Kabinpersonalen får nya digitala verktyg

Slut på visuella bälteskontroller

Tyska Diehl Aerospace utvecklar, tillsammans med franska Thales, nästa generations digitala kabinsystem. Målet är att integrera allt från bagagehyllor och säkerhetsbälten till IFE-system (In-Flight Entertainment) och passagerartjänster i ett gemensamt, uppkopplat nätverk.

Tanken är att många arbetsmoment som i dag kräver manuell övervakning ska kunna automatiseras: lampor i bagagehyllorna som visar var det finns ledigt utrymme redan under ombordstigningen, modernare skärmar där du förutom att beställa kaffe och mat kan få information om allt mellan turbulens och vilka toaletter som är lediga.

Även säkerhetskontrollerna kan förändras. I dag har vi säkerhetsgenomgången digitaliserad på skärmen framför oss men kabinpersonalen får fortfarande gå genom kabinen före start för att visuellt kontrollera att alla passagerare har säkerhetsbältet fastspänt. I framtiden skulle uppkopplade säkerhetsbälten kunna rapportera detta automatiskt till besättningen.

– Med lägre arbetsbelastning, särskilt kring de standardiserade säkerhetsrutinerna, kan färre kabinanställda vara tillräckligt, inte minst på långdistansflygningar, säger Diehl Aerospaces vd Florian Maier i ett uttalande.

Rekryteringsberget: 600 000 nya anställda behövs

Samtidigt som Diehl vill slimma bemanningen står flygindustrin inför sin största rekryteringsutmaning i modern tid. Enligt siffror från CAE Aviation Talent Forecast väntas den globala flygtrafiken fördubblas under de kommande två decennierna.

Bara under den kommande tioårsperioden beräknas den kommersiella branschen behöva rekrytera makalösa 1,3 miljoner nya medarbetare för att möta efterfrågan och ersätta pensionsavgångar. Av dessa är nära 600 000 kabinanställda, vid sidan av ett akut behov av 252 000 piloter och 380 000 flygtekniker. Det är framför allt den aggressiva expansionen i Asien och Mellanöstern som driver på kurvorna.

Att ta bort jobb är därför inte på agendan, snarare att överleva resursbristen.

Branschanalys: Tekniken möter 1:50-regeln

När automation diskuteras i flygmedier hamnar strålkastarljuset nästan alltid på cockpit. Men Diehls och Thales vision visar att det är i kabinen de kommersiella vinsterna – och de operativa förändringarna – kommer att märkas först.

För flygbolagen är kabinpersonalen en av de största rörliga kostnadsposterna. Kan digitala system kapa arbetsbördan öppnas dörren för att på sikt minska bemanningen på långlinjer. Men här glömmer teknikleverantörerna ofta den juridiska verkligheten. Luftfartsmyndigheter som EASA och FAAs stenhårda regler (1 kabinanställd per 50 passagerarsäten baserat på evakueringssäkerhet). Innan de reglerna skrivs om – vilket fackförbunden kommer försöka bekämpa med näbbar och klor – förblir minskad bemanning en skrivbordsprodukt.

Den verkliga vinsten med “den smarta kabinen” handlar därför inte om att skära ner på personal, utan om att maximera driften och höja servicenivån.

Om arbetsmomenten kan effektiviseras med digital hjälp, får personalen mer tid över till det som faktiskt bygger lojalitet och skapar vinst: premiumservice och proaktiv problemlösning ombord. I en tid då flygbolagen slåss om samma 678 000 talanger, kan de bolag som erbjuder de bästa digitala arbetsverktygen mycket väl bli de som vinner kampen om personalen.

Hårfin gräns

Men det finns en hårfin gräns mellan att effektivisera och att avhumanisera, och frågan branschen nu måste ställa sig är hur mycket digitalisering passagerarna faktiskt sväljer. Redan i dag är flygresan en ganska själlös process där resenären slussas runt som ett kolli genom självbetjäningskiosker, automatiska bagagedroppar och digitala gater. Om vi dessutom gör om flygkabinen till en helautomatiserad zon, riskerar vi att tvätta bort den sista resten av mänsklig värdighet från upplevelsen.

Man kan jämföra det med att gå till Espresso House; visst går det snabbare att trycka på en skärm och hämta sin kaffe ur en automat, men det är ju mötet med baristan och det mänskliga handlaget som gör att det känns som ett riktigt kafébesök. Om flygbolagen helt ersätter leenden, ögonkontakt och personlig omtanke med sensorer och skärmbeställningar, blir kabinen bara en flygande distributionskedja. Tekniken ska lösa branschens personalbrist – inte rationalisera bort den mänskliga kontakten vi faktiskt behöver som mest när vi befinner oss tio tusen meter upp i luften.