Är flygplatsbyråkrater bra affärsmän?

FRA port tjänar stora pengar genom överdebitering av landningsavgifter på Frankfurt flygplats. Monopolet ger bolaget fantasi-hyror från ett av Europas störst shoppingcentra som bygger på en fast hyra och sedan därutöver en omsättningsbaserad hyra. Enbart hotellen – Sheraton med flera – samt det ofantliga stora parkeringshuset är kassakor som heter duga. FRA Port har också en administration som heter duga, ett faktum som man vid bolagiseringen sa att man skulle minska. Verkligheten blev dock en helt annan.

En av orsakerna är att bolaget FRA Port vill växa. Hemma är det svårt och då ger man ger sig ut i världen. I Kina, Indien, Turkiet och andra platser har man satsat miljarder kronor, investeringar som samtliga är tveksamma. Låt mig därför redogöra för ännu en av flopparna,

Turkiet upplever en turistboom då det tillhör kategorin lågprisländer. Stränderna är minst lika bra där som någon annanstans, kulturlivet sedan årtusenden spännande, och shopping till låga priser attraherar Europas sol-törstiga turister.
Den största av alla flygplatser för turism heter Antalya. För byråkraterna från FRA Port var det en säker investering när turkiska myndigheterna inbjöd företag att bygga nya terminaler på den kraftigt expanderande flygplatsen. Redan här borde en klok ledare varit på sin vakt. I Turkiet finns nämligen företag inom transport- och byggbranschen som är giganter med stora kapitalflöden från stiftelser, ofta med moderbolag  placerade i USA eller Schweiz. Det är sålunda inte brist på kapital. Varför skall då FRA Port satsa på att bygga en terminal på en flygplats man inte kontrollerar?

Efter att FRA Port byggt den terminal på Antalya flygplats som invigdes för tre år sedan kom andra turkiska entreprenörer att bygga egna terminaler. Resultatet är att antalet passagerare som avvecklats över den av FRA Port ägda terminalen i april detta år har- enbart för första kvartalet – minskat med 486.000. Och detta på en flygplats som sammanlagt har långt större tillväxt tal.
 
Det som här inträffat kommer att ske på andra flygplatser om man inte i kontrakten säkrar något annat. Olika terminalägare spelas ut mot varandra och flygplatsledningen fördelar möjligheterna till inkomster beroende vem som sitter vid makten. En helt bisarr situation som en flygplatsadministration som FRA Port med ett otal rådgivare, affärsjurister och analytiker borde ha kunnat förutse. Det kunde de dock inte, därför att de istället gjorde  tillrättalagda utredningar som överensstämde med uppdragsgivarens intentioner. Just här ligger pudelns kärna, med andra ord inte olikt situationen för många svenska statliga företag. (se Riksrevisionens rapport nyligen)

FRA Port driver också flygplatserna Frankfurt Hahn (Ryanairs tyska bas), Hannover, Saarbrücken samt flygplatsen i Lima, Peru. Därutöver är man med som delägare av flygplatser i Indien och Kina. Nyligen försökte man att ta över brittiska flygplatser men det kunde inte realiseras och det skall aktieägarna i FRA Port vara tacksamma över.

FRA Ports inkomstkälla finns på Frankfurt flygplats. Under 2005 förväntar man 52,5 miljoner resenärer vilket är en ökning med 2,7% från förra året. Floppen med Antalya är ensam orsaken till att FRA Port-koncernen räknar med att visa negativa tillväxttal för detta år! Då skall man ha i åtanke att Hannover har tillväxt med 16% och flygplatsen Frankfurt-Hahn växer med 17%.

FRA Port vill gärna framhålla att man är Europas näst största flygplats (efter London Heathrow), där tillväxten av passagerare varit mycket god. Varför aktien däremot under många år bara gått utför för att detta år vända upp från tidigare 25 euro till dagens All Time High på drygt 34 euro, den frågan ställs i alla fall inte utanför slutna rum. Istället låter man sig bländas av en ruljans som volymmässigt är imponerande.

Det finns dock ingen relation mellan passagerartillväxten och kursutvecklingen och skälet till detta är miljardförluster på olika flygplatssatsningar som floppat under de senaste åren. Ledningen som har de rätta politiska delstatskontakterna lever vidare utan att någon betydande ägare kräver rensning och koncentration på kärnverksamheten. Istället ger man sig ut i världen där man gör den ena dundertabben efter den andra, och får sitta kvar!
Med andra ord är det inte olikt hur det går till i Sverige.