Svenskt inrikesflyg – en perfekt storm av kostnadsökningar

Det är lätt att fastna vid siffrorna i regeringens nya stödpaket: 400 miljoner till slopade säkerhetsavgifter, 100 miljoner för att kunna upphandla viktiga inrikeslinjer och ytterligare stöd till ambulansflyget.

Men bakom miljardrubrikerna döljer sig något ganska ovanligt i svensk flygpolitik. Regeringen verkar nu på allvar signalera att inrikesflyget betraktas som samhällskritisk infrastruktur. Och det är faktiskt en ganska stor förändring.

Bränslekrisen slår mot en bransch som redan sitter i skruvstädet. Samtidigt som det fossila jetbränslet blir dyrare på grund av oroligheterna i Mellanöstern, tickar EU:s allt strängare krav på inblandning av hållbart flygbränsle (SAF) på. För de svenska inrikeslinjerna innebär detta en perfekt storm av kostnadsökningar – och det är den smällen regeringen nu försöker dämpa innan proppen dras ur helt.

Regeringens stöd handlar därför lika mycket om beredskap som ekonomi.

Man försöker helt enkelt undvika ett scenario där mindre inrikeslinjer snabbt blir olönsamma och börjar försvinna.

Flyget har länge stått ensamt

Under många år har svensk inrikesflygdebatt nästan enbart handlat om klimat, skatter och minskat resande. Samtidigt har många regionala flygplatser kämpat med svag ekonomi, färre avgångar och vikande passagerarsiffror. På vissa håll har flyget redan försvunnit.

Nu verkar regeringen i stället oroa sig för motsatsen: vad som händer om för många linjer försvinner samtidigt. För i ett land som Sverige fungerar inte flyget bara som ett transportmedel för weekendresor och affärsresenärer. Det handlar också om ambulansflyg, reservkapacitet, totalförsvar, näringsliv och företagsetableringar, möjligheten att snabbt ta sig mellan norra och södra Sverige.

Det är därför orden ”allmän trafikplikt” sticker ut i regeringens besked. Det är ett begrepp som normalt används när staten anser att vissa flyglinjer är så viktiga att de måste finnas kvar – även om de inte är kommersiellt lönsamma.

Branschen har länge varnat för att det svenska systemet för allmän trafikplikt är för snävt. Att regeringen nu skjuter till 100 miljoner kronor öppnar för en historisk utvidgning. Det viskas i korridorerna om att staten för första gången kan behöva gå in och stötta linjer som tidigare burit sig själva kommersiellt – ett tydligt tecken på att den svenska flygkartan håller på att ritas om i grunden.

46 kronor säger egentligen allt

Den mest konkreta åtgärden är att staten tillfälligt tar över kostnaden för säkerhetskontroller på svenska flygplatser. Det sänker flygbolagens kostnader med 46 kronor per passagerare.

På pappret är det inte särskilt dramatiskt. Men symboliskt säger det ganska mycket om hur pressad flygmarknaden blivit. När staten börjar diskutera några tiotals kronor per biljett som avgörande för att hålla ihop linjenätet är det också ett tecken på hur små marginalerna ofta är inom europeiskt flyg. Särskilt på inrikeslinjer.

På pappret är det inte särskilt dramatiskt. Men inom flygbranschen, där marginalerna mäts i enstaka kronor per passagerarsäte, är det i alla fall en början på självkritik från statens sida, där man nu förstår allvaret genom att agera åt rätt håll med avgiftssänkningar och inte höjningar.

Ett nytt tonläge kring flyget

Det kanske mest intressanta är ändå det politiska tonläget. För bara några år sedan var flyget ofta något man ville minska. Nu pratar regeringen i stället om robusthet, tillgänglighet och beredskap.

Det visar att säkerhetsläget i världen och de senaste årens kriser har förändrat synen på transporter. Flyget ses inte längre enbart som en utsläppsfråga, utan också som en del av Sveriges motståndskraft.

När proppen dras ur i omvärlden har Sverige helt enkelt inte råd med tomma startbanor och ett flygnät som monteras ner. Det här stödpaketet är inte ett bidrag till flygbolagen – det är en direktinvestering i att hålla landets viktigaste livlinor öppna.