Har SAS valt rätt flygplanstyp?

Det var under ett panelsamtal på Routes Europe som representanter från flera europeiska flygbolag diskuterade hur nya generationens narrowbodyflygplan förändrar möjligheterna att öppna nya linjer och anpassa kapaciteten efter en ny verklighet. För SAS handlar det framför allt om två flygplanstyper: Airbus A321LR och Embraer E195-E2.

”En dröm för nätverksplanerare”

SAS nätverkschef Gonzalo Pernas beskrev A321LR som en ”game changer” under konferensen i Italien. Det är ganska lätt att förstå varför. Traditionellt har långlinjer ofta krävt större widebodyflygplan för att bli lönsamma. Men med A321LR kan SAS flyga längre sträckor med färre passagerare – och därmed testa marknader som tidigare varit för små eller för riskfyllda.

Plötsligt förändras kalkylen för vilka destinationer som är möjliga från Skandinavien.

Och SAS antyder nu dessutom att fler A321LR kan vara aktuella framöver. Det surras nu intensivt i branschen om att SAS planerar en stor förändring på Arlanda till vintern: den klassiska, stora Airbus A330 kanske plockas bort från flaggskeppslinjen till New York. I så fall blir det den mindre Airbus A321 som ska korsa Atlanten. För resenärerna skulle det innebära färre stolar ombord och en helt annan kabinupplevelse – men för SAS en dramatiskt minskad ekonomisk risk under de svagare vintermånaderna.

Mindre flygplan – men fler avgångar

Samtidigt sker något annat i det nordiska inrikesflyget. SAS säger öppet att efterfrågan har förändrats dramatiskt sedan pandemin. Den klassiska affärsresenären, som tidigare fyllde morgon- och kvällsavgångarna, har delvis försvunnit. Det gör stora flygplan med 180 säten svårare att fylla – särskilt på högfrekventa inrikeslinjer.

Lösningen blir därför mindre flygplan men fortsatt många avgångar. Det är här Embraers nya E2-flygplan kommer in i bilden. SAS planerar att använda dem både på täta inrikeslinjer och som matarflyg till bolagets växande Köpenhamnshubb.

Flygbolagen vill ha flexibilitet – inte bara storlek

Det intressanta är att SAS inte är ensamma. På Routes Europe beskrev även Icelandair, Aegean Airlines och TUI hur nya generationens narrowbodyflygplan öppnar helt nya möjligheter. Icelandair vill använda A321XLR på nordamerikanska linjer som tidigare varit för små för widebodyflyg, Aegean planerar nya destinationer till Indien och Afrika, och TUI satsar stort på Boeing 737 MAX 10 för att maximera kapaciteten från slotbegränsade flygplatser som Amsterdam.

Det finns ett tydligt mönster här. Efter pandemin verkar många flygbolag prioritera flexibilitet framför maximal storlek.

Har SAS läst marknaden rätt?

Det är här den verkligt intressanta frågan börjar. För medan vissa europeiska flygbolag fortfarande satsar hårt på stora långdistansflygplan verkar SAS i stället bygga ett nätverk där mindre och mer bränsleeffektiva flygplan får en allt viktigare roll. Det kan visa sig vara helt rätt strategi för Skandinavien.

Marknaden här är relativt liten, geografiskt utspridd och känslig för konjunktursvängningar. Då kan flygplan som går att använda på både tunnare Europalinjer och längre transatlantiska rutter bli extremt värdefulla.

Samtidigt finns en risk – och den handlar om passagerarnas upplevelse. Att flyga över Atlanten i ett flygplan med bara en mittgång, som en Airbus A321, kan av vissa resenärer upplevas som trängre än att sitta i en stor widebody. Även om SAS har utrustat sina A321LR med riktiga Business Class-säten, krävs det att passagerarna köper konceptet att flyga med mindre flygplan i över sju timmar.

Det är tydligt att flygbolaget inte längre försöker komma tillbaka till hur flygmarknaden såg ut före pandemin. I stället planerar man efter den nya verkligheten. Och i den världen – där en A321 till New York kanske blir vinterns realitet – är flexibilitet och fyllda säten betydligt viktigare än att flyga med största möjliga maskin.