NineEleven – 365 dagar senare

Det första påståendet jag fick ta ställning till på väg in i TV-studion för ett år sen var: Flyger en pilot in i en byggnad under hot? Svaret var givetvis nej! De måste ha övermannats var min bedömning vilket senare bekräftades. Sen fortsatte det hela att spelas upp med olika hypoteser. Jag är varken terrorist- eller vapenexpert men jag vet hur piloter funkar. Erfarenheter från 7500 timmar i cockpit och simulatorer sitter i. Efter den första intervjun fortsatte det, tidningar och etermedia ringde nästa dygnet runt.

Fantasin hos de som uttalade sig var nästan obegränsad. De nya säkerhetskraven skulle som ett exempel innebära att flygplanen styrdes från marken av flygledare – som om inte de skulle kunna övermannas och styrningen övertas av cyberkapare. Cockpit skulle kunna ha en egen ingång utifrån eller pansardörr. Beväpnade vakter skulle förhindra nya attacker a la ElAl. Det senaste just nu är att piloterna föreslås bära vapen i USA. Säkerheten ser ut att bli ett konkurrensmedel där stater, flygbolag och tillverkare bjuder över varandra i ord och handling.

När chocken lagt sig var flygbranschen skakad. De amerikanska flygplatserna stängdes i fyra dagar – Washington/Reaganflygplatsen ännu längre nära det attackerade Pentagon som det ligger. Flygplan fick vända över Atlanten och allt var ovisst. Miljoner passagerare som kunde bokade av och man väntade på åtgärder. I USA reagerade man snabbt för att återställa flygtransportsystemet men dock inte alltid så klokt. Nervositeten satte sina spår.

När en charterkapten avvisade tre passagerare av arabiskt ursprung som uppträdde ordningsstörande vid en avgång på Arlanda förstod alla i branschen vad det berodde på och att han hade sin fulla rätt. Men diskrimineringsombudsmannen är honom fortfarande hack i häll upp genom rättsmaskineriet. Fortsättning följer i högre instans – men kaptenen har mitt stöd!

I Sverige blev det snabbt utökade kontroller på flygplatserna. Försäkringsbolagen världen över sade upp flygbolagens och flygplatsernas krigsriskförsäkringar/tredjeman med 7 dagars varsel. Staterna världen över enades om att täcka dessa med garantier och EU följde efter. I Sverige var man sist med detta och Finansdepartementet motarbetade systematiskt de svenska flygbolagens och flygplatsernas likabehandling med andra länder.

Jag och flera företrädare från de större flygbolagen och flygplatserna satt på ett möte på Näringsdepartementet och diskuterade en förlängning av garantierna som skulle gå ut i oktober då en tjänstekvinna från Riksgälden – den myndighet som plötsligt utsetts till krigsriskförsäkringsexpert av regeringen – trippade in men ett papper i handen och sa att det statliga försäkringsskyddet hade upphört – idag och det var fredag! ”Vi har skickat fax”, sa hon bistert. Jag minns hur flygbolagen bad regeringen att bekräfta detta med frågan ”då går vi och ringer till alla flygplan och ber dem landa på närmaste flygplats – vi har en med 300 passagerare som ligger över Uzbekistan” sa en flygbolagschef.  Tjänstekvinnan bleknade och regeringen förlängde sedan garantierna under det att vi åt en pizza på Kungsgatan. Sverige var då det enda land i EU dragit tillbaka garantierna. Och så skulle det i stort sett fortsätta i 8 månader till.

Nästa fråga vi diskuterade var hur kontrollerna på flygplatserna skulle förstärkas. Tjänstemän från departement och myndigheter reste som skottspolar till adhocmöten i Bryssel. ICAO tillsatta Task Forces och det jobbades febrilt på flygplatser och flygplanfabriker för att snabbt planera alla tänkbara signaler från myndigheter om nya skyddssystem.

EUs kvarnar mal men förslagen kommer inte till koncensus! Sverige utmärker sig ännu en gång att gå sin egen väg igen – mot EU-parlamentet och den ställning som tagits i USA och av ICAO. Hårdare tidsplaner och högre kostnader i Sverige var på gång och staten slog ifrån sig här det gäller stöd för skyddet av våra flygplatser mot terrorism. Den svenska regeringen vill inte ens bidra till garantier för skydd av sina egna anläggningar och än mindre det flygtransportsystem som Sverige är så beroende av. Passagerarna betalar – och kostnaden blir enorm. Ovisshet råder faktiskt fortfarande. Under denna period har regeringen och riksdagen däremot beviljat anslag på 364 MILJARDER till järnvägar och vägar! Hålet genom Hallandsåsen går före säkerheten på våra flygplatser !

Det är knivigt det där med säkerhetskontroller. Samtidigt som saxar konfiskeras slinker andra vapen såsom knivar av komposit igenom. Pansardörrarna är kanske ett måste! Myndigheterna tas på sängen när media upptäcker svagheter i systemet. Borde inte myndigheterna själva upptäcka svagheterna? Är det för mycket pappersarbete?

Nu på ettårsdagen av traumat skall vi kanske inte hacka på andra även om jag är djupt besviken på hur regeringen och myndigheten har hanterat frågorna. Kontrollerna har skärpts men de är inte tillräckligt genomfört ännu. Men samfundet måste snart enas om ett smart regelsystem  med tekniska och operativa lösningar. Ett  rimligt system för att minimera och helst eliminera riskerna för upprepning av 11 september. Det bör ske stegvis och med eftertanke. Vi måste bli mindre blåögda även här i Sverige. Kriget mot terrorismen är inte slut och staten kan inte bara skjuta över problemen till flygbranschen! Lag och ordning skall upprätthållas av staten i vanliga fall – men den svenska regeringen ser ut att gå sin egen väg och lämna flygtransportsystemet ensam i kampen mot BinLadin och likasinnade!