Anna Lindh – en sann europé

Publicerad den 2003-09-14 00:00av Redaktionen

Än en gång stannade tiden i Sverige. Strax efter klockan nio i Torsdags den 11 september kom beskedet att utrikesminister Anna Lindh hade avlidit, att hon varit död sedan gryningen.

På Fredagen samlades 20 000 i Göteborg.

Bilden: Utrikesminister Anna Lindh och flygplatschefen Dot Gade Kulovouri vid invigningen av flygbasen på Stockholm /Skavsta den 4 april i år då 6 nya europalinjer öppnades från flygplatsen.

I Stockholm, många av människorna lade inte sina rosor vid podiet på Sergels torg utan gick med dem till de väldiga blomsterhögarna som växt upp utanför NK, Rosenbad och UD-byggnaden, Arvfurstens palats.
I Göteborg kom över 20 000 människor till ett minnesmöte vid Götaplatsen. Av dem som talade var Stadsteaterns konstnärlige ledare Jazenko Selimovic den mest personlige och emotionelle:
– Sorgen efter Anna Lindh är svart, men minnet är ljust, sa han.
I Malmö gick något tusental människor i ett fackeltåg och lyssnade på fredsforskaren Wilhelm Agrell. Han sa att den som angriper våra valda representanter angriper också medborgarna själva: – Detta kallas demokrati.

Alldeles nyss stod EMU-folkomröstningen högst upp på alla agendor. Döden förändrar perspektiven, påminner oss om vad som finns under de politiska processerna, bakom bråken och meningsskiljaktigheterna där finns liv, alldeles vanliga liv, sköra som såpbubblor. Anna Lindhs död påminner oss om hur tunn hinnan är, mitt i ett språng kan allt vara över. En kniv. En hjärtinfarkt. Mer behövs inte.
Hur ska vi någonsin kunna förstå och acceptera denna insikt?

Anna Lindh var inte bara en ovanligt bra Utrikesminister för Sverige, hon var en stor europé och såg Sveriges roll och möjligheter i det nya Europa.

Skriv en kommentar