Pilot – byte av yrke?

Det är just det där med att komma hem. Polis, advokat, sopförare eller lärare. Du kommer hem varje dag.
Jag sitter för tredje natten på ett hotellrum – eller den öppna fångvården som vi skojar om. Cell 327, frigång på stan en stund. Prata med de kära i mobilen, nyheterna på tv. I morgon släpper de ut mig igen – frigång i hemmet några dagar.
I morse en kopp kaffe på 380, soluppgång och tunna dimslöjor över finland och sverige – otroligt vackert – men jag skulle hellre brassa frulle för min kära och gå ut med soporna.
Men samtidigt, måste jag erkänna, skulle jag sakna den där koppen på 380. Varför kan man inte kombinera det? Varför måste man sova borta hela tiden?

Jag håller med om att det finns negativa aspekter med vårt jobb, och att det ofta är relaterat till administrationen av flygbolagen. Men… jag har vänner inom många olika yrken och har själv jobbat inom en annan branch innan jag började flyga kommersiellt, ocj jag kan säga att dessa tankegångar finns överallt. Jag känner advokater som ångrar dagen de började utbildningen på universitetet, lärare som gett upp, poliser som har mardrömmar av allt de sett, börsmäklare som gått in i väggen av all stress osv, osv.
Att inte komma hem varje dag är tungt när man har familj, men man kan å andra sidan inte ta med sig jobbet hem. Och jag har hellre kontoret på FL400 där jag kan ta en morgonfika i solen, istället för att sitta med snoken i boken på en advokatfirma med utsikt över parkeringen eller uppfostra andras snorungar i ett litet klassrum i Stockholms förorter.
Det är inte så farligt att vara pilot i alla fall 🙂

Även om det låter deprimerande så håller jag med massan under. Risken finns dock att det blir en tråd med bara missnöjda ansikten, men det finns många nackdelar med detta yrke som hade kunnat förbättrats om det bara funnits en vettig dialog med flygbolagsledningen. Tyvärr finns det aldrig det eftersom de flesta som blir piloter i grund och botten är osäkra mediokert intelligenta “loosers”. Detta kompenseras ofta i tonåren med fanatiskt tänkande om att bli något, dvs bli sedd. Vissa stannar kvar som omogna individer hela livet medan andra växer ur det. Oavsett vad alla tyckare säger så är det bra tur och åter tur som bestämmer om du lyckas få ett bra pilotjobb eller inte.

Är själv 29, flugit i 6 år kommersiellt. Jobbar som kapten. Haft mycket flyt och mycket tur. Men samtidigt kan jag inte ens om jag försöker se det positivt se någon förbättring i detta yrke. Som många tidigare nämnt. Det är ett bra jobb när man väl jobbar och är i luften. Men när piloter på väletablerade storbolag startar egna TRTO för att tjäna pengar på alla de nya kollegorna, ja då finns det inte mycket till hopp om förbättring. Tänk en läkare som fått sin specialistutbildning gratis, sen när han väl är etablerad läkare så startar han upp sin egen utbildning vid sidan av sitt ordinarie jobb för att dra in lite extra stålar. Allt för att få in de sista slantarna till vilket pris som helst, även om det underminerar marknaden för alla nya kollegor. Det visar bara på hur egocentrisk och omogen individ den generella piloten är.

Just nu trivs jag med mitt jobb men tyvärr kan jag inte se mig själv att gå i pension som pilot. Därför läser jag redan vid sidan av på universitet så jag kan kliva av när det gått för långt och jag inte längre kan njuta som jag gör idag.

Mr OK,
Jag anar en bitterhet hos dig som förmodligen har sin förklaring. Problemet som frågeställaren hade var just varför en pilot skulle vilja byta arbete, inte vad du tycker om piloter.
När det gäller spetskompetens så har du helt rätt. Spetskompetensen är inte användbar utanför cockpit.
Men vad gäller ledarskap så tror jag vi har en del att erbjuda. Att sitta i ett rör i luften med en besättning och uppleva problem kräver en del ledarskap.
Piloter har generellt en del intressanta egenskaper; simultankapacitet och en relativt god förmoga att hantera tempoväxlingar. Inget man kan få något annat jobb på.
CRM eller TRM är ett område som befäster sin närvaro i många processtyrda aktiviteter. Där har piloter en relativt god kännedom liksom “non punitiv” kvalitetsarbete.
En annan egenskap som oftast är viktig vid rekrytering är kandidatens attityd till sin omgivning och problem som man ställs inför. Här flätas CRM/TRM tänket in i rekryteringsprocessen.
Jag kan tänka mig att piloter är rätt bra på att interagera med sin omgivning och att han är lösningsbenägen. Har svårt att se en pilot luta sig tillbaka och säga; det går inte – ingen idé att göra något. Återigen en bra egenskap, men inget du får något jobb på.
Att göra samma sak tillräckligt länge är oftast inget som gagnar utveckling, oavsett om du är pilot eller något annat.

Jag rekomenderar alla som vill bli piloter att först läsa en universitetsutbildning som man kan falla tillbaka på när man en dag tröttnar på flygandet. Jag läser till byggnadsingenjör just nu men kommer att arbeta i cockpit någon gång i framtiden. När, var eller hur länge vet jag inte. Men säker är jag.

Jag håller med. Själv har jag nu efter 12 år i turboträsket sagt upp mig. Trots att pilotutbildningen är smal så går det att rida på den vid jobbansökningar. Har nu fått ett bra jobb hemma utan pendling. Hoppas att fler törs ta steget för ni kommer må bättre än vad stora massan gör idag!
Lycka till allihop – även ni unga naiva piloter!

Instämmer till 100% med föregående talare. Mycket bra sammanfattning.
Arbetsuppgifterna är mycket roliga, men jobbet suger. If it makes sense..

Japp, det skulle jag kunna. Jobbat sedan 90. Är utled på att aldrig, ALDRIG kunna vara ledig på helger och kvällar mer än randomartat. Tills slut spelar det ingen roll vad man gör eller tjänar – man vill vara med sina nära och kära.
Tog tid dock, jag liksom många andra i denna bransch, led av en mental störning – att flyga till varje pris.
Till slut har man fått nog och det blir ett jobb, JOBB. Visst det är kul att flyga, men inte så kul så jag skall acceptera att vara en ö i mänskligheten.

Det smickrande i att bli uppmärksammad som pilot, de få gånger man träffar nya människor (vanliga människor) är ett kortlivat. Alla ser bara det balla, häftiga och coola men missar helt den mänskliga biten. Ingen lyssnar på riktigt när man ojjar sig över uteblivna födelsdagar med barnen, storhelger. Istället frågar de: “har det hänt något någon gång”. Kanske beroende på att man så sällan sticker huvudet utanför hemmet när man är ledig. När de väl får träffa “flygarn” så är de så fokade på vikt, höjd, antal passagerare, inrikes, utrikes och en massa baloney.

Jag har inte mycket val dock, min kompetens är smal och helt värdelös utanför cockpit.
Jag skulle vilja kombinera flyga med något annat, administration inom firman t.ex. Men icke – fly the line!
Man kan få för mycket och då är det för sent för du har inget val.
När du pensionerar dig så känner du knappt någon, utom likadana som dig själv och de bor överallt utom nära dig.
Dessutom komer du inte ihåg vad de heter eftersom ingen crewlista tickar fram när du är pensionär. Inga piloter kommer ihåg namn. En fin metafor för vad det innebär att vara pilot.
Men visst är det fint ibland, visst. Men det kostar enormt mycket av ditt liv för de fina ögonblicken.
Bara så du vet, du som frågar.