtar trafik och tappet i februari var endast 2,5 procent i februari jämfört med 14% för Arlanda. SAS minskning i passagerarvolym var ytterst blygsam – knappt 1 procent i februari – även om affärsresenärerna fortfarande är långt färre än tidigare. Det är signifikant att Sveriges efterfrågan släpar efter. Jag ser några uttalade orsaker till detta.

Det ena är att det långväga resandet från Arlanda är ytterst begränsat sedan USA-bolagen dragit in sina linjer. Expansionen sker på Kastrup och delvis i Helsingfors. Charterbolagen har dragit ner sina utbud – just 15% – och även om det säljer bra nu så syns det lägre utbudet i statistiken. Minskningen av långväga trafik till övriga världen var nästan 50% i februari. Europatrafiken går bättre men minskningen var 10% vilket är mer än för övriga EU-länder.

Inrikesflyget i Sverige är drabbat av flera dämpande effekter. Dels är konjunkturen svag men det viktigaste är nog besparingar inom hela IT-sektorn som tidigare blommat starkt i Sverige. Nedskärningarna inom industrin och konsultföretagen syns tydligt i affärsresandet. Många företag och offentlig sektor sparar in på resor. På sikt är detta oroande då andra länder kan ta marknadsandelar och avflyttning från glesbygd kan påskyndas.

Kostnadshöjningar och svag eller obefintlig lönsamhet inom det regionala kortdistansflyget och matarflyget till Arlanda gör att flygbolagen minskar sina utbud och tvingas till prishöjningar. Även detta bidrar starkt till en trög återhämtning. Vissa linjer läggs ner och detta är allvarligt för den regionala balansen. Kostnadsökningarna i Sverige slår hårdare än i andra länder. Exemplet att vi genom Riksgäldskontoret har fått Europas dyraste krigsförsäkringar är symptomatiskt. Tvingas flygpassagerarna dessutom betala alla kostnader för skydd av flygplatserna blir kostnadsspiralen alltmer besvärande just i Sverige.

Det som behövs nu är fler passagerare i flygsystemet – inte högre kostnader genom nya statliga avgifter som är unika för Sverige. Staten måste se till att det svenska flygsystemet inte får väsentligt sämre förutsättningar att utvecklas än motsvarande i våra grannländer. Signaler vi får från EU är dessvärre tvärtom. Sverige går på flera områden före när det gäller att höja kostnaderna för flygpassagerarna.

Skriv en kommentar