CHAPTER 11 = Osynlig i godisbutiken

Möjligheter till undantag finns med partners i bilaterala eller multilaterala avtalsförhållanden, i vilka USA ges balanserade rättigheter. Det måste förutsättas att sådant undantag finns i ett kommande avtal, så att europeiska flygbolag inte diskrimineras. I Europa finns inte den grad av nationalistiska excesser. Den som vill läsa mer om detta fenomen kan klicka här;  http://www.ogc.doc.gov/ogc/fl/fald/itl/itlv14.pdf

Att flyga inrikes i USA är heller inte att tänka på för europiska flygbolag, inte ens som fortsättning på en transatlantisk flygning. De amerikanska bolagen har däremot alltid kunnat göra detta i Europa, genom så kallade femte frihetsrättigheter. Även här måste balans skapas i ett nytt avtal med USA.

Men nu över till den största orättvisan, det amerikanska 11 kapitlet i konkurslagen.

Långt ifrån alla amerikanska bolag hamnar på den definitiva kyrkogården enligt det sjunde kapitlet, vilket motsvarar det förfarande som finns inom EU.

Sir Richard Branson, grundaren av Virgin-gruppen, där bland annat flaggskeppet Virgin Atlantic ingår, har i en krönika i Air & Business Travel News häromdagen uttryckt sin stora oro över att fyra stora amerikanska flygbolag åtnjuter skydd från fordringsägare och därmed betalningsansvar för upparbetade skulder, samtidigt som de siktar på en ordentlig expansion till Europa och Asien.

United, Northwest, Delta och US Airways lever som i en skyddad verkstad, säger Branson, samtidigt som de har rätt att plocka frukterna i en marknadsekonomi.

Kapitel 11 är ett instrument för att tvinga de anställda att sänka sina löner, tvinga sina fordringsägare att genom ackord skriva ner stora delar av sina krav och skära bort delar av sina pensionsförpliktelser. Vi tävlar gärna, men på lika villkor”, avslutar Branson.

Samma berättigade kritik riktar Lars Lindgren, ansvarig för SAS’ interkontinentala linjer

“Det är lite smaklöst av Delta att ansöka om skydd enligt Chapter 11 och samtidigt expandera med elva nya rutter till Europa, sade han till Flygtorget @airmail i förra veckan. Bilden Delta 777-200, foto H Norman

Både Branson och Lindgren har naturligtvis alldeles rätt i sin kritik, fast den bör riktas mot den amerikanska regeringen och den lagstiftande Kongressen. Under tiden föreslår jag att EU-kommissionen i de pågående förhandlingarna med USA bland annat skall kräva följande;

• Endast bolag som inte är föremål för obeståndsförfarande skall ha rätt att erbjuda sin trafik enligt det kommande Open Skies avtalet mellan USA och Europa. Med obeståndsförfarande avses bland annat företag skyddade av Chapter 11


• Fly America Act skall inte till en enda paragraf vara tillämplig under Open Skies avtalet.

Självfallet måste alla aktörer på en fri marknad lyda under samma spelregler. Inte minst Kommissionen själv i egenskap EU traktatens väktare, är den som oftast talar om “level playing field”. 

I det klassiska spelet Monopol tvingas man vända sin gata upp och ner när den är intecknad, d v s den är inte med i spelet så länge den är belånad. Sak samma här, varför skall det ena laget tillåtas spela med fler spelare på plan än det andra eller boxas mot en motståndare med bakbundna händer. Eller för att avsluta analogierna, befinna sig i en gottaffär, osynlig precis som i barndrömmen, utan ansvar men med alla möjligeter att rensa hyllorna från godsaker utan att betala för sig.

Om ingen av jordklotets två självutnämnda väktare av marknadsekonomi har insett allvaret, borde Europas samtliga berörda flygbolag kräva av Kommissionen att ovanstående skall bli ett icke förhandlingsbart krav. Om inte, säger jag som Sir Rod Eddington, just avgången chef för British Airways när han kommenterade avtalssituationen, “No deal is better than a bad deal”.

Europa har inte råd att, som så ofta annars, “vika ner sig.”

Läs tidigare artikel om Delta.