”Varför behåller staten de lönsamma flygplatserna?”

Det var i oktober 2007 som den svenska flygplatskartan ritades om. Då presenterades den statliga utredning som slog fast att Svenska staten bara behöver garantera att 10 "Nationellt strategiska flygplatser" runt om i landet överlever. Efter vissa justeringar är det: Arlanda, Landvetter, Bromma, Malmö, Visby, Ronneby, Kiruna, Luleå, Umeå och Östersund.

Resterande flygplatser skulle någon annan ta ekonomiskt ansvar för. Om de orkade med kostnaderna vill säga. Swedavia och därmed svenska staten, valde nämligen att behålla de tio flygplatser i landet som går bäst ekonomiskt. Då, likaväl som idag, är det ungefär samma skara. Enligt den senaste statistiken, LFV's årsredovisning för 2009, går sex av de tio flygplatserna med vinst, så mycket att de mer än väl täcker de fyra förlustobjekten: Östersund, Visby, Kiruna och Ronneby.

– Varför behåller staten de lönsamma flygplatserna, varför inte tvärtom?, frågar sig flyganalytiker Anders Lidman på Aeropol. Det låter rimligare att staten säljer de stora, lönsamma flygplatserna och tar ansvar för de mellanstora och mindre. Det vore att ta ansvar för flygets infrastruktur. Att det inte blev mer debatt om något som faktiskt har ett riksintresse är mycket märkligt.

En del protester hördes dock, främst från de regioner som inte tillhörde den utvalda gruppen och därmed fick lita till den egna kommunala kassan, det lokala näringslivet eller Rikstrafiken. Det var affärer som kommunerna i de flesta fall velat slippa.

– För att näringslivet ska kunna växa och utvecklas är bra flygmöjligheter oerhört viktigt, suckade kommunalrådet Bert Öhlund i Skellefteå sedan kommunen köpt flygplatsen, visserligen för 1 krona, men med åtföljande förluster på 9 miljoner.

– Det är bekymmersamt att kommunerna också ska ha ansvar också för driften av flygplatserna, säger Lena Micko, ordförande i föreningen Svenskt Flyg. Med en hårddragning kan det komma att handla om valet att lägga pengar på flyg eller barnomsorgsplatser.

På Swedavia, där försäljningsarbetet fortskrider med de återstående tre olönsamma flygplatserna, Karlstad, Örnsköldsvik och Sundsvall/Härnösand, är man inte oroad över att den svenska flygplatskartan ska minska i framtiden.

– Hittills har ingen flygplats lagts ner, säger kommunikationschefen Lars Röhne. De som vi lämnat har någon annan tagit över.

Den senaste i raden av övertag är flygplatsen Ängelholm/Helsingborg. Även där går flygplatsen med underskott, minus åtta miljoner enligt senaste årsredovisningen. Trots det blev prislappen 40 miljoner och det är de tio kommunerna i Skåne Nordväst som köper, uppbackade av näringslivet med byggföretaget PEAB i spetsen. Även här ser man till betydelsen för det lokala näringslivet och räknar med att en avveckling av flygplatsen på sikt är en dyrare affär.

– För oss som har flygplatsen på hemmaplan och som följt flygplatsens utveckling på nära håll är det så klart extra roligt att vi lyckats sy ihop en så bra lösning, säger Åsa Herbst, kommunstyrelsens ordförande i Ängelholm.

Lena Micko, som själv har Linköpings flygplats i hemstaden där SAAB står som ägare och kommunen som ger ekonomiskt stöd, efterlyser ett större ansvar från statsmakterna.

– Svenskt Flyg har tagit upp frågan med SKL, Sveriges kommuner och landsting men vi saknar en motpart, en transportminister, då skulle engagemanget öka, det är jag övertygad om.
Anders Lidman håller med:
– Slå näven i bordet, mjäka inte utan skydda flygets intressen.