Turkiet värt en medalj – men vart går Sverige?

Vi reste från Arlanda direkt efter midsommar (det brukar regna i Sverige då – inte sant?). En ospecificerad Sista Minuten med Apollo hade införskaffats via Internet för det facila priset av 2700 kr (4300 idag efter mer regn) för en vecka. Flighten NVR453 med det svenska charterbolaget Novairs Boeing 737-800 gick på tid på kvällen med god service och landade i Dalaman knappt fyra timmar senare. Busstransfer på två timmar till inkvartering på litet, nyöppnat och nästa färdigt hotell, men när solen gick upp börjar upplevelserna.
Hotellinfrastrukturen i Turkiet är mycket bra om man jämför med andra solsemesterställen runt Europa inklusive Kanarieöarna. Det är inga jätteanläggningar men välbelägna små hotell  med fina poolanläggningar och det är rent och snyggt i och omkring. Man får god och prisvärd service dygnet runt. Man försöker fixa allt på bästa sätt men allting funkar inte. (Vi har testar Alanya ett par gånger tidigare med samma intryck.)
Maten är mycket varierad och god och kostar lite och de flesta svenska magar mår utmärkt av dem (om man bortser från viktökningen!). För under 100 SEK/person äter man en 3-rätters med vin eller öl på en medelklassrestaurang. I baren kostar en öl 14 kronor och en drink 25, allt baserat på en kronkurs på 7 SEK för 1 miljon turkiska Lira. Kursen svänger rejält – 10% under veckan – och rekommendabelt är att ta ut pengar pö om pö i de många och väl fungerande bankomaterna. De sista dagarna var kursen under 6 SEK/miljon lira.
Om nu bankomaterna är av god internationell standard så är telefonsystem och el inte av denna klass. Utanför vårt hotellfönster har en fågel byggt bo bland isolatorerna i elstolpen (jag trodde först det var en Strömstare eller en Vaktel) och ruvade. Hustrun som är mer ornitologiskt bevandrad påstår att detta var ett stolpskott och att fågeln istället  var en duva (dock ingen TurTurduva utan en Turkduva.
Hotellets hiss slirade lite då och då och vi vande oss vid att ta trapporna  vilket inte var onödigt efter all mat. Telefonlinan till Sverige tillät inte dataöverföring och enligt experter så är detta ett turkiskt problem. Internetkaféerna är också sega men det gick att surfa tålmodigt och detta är billigt, bara ca 15 SEK för en halvtimme.
Att ringa med mobil till utlandet är däremot svindyrt. 12 SEK/minut.

De skandinaviska researrangörerna verkar ha tappat greppet om sina gäster i Turkiet. Efter första dagens välkomstinfo såg man varken pärm eller guider och priser på upplevelser var väsentligt högre än hos de lokala arrangörerna och dessutom accepterar man inte den lokala valutan och Apollo tog inte ens emot bank/kreditkort! Det är dock problemfritt för de flesta att efter att ha prutat, haka på en kosmopolitisk tripp med en båt eller buss. Det talas god engelska av yngre som jobbar i servicenäringen. Med äldre är det värre.

Vi hyrde en bil (kostar mellan 400 och 750 SEK/dag) och gjorde utflykter i västra Turkiets kustland. Där finns pärlor bara en timme från turistfällorna – ensamma stränder och fiskebyar – som är rena och tillgängliga. Men att hitta är inte lätt – kartorna som tillhandahålls är usla. Bensinen kostar som hemma.
I det lilla samhället Datca 7 mil väster om Marmaris dök vi på en svenska som driver restaurang sedan 1989. Restaurangen är liten och anspråkslös men med den vackraste Bougainvillea man sett och en sliten svensk flagga. Den hade det Vilhelm Mobergs-klingande namnet Kristina. Vi talade en stund med denna moderna utvandrare, och hon hade ingen större respekt för Turkiets regionala satsningar på turism. Det satsas för fullt i Marmaris, Bodrum, Alanya med flera men annars är det dåligt. Hotellägarna och charterarrangörer var inte heller hennes idoler, inga långsiktiga satsningar, men hon såg en vändning i år med allt fler turister som skapade en tillväxt. Men valutasvängningarna såg hon som ett problem.

Turkiet kommer – enligt min uppfattning – att sopa mattan med Grekland, Italien och Spanien när det gäller tillväxt i turistnäringen och klättra upp till en permanent medaljplats. Det är vädersäkert och ger ett enormt värde för pengarna men man ser på växlingskurserna att Sverige har blivit allt fattigare visavi Norge och Danmark. Vi träffade ett par från Narvik som bilat 17 mil till Kiruna och flugit till Arlanda f v b till Turkiet. Detta var betydligt billigare (halva priset) för dem än att resa via Evernes och Oslo. Den norske gutten påstod att 25% av passagerarna på SAS flygning Kiruna – Arlanda den 26 juni var Narviksbor på väg att bränna sina ryggar och norsk hårdvaluta vid turkiska stränder. En god sak för SAS i Sverige och Kiruna Flygplats – en mindre god sak för den norska luftfarten.

Å andra sidan träffade vi ett par från Gällivare i Marmaris – han gruvtekniker – som inte flög till Arlanda utan bilade ner de 100 milen! Flyget till Arlanda var inget alternativ för dessa semesterfirare. Det var för dyrt och kostade lika mycket som paketet Arlanda – Turkiet. Undrar hur det skall bli med Rikstrafiken och upphandlingen av flyget till Gällivare? Kanske bäst att stänga igen och handla upp en buss till Kiruna. Kan Narviksborna så kan väl även Gällivare hänga på! Gällivarehäng som man säger….

På tisdag skall vi diskutera turism och flyg med politiker under deras vecka i Visby. Det skall bli spännande att höra hus de svenska visionerna kan se ut efter 15 september.