Ombord på British Airways till Miami

Vi anländer till Arlanda en tidig morgon. För oss är det startpunkt för den efterlängtade semestern, men för de flesta uniformsklädda på beta-bussen är det bara ytterligare en arbetsdag. Det är dags att åka till vårt älskade Miami, och den här gången ska vi ge British Airways en chans. Förra gången tuffade vi över Atlanten med Delta utan entertainment-system, vilket jag inte vill rekommendera (även om servicen var oklanderlig!).

Ombord Embraer 190

Som vanligt har vi bokat biljetterna alldeles för sent och kommer därför utsätta familjen för två stora prövningar: på utresan byter vi flygplats i London, och på hemresan ska vi tillbringa sju jetlaggade timmar på Heathrow. Med gott mod traskar vi ändå bort på den nya fina piren och kliver på en liten fräsch Embraer E-190 med plats för 98 passagerare. Rutten kallas CityFlyer och tar oss faktiskt in till centrala London och flygplatsen London City.

Taxfree ombord

London City – Heathrow
Att landa centralt i London är givetvis strålande om du ska på affärsresa till London, men det är mindre bra om du ska vidare till Heathrow. I en perfekt värld (och utan barnvagn!) kan du faktiskt åka kommunalt på 1,5 timme mellan flygplatserna London City och Heathrow, men keep your fingers crossed, Londons tunnelbana är inte att lita på. Förutom att du måste kånka väskor i Londons underdimensionerade tunnelbanesystem måste du också vara beredd på diverse trafikstopp.

Vår egenkomponerade transfer mellan London City och Heathrow flöt perfekt via Londons 150-åriga tunnelbanenät. 1,5 timme senare anlände vi och våra resväskor mitt i Heathrows pulserande terminal 5. Tunnelbanebiljetterna kostade tio pund för två vuxna och två barn och vi åkte på följande sätt: pendeltåget DLR in till Canning Town, byte till Jubilee Line mot Green Park, och slutligen Piccadilly Line till Heathrow.

Engelsk frukost på Heathrow

Heathrow
Heathrow är en härlig flygplats! Vi checkade in bagaget snabbt och smidigt och åt lunch på 5 Tuns Pub & Kitchen, en av många bra restauranger på Heathrows airside. Men häng inte omkring för länge här, vår gate låg 20 minuter bort! För att ta dig mellan A, B och C-delen på terminal 5 måste du faktiskt hoppa på ett futuristiskt underjordiskt tåg (Heathrow är gigantiskt!).

British Airways Boeing 747-400

På terminal 5C väntade vår British Airways Boeing 747-400 på att ta oss vidare till Miami. Som vanligt frågade vi oss varför förstaklasspassagerarna går ombord först på flygplanet. Är det inte lyxigare att tillbringa så lite tid som möjligt på ett flygplan? Nåväl, vi trängde oss förbi businessclass utan att spilla ut någons drink och belägrade fyra bekväma mittsäten. Sköna utfällbara nackstöd och varsin liten tv-skärm, underbart!

Entertainment system i 747-400

British Airways 747-400
Nio timmar fastspänd i en flygstol är ju aldrig roligt, men British Airways-personalen gjorde sitt bästa för att vi skulle trivas. Våra barn har passerat skrikstadiet med ett par år, och vi hade därför nio riktigt trevliga timmar över Atlanten. Tre filmer, ett par drinkvagnar, en okej lunch och en liten eftermiddagsmacka hann vi med. Bra service? Absolut, precis så bra som man förväntar sig av British Airways. Personalen letade snabbt upp min lite speciella taxfree-beställning, och samtalade glatt med våra barn som inte förstår ett ord engelska. En liten snörpning på läpparna när jag ville ha vin och 7-up till min middag är det enda som möjligtvis kan dra ner betyget. Vi svävade lugnt och fint över till den amerikanska kontinenten och togs vant ner på backen av en kvinnlig kapten, det gillar vi!

Och så hem igen…
Våra fyra veckor i Miami var precis så soliga och härliga som våra regndränkta Sverige-semestrande kompisar fasade att de skulle vara. Men det här är ju inget resereportage om Floridas huvudstad, utan Miami får ni läsa om en annan gång. Däremot blir det ett par rader om hemresan Miami-London-Stockholm.

Miami är en ganska lättmanövrerad och tråkig flygplats, så här ska du inte spendera mer tid än nödvändigt. Hjälpsam personal överallt, men ett stort minus till markvärdinnan på British Airways som splittrade vår lilla familj vid sittplaceringen, helt onödigt eftersom vi checkade in i god tid. Okej att våra barn kan gå och stå själva, men en vuxen per barn är att rekommendera under en nio timmar lång flygning! Givetvis upptäckte vi detta när vi väl stod på vår gate (och tittade på förstaklasspassagerarna som köade för att komma först) och blev lite panikslagna. Ordnade det sig när vi kom ombord? Klart det gjorde!

Heathrow igen…
Efter ytterligare tre filmer, en hel del turbulens och vitt vin med 7-up så landade vi tryggt på Heathrow igen. Och nu hade familjen en enda önskan: sova! Vår Amerika-klocka sa att det absolut var dags att sova, trots att engelsmännen åt korv- och ägglunch på alla restauranter. Så var kan man då gå och lägga sig och sova i fem timmar på Heathrows flygplats? Svar: ingenstans. Om du nu inte har tillgång till en härlig lounge, då är det bara att gratulera. Själva kurade vi ihop oss på de mest obekväma bänkar man kan tänka sig, omgivna att ett stort gäng amerikaner i identiska illgröna corporate-tröjor och högljudda röster. Suck.

Till slut var det i alla fall dags att gå ombord på British Airways äldsta flygplan, eller kanske är det världens äldsta flygplan? Denna Boeing 767-antik låter man av någon anledning trafikera rutten Heathrow- Stockholm, mycket märkligt. Nåväl, de trasiga tidningsfickorna och hatthyllorna som inte gick att stänga kompenserades av den alltid lika trevliga BA-personalen och en alldeles turbulensfri flygtur. Och ett inspelat säkerhetsmeddelande på svenska hade man, tänka sig! Men oj vilken kvalitetsskillnad mot den Embraer vi åkte med åt andra hållet.

Skulle jag rekommendera den här resan till en annan barnfamilj? Knappast. Skulle jag själv göra om den? Självklart! Vi sitter redan och letar bra och billiga biljetter på nätet. Helst utan flygplatsbyte och lång mellanlandning nästa gång! Att leta flygresor är trots alla sökmotorer en hel vetenskap där priserna kan förändras med ett par tusenlappar från en dag till en annan. Det låter väl som ett bra ämne för nästa reportage, Flygtorget?