Makten över resorna, eller ……..

Under världens största resmässa, World Travel Market i London som ägde rum i mitten av november, arrangerades en konferens under två dagar som handlade om detta brännbara ämne. Budskapen var nästan lika många som deltagarna och väldigt motstridiga. Det är viktigt  för var och en att bevisa sitt existensberättigande på marknaden och att kunna få fälla ut sina fjädrar. Spelreglerna bestäms av spelarna själva och dagens sanning är lika betydelsefull som texten i den sand som nattens tidvatten sköljer över. 

Att gömma delposter är som sagt viktigt för nätarrangörerna och Expedias svenska Europachef Henrik Kjellberg underströk vikten av “price opacity”, dvs motsatsen till genomskinlighet. Att enbart boka flygbiljetter är ingen lönsam affär, sa han.

En annan paketmakare, lowcostbeds.com, ville inte vara beroende av ett fåtal hotell, utan måste kunna välja där marginaler och påslag var lättast att göra.

Vad som ger nätarrangörerna deras syre och därmed intäkter, är människors brist på tid och deras behov av bekvämlighet. Det växande bekymret är dock att vi människor vänjer oss allt snabbare vid Internet och lär oss dess konster allt bättre och det gäller naturligtvis även kunderna.

Där tidigare branschkunniga arrangörer förhandlade sig till attraktiva “bulkpriser” på hotell, bilar och flygstolar, erbjuder nu producenterna sina produkter lika förmånligt direkt till kund på nätet. Det är snarare tvärtom så att producenterna behåller de lägsta priserna mot kund för sig själva för att förgylla direktförsäljningen på sin egen hemsida.

Fler och fler artiklar dyker upp på tidningarnas ressidor av typ “plocka ihop ditt eget paket till Thailand och spar 8.000 kr per person.” Modeuttrycket “Dynamic Packaging” kan betyda vad som helst, menade moderatorn eftersom dynamik betyder  ständig rörelse och blir därmed enbart vad som finns just nu.

Nätarrangörerna blev inte nöjda med debattens utveckling, men det återspeglade förmodligen bättre än något vart vi är på väg.

Nästa debattämne blev vems hemsidor som skall bestämma intäktsflödena och därmed kunna skära av någon annans marginaler. Om t ex de flesta går via Expedia för att boka, blir det också Expedia som får överläget gentemot övriga producenter, vad gäller provisioner och övriga villkor. Kunderna kan alternativt gå direkt till någon av producenterna, t e x Ryan Air eller SAS och börja där och därmed ge dem makten över de andra.

Hotellen höjde sin röst och utlovade en match mot såväl arrangörer som mot övriga producenter, “we will fight back”. Många hotell sade sig ha tröttnat på att “ge bort sina pengar till mellanhänder som inte skapar något mervärde.”

Ett annat starkt spår är att folk alltmer söker sig fram via sökmotorerna Google eller Altavista till t ex “Venedig”. Där finner man hotell, utflykter, restauranger, ja allt som behövs för att själv plocka ihop sin resa.

Ett antal deltagare menade att för denna metod talar det faktum att folk inte kan eller orkar hålla reda på alla företagsnamn, varför generiska namn ur geografin alltid vinner. “You always know the name of the place of your dreams.”

Från USA rapporterades att av alla nätbokningar av resor 2002, gjordes 80% via nätarrangörer och 20% direkt. Siffrorna i år pekar på att 45% bokar via nätarrangörer och 55% plockar ihop sina egna paket. Trenden är mycket tydlig, eller som moderatorn uttryckte saken “everyone is becomming a tour operator”.

Detta ämne behandlades vidare dag 2, då frågan ställdes hur en hemsida skall kunna placera sig så högt upp som möjligt på de stora sökmotorerna. Ett varningens finger restes för att förlita sig på denna metod. Både Google och Altavista ändrar med jämna mellanrum sina algoritmer och kan därmed peta ner ett hotell eller restaurang från stjärnroll till glömska.

GDS-bolagen fanns representerade genom Amadeus och Sabre. För nätverksbolagens mera komplicerade resor behövs de ännu ett bra tag, men för lågkostnadsbolagen är deras nytta mera omtvistad.

Amadeus har skapat en produkt som skall attrahera dessa bolag till ett pris på just under 3 Euro per segment, dvs passagerare och sträcka. Det kostar egentligen ingenting säger Amadeus, eftersom flygbolagen enbart betalar när tjänsten används. Flygbolagen försöker i sin tur få återförsäljaren att ta kostnaden. Protester och klagomål hörs från detta håll. Några röster var väldigt tydliga. Tim Jeans, som byggde upp Ryanair tillsammans med Michael O’ Leary och nu vd för Monarch Scheduled, berättade att Monarch’s stolar till 87% bokas direkt av kunderna på nätet och till 6% via GDS. Kostnaden för de 87% direktbokningarna utgör 45% av totala bokningskostnaden, medan de 6% som bokar via GDS kostar 54%.

“Vi gör allt vi kan för att eliminera GDS.erna ur vårt liv”, säger Tim Jeans. En annat starkt skäl för att undvika GDS.erna är att inte ge bort kunden till någon annan. Genom att koncentrera all bokning till sin egen hemsida bygger man upp det starkaste man har i en osäker värld, sitt varumärke.

Det är inte lätt att sammanfatta ett seminarium som spretar åt alla möjliga håll, annat än genom att försöka återge vad som utspelar sig. Samtidigt kommer jag att tänka på läroböckerna i företagsekonomi från tiden i Lund som berättade att den perfekta marknadsekonomin enbart är en illusion eftersom kunden ändå aldrig kan bli fullt informerad om sina val. Måhända är det så, men Internet har hjälpt konsumenterna en lång bit på väg till jämställdhet gentemot producenterna.

Så slutligen får vi, när förvirringen omsluter oss, trösta oss med att innanför den gamla Berlinmuren behövde folk sällan välja. De fick vänta runt 13 år på att få sin lilla bil. Märket var Trabant, materialet var pressat papper och färgvalet var vitt eller grått. Priset motsvarade sex årslöner netto för en vanlig arbetare och allt detta upphörde för endast 15 år sedan.