Gripen till Arktis – första svenska Nato-baseringen på Island

Svenska Gripen landar nu på Keflavík – basen som under kalla kriget blev legendarisk som NATO:s viktigaste utpost i Nordatlanten. Det svenska flygvapnet skickar en stridsflygenhet motsvarande en division, cirka 8–12 JAS 39 Gripen, tillsammans med markpersonal från Skaraborgs flygflottilj (F7).
För Saab och Gripen är det här ett tydligt kvitto: Gripen-systemet är inte bara kompatibelt med Nato – det är operativt relevant i ett av alliansens mest krävande områden.

Ett nytt Nato-område – och ett nytt ansvar
Sedan slutet av 2025 ingår Sverige i Natos nya operationsområde JFC Norfolk, som sträcker sig från Nordamerika till Finlands och Norges gränser mot Ryssland. Området omfattar: Arktis, Nordatlanten och den transatlantiska länken mellan Nordamerika och Europa. Sju av åtta arktiska länder är nu Nato-medlemmar. Det åttonde är Ryssland.

Förutom ren beredskap får det svenska flygvapnet värdefull träning i att operera i ett utmanande arktiskt klimat med hårda vindar och snabba vädersvängningar.

Från Polen till Island – Nato-erfarenheten byggs snabbt
Flygvapenchefen Jonas Wikman pekar på erfarenheterna från Polen som avgörande. Där opererade Gripen under Nato-ledning redan under 2025 – och nu tas nästa steg. Så vad är skillnaden? Jo, på Island handlar det inte om förstärkning av nationellt luftförsvar, utan om att helt ta ansvar för ett allierat lands luftrum.

Island saknar eget stridsflyg. När Gripen står på plattan i Keflavík är det svenskt flyg som ytterst garanterar Islands territoriella integritet.

Nato Air Policing – ständig beredskap, dygnet runt
Nato Air Policing är ingen övning. Det är en permanent skarp beredskapsuppgift, 24/7, året runt. Uppdraget innebär att identifiera okända flygplan, avvisa luftrumskränkningar och bistå civila flyg i nöd.

Mot bakgrund av ökade ryska flyg- och drönaraktiviteter har Nato under 2025 förstärkt insatserna genom operation Eastern Sentry. Gripen på Island blir en del av detta bredare luftförsvarssystem.

Varför just Gripen?
Arktis ställer extrema krav på flygplan, personal och logistik. Långa avstånd, snabbt växlande väder, kyla och begränsad infrastruktur är vardag. Det här är ett uppdrag där Gripen gör exakt det flygplanet är byggt för. Inte i en broschyr, inte på en mässa – utan i verklig Nato-beredskap, i Arktis, med allt vad det innebär.

För svensk flygindustri, för Flygvapnet och för Saab är detta ett steg från ”ny Nato-medlem” till självklar operativ partner.

Och ja – det är också en påminnelse om att Gripen numera är en Nato-jägare på riktigt.

När Gripen-planen opererar på Island handlar det inte om korta turer över svenskt fastland, utan om långa pass över öppet hav i extremt opålitligt väder. Det kräver en specifik konfiguration.

Här är de tekniska detaljerna som gör Gripen redo för det arktiska uppdraget på Keflavík:

• Räckviddsförlängning (Fälltankar): För att kunna patrullera de enorma ytorna i den isländska zonen flyger planen nästan alltid med fälltankar (extra bränsletankar).

• Beväpning för Air Policing: Eftersom uppdraget handlar om att identifiera och vid behov avvisa kränkande flygplan, är flygplanen utrustade för jaktuppdrag.

• Island bjuder ofta på kraftiga sidvindar. Saab JAS 39 Gripen är konstruerad för att klara krävande väderförhållanden, där canardvingarna ger mycket god kontroll och stabilitet vid låg fart och under landning – något som är särskilt värdefullt i blåsiga och turbulenta miljöer.