Från Ullared till Skavsta – Fackets sista strid

United Airlines måste nu sparka ytterligare 6.000 medarbetare. Bolaget ägs i huvudsak av personalen. Delta Airlines ägs även det till stor del av personalen och där pågår stora nedskärningar för att rädda bolaget från en total kollaps. US Airways befinner sig för andra gången under ekonomisk rekonstruktion. Swissair och Sabena drevs nyligen till i konkurs. Alitalia är på god väg att gå samma öde till mötes. Air France har haft stora statsstöd under ett mer än ett decennium för att klara sig utan masavskedanden. Otaliga är de mindre flygbolagen i Europa som stupat under de sista 10 åren.
 
I samtliga fall har det handlat om flygbolag med fackliga avtal där man med otaliga strejker framtvingat avtal som istället för att skapa en trygg arbetsplats blivit rena motsatsen med massavskedanden som enda resultat.
 
I Norden har fackföreningarna – från monopolets tidevarv – drivit flygbolagen framför sig med otaliga strejker till allt förmånligare avtal. Ibland har det mer påmint om utpressning till avtal som gjort bolaget närmast omöjlig att styra. Resultatet är nu tuffare villkor och avskedanden för tusentals medarbetare i Sverige.
 
Kabinfackets argument att bolag som flyger på Sverige eller Norden skall ha svenska avtal är lika befängt som ohanterligt varför det måste därför betraktas som populistiska uttalanden. Hur skall HTF tvinga Kinas statliga flygbolag Air China, statliga Malaysia Airlines, Aeroflot -för att ta några ur högen som flyger på Sverige – att teckna svenska kollektivavtal?
Hela frågan är lika befängd som när Bosse Ringholm kräver att övriga världen skall ha en svensk lönebeskattning, att spritskatten i andra länder skall var på svensk nivå samt att skatteparadisen skall stängas. (Om det finns skatteparadis, vad är då Sverige? Skattehelvete?)

Det finns få branscher som är så reglerade som flyget både när det gäller säkerhet samt arbetstider. Svenska representanter finns med i alla de organisationer som utformar regelverken och svenska facket är organiserade genom Internationella Transport Federationen samt vars verksamheten finns i Genéve. Om kabinfacket anser att de avtal de drivit fram tidigare skall vara vägledande för alla så har man sin förhandlingsplats i Geneve och London.
I Europa har man JAR Ops regler som reglerar flygoperativa säkerhetsnormer. Även där har facket inflytande.
 
Nu råder det inget facktvång i Europa. Samtliga länder söker på alla sätt att befria sig från tvångslagar och regelverk som hindrar industrins utveckling eftersom Europa är en del av Världen. Exportindustrin och andra näringar skall konkurrera med en allt mer utbildat arbetskraft i andra delar av världen.

Den svenska fackföreningsrörelsen som helhet har inte mycket att vara stolta över mer än att man drivit bort en halv miljon svenska arbetstillfällen till andra länder på några få årtionden. Ta bara skoindustrin som en gång var en stor industri i Närke, klädindustrin i knalleland som bara har en spillra kvar, möbelindustrin likaså. Vidare har Sverige degraderats från att ha varit världens tredje största sjöfartsnation till jumboplats då svenska sjömäns löneavtal genom strejker drivits till en gräns som tvingade redarna till landsflykt. De svenska varven har gått ett än värre öde till mötes – de är i princip utraderade.  Få har fått det bättre. Många av de som inte fick vara med längre inryms i den miljon svenskar som idag lever enbart på olika bidrag.

Just nu handlar kampen om flygbolag som flyger på Sverige. HTF vill att man inte skall flyga med Ryanair. Detta för att bolaget vägrar acceptera avtal med facken samtidigt som bolaget genererar arbetstillfällen i alla länder där man flyger. Villkoren ligger inom de ramar som arbetstidslagar och säkerhetsregler tillåter i EU. HTF har med federationens stöd dragit igång en kampanj där ingenting är heligt och sanningen var den som först försvann. Nu uppmanar man passagerarna att spy i en påse som trycks med vnklade påståenden för ett flygbolag som bevisligen lever upp till gällande regler vad avser arbetstidslag och säkerhet. Ryanair betalar sina löner men vägrar att teckna ett avtal med en organisation som i Sverige bidragit till att driva flera flygbolag mot konkursens rand. Organisationer smorda med allt högre fackföreningsavgifter för att hålla överviktiga kanslier igång där förtroendemännen ofta har förmåner som övriga arbetstagare bara kan drömma om.  Min fråga är om det inte är dags för medborgare som värnar om frihet och demokrati att gå upp på fackets kansli och vomera?

Det finns uppenbarligen gemensamma nömnare mellan Ullared och Skavsta. Och historien har en fömåga att upprepa sig. Eller har facken blivit klokare?