Fatigue och FTL

Jag är trött.

Men vi måste sluta tro att EASA kommer rädda oss genom att sänka FTL-gränserna. Det kommer inte hända.

Myndigheterna ser lagboken som ett tak, inte en schemamanual såsom bolagen ser det. ICAO och EASA skriver själva: “A prescriptive approach is a one-size-fits-all approach… In isolation, a set of simple limits cannot take into account the impact on fatigue..” Ansvaret ligger istället på bolagens Fatigue Risk Management (FRM). De måste agera på orimliga scheman, även om de är lagliga på pappret.

Det går en del snack nu om att våra dagar är orimliga osv., men i slutändan är det faktiskt vi som styr! FRM är till 100% datadrivet av oss som sköter produktionen. Vi har nog alla varit trötta som fan efter ett vidrigt pass och bara åkt hem utan att orka skriva en rapport (guilty!). Men biter vi ihop i tystnad existerar inte problemet. Vår tystnad blir ledningens bevis på att schemat fungerar.

Transport- och Trafikstyrelsen etc. bryr sig noll om snacket i kärran. Men när tillräckligt många fatigue-rapporterar en slinga slår statistiken rött. Blundar bolaget då åker de på formella “findings” vid revisionen.

En finding är ett stenhårt krav på faktiska lösningar (t.ex. LPA stopp). Smiter bolaget undan riskerar de sitt AOC. Det är det enda språket ledningen faktiskt förstår.
Men myndigheten behöver bevis. Skriv rapporten! Utan ett pappersspår fortsätter bolagen maxa marginalerna och myndigheterna tror att allt är frid och fröjd.

Ta hand om er.

Idag är jag unfit.