Europa bromsar flygets biometriska framtid

Aena i blåsväder – teknik möter lagstiftning
Spanska Aena har testat ansiktsigenkänning vid boarding på flera flygplatser. För resenärer kändes det som framtiden: bara titta in i kameran och kliva ombord.

Men nu har Spaniens dataskyddsmyndighet satt stopp – med en bot på 10 miljoner euro, en av de största någonsin inom EU. Orsaken? Aena gjorde inte tillräckliga juridiska riskanalyser innan systemet togs i bruk. Det handlar om att biometriska data räknas som särskilt känslig information enligt EU:s dataskyddsregler — och måste hanteras därefter.

Aena säger att de följt lagen och kommer att överklaga, men domen är ett tydligt tecken på vart Europa är på väg.

Europa vill gå fort – men lagarna går långsamt
Europa befinner sig i ett märkligt läge. Samtidigt som EU arbetar på digitala lösningar som ETIAS, Entry/Exit System (EES) och e-ID-plånböcker, håller tillsynsmyndigheterna strama tyglar på hur biometriska system får användas i praktiken.

Det här är långt från enbart spansk problematik. Frågan är också högaktuell i Sverige — där Swedavia och andra aktörer redan diskuterar nästa steg i digitalisering och passagerarflöden.

Swedavia har tidigare testat olika former av digitala passagerarflöden, och diskussioner om kontaktlösa system, snabbare boarding och AI-stöd pågår i hela Skandinavien. Men eftersom GDPR och svensk personuppgiftslag är minst lika strikt som i Spanien, står svenska flygplatser inför samma juridiska prövning.

Biometrisk boarding
Tekniken bakom biometrisk boarding är snabb, effektiv och allt fler resenärer är positiva till att använda den. Men att göra det korrekt är komplext. I Europa måste reglerna vara tydliga kring lagring av personuppgifter och systemen ska alltid vara frivilliga. Det räcker inte att systemet är säkert — det måste också vara juridiskt berättigat.

Om fem år kommer vi inte längre fråga om biometrin tar plats på Europas flygplatser, utan var och hur mycket. Tekniken är för bra för att ignoreras: kortare köer, färre manuella kontroller och bättre flöden i ett system som redan är hårt belastat.

I EU – och i Sverige – kommer biometriska lösningar att rullas ut punktvis, inte heltäckande. Boarding, bag drop och utvalda säkerhetsflöden blir först. Fullt “ansikte-som-biljett” från trottoar till gate? Tveksamt, åtminstone på kort sikt.

Samtidigt växer trycket. När Frankfurt, Amsterdam och Paris visar att biometriska flöden faktiskt fungerar i stor skala, blir det svårt för nordiska flygplatser att stå helt vid sidan. Konkurrensen om transferresenärer och internationella linjer avgörs inte bara i luften – utan i terminalerna.

Om Arlanda väntar för länge riskerar flygplatsen att halka efter och vår spaning är därför att Arlanda blir en flygplats där biometrin smyger in, steg för steg, och där juridiken går hand i hand med operativ nytta.

Inte mest spektakulärt. Men kanske mest hållbart.