Vem vill köpa SAS

Svårsålt och för dyrt – vem vill köpa SAS?

Huvudägarna vill sälja SAS. Enligt Veckans Affärers källa är det något av de tre expanderande gulfbolagen – Emirates, Etihad Airways eller Qatar Airways – som varit närmast ett köp.

Det var en trött men glad Rickard Gustafson som måndagen den 19 november 2012 stegade ut till den väntande pressen i Köpenhamn och meddelade att samtliga åtta fackförbund som representerar den flygande personalen skrivit under kollektivavtalen. Därmed var den värsta dramatiken över och räddningsplanen redo att sättas i verket.

Det hann dock inte gå mer än någon dag förrän den svenske finansmarknadsministern Peter Norman deklarerade att han ville se en snar försäljning av SAS. Ett par veckor tidigare, mitt under det halvstatliga bolagets krisfärd, hade han avslöjat att ägarna – svenska, norska och danska staten samt Wallenberg – försökt sälja SAS sedan ett och ett halvt år tillbaka.

Undertecknad hade under 2011 nåtts av uppgiften att huvudägarna försökt komma ur sitt ägandel. Ett problem var att de som låg närmast till hands att sälja till – främst Lufthansa, Air France-KLM och British Airways kring vilka konsolideringen i Europa sker – hade nog med egna ekonomiska bekymmer.

Ett annat problem var att icke-europeiska flygbolag endast får äga 49 procent av EU-flygbolag. Det exkluderar ett antal potentiella köpare i Asien och Mellanöstern. För vilket bolag vill gå in som minoritetsägare tillsammans med de gamla ägarna, i huvudsak statliga?

Fastän det är just vad som ska ha varit på väg att ske. I samband med novemberdramatiken ryktades det om att bolag från Kina och Mellanöstern skulle ha visat intresse. Enligt Veckans Affärers källa är det något av de tre expanderande gulfbolagen – Emirates, Etihad Airways eller Qatar Airways – som varit mest angeläget och som man ska ha kommit längst i diskussionerna med.

Ett argument för en köpare att äga SAS tillsammans med de befintliga ägarna ska ha varit att det kan kännas tryggt att ha staten med i ägarförteckningen. Irländska statens innehav i Aer Lingus avskräckte till exempel inte Etihad från att köpa in sig i det irländska flygbolaget.

I SAS fall ska enligt Veckans Affärers källa både svenska, norska och danska staten samt Wallenberg varit beredda på att ligga kvar med ett mindre och reducerat ägande i bolaget.

I ett uttalande i december förra året för den danska nyhetsbyrån Ritzau bekräftade Danmarks finansminister Bjarne Corydon att en dylik försäljning fortfarande är aktuell. Han menade att beslutet är avhängigt av vad staten kan få ut för avkastning vid förändringar av ägarandelen i bolaget.

Med den inställningen är det vidöppet för var ägandet i SAS kan hamna, även om det inte ledde till något resultat den gången. Men varför blev det ingen affär?

“Ägarna ville göra ett test för att se hur mycket de kunde få för bolaget”, säger källan. Och det var på tok för lite. Börsvärdet låg ned mot 1,5 miljarder kronor när diskussionerna fördes. Köparen hade hoppats på att få SAS för en spottstyver. För ett köp krävdes dessutom en nyemission, men med ett sådant lågt börsvärde för bolaget blev även det beloppet alldeles för lågt för att en affär skulle gå i lås.

Sedan räddningsplanen klubbats igenom har SAS-aktien omvärderats. I början av februari värderade börsen bolaget till 4,5 miljarder kronor. SAS lär kanske inte kosta 10 miljarder kronor som Lufthansa var berett att betala om inte konkursen i Lehman Brothers kommit i mitten av september 2008 och förhindrat en affär. Men det tyska bolaget är fortfarande den naturliga huvudkandidaten när väl tiden är den rätta.

Såvida inte staterna och Wallenberg vill trassla till det med en ny rörig ägarkonstellation.

Richard Björnelid,