VAD GÖR LUFTFARTSINSPEKTIONEN EFTER TRE?

Just nu vidtar inspektionen åtgärder mot det svenska charterflygbolaget Transjet genom att underkänna bolagets organisation. Inspektionen säger sig sakna förtroende för flygbolagets interna flygsäkerhets-arbete. (Enligt uppgift till Flygrevyn Express har delar av Transjets ledning – 8 personer – underkänts i något som närmast kan liknas vid ett historieprov!)
Arlanda flygplats är ett av inspektionens största tillsynsuppdrag vid sidan av flygbolagen.   Luftfartsinspektionen skall kontrollera att flygplatsens säkerhetsorganisation fungerar och att bestämmelser efterlevs, så att ingen utsätts för risker när de använder flygplatsen. Men Arlandas säkerhet har på senare tid allvarligt ifrågasatts vid tre tillfällen – och detta ända upp på ministernivå!
Först visade det sig att Arlanda inte åtgärdat eller rapporterat fel på banbelysning och dessutom hade farliga “främmande föremål” funnits på banorna vid flera tillfällen. Därmed skapades en fara av samma typ som orsakade den uppmärksammade kraschen med en brinnande Concorde i Paris – där över 100 människor omkom.

Förra veckan tog sig kraftigt beväpnade kriminella personer in på flygplatsen (!) genom en obevakad grind, körde med privatbil tvärs över området och genomförde iskallt ett rån som gav 43 miljoner kronor.
Banditerna som var beväpnade med automatvapen kunde lika gärna ha varit terrorister med andra mål än pengar! Det är skrämmande men naturligt att tänka sig ett annat scenario om det handlat om Usama Bin Ladin& Co´s terrorister.
Igår brann den nya Arlandaterminalens el-system – en brand i en rad incidenter – vilket resulterade i strömavbrott på Sveriges största flygplats!
Ansvaret faller ytterst på Luftfartsinspektionens ledning.
Vare sig organisation eller kvalitets-kontrollen på flygplatsen kan anses vara godtagbar när  passagerare och egendom utsätts för sådana allvarliga och upprepade risker under kort tid. Drar man en parallell med Luftfartsinspektionens ingripande mot Transjet så skulle Arlanda stängas med omedelbar verkan och inte öppnas för trafik igen förrän en ny – av Luftfartsinspektionen godkänd säkerhets- och kvalitetsorganisation är i funktion!
Någon sådan aktivitet från Luftfartsinspektionens sida är naturligtvis (?) inte att vänta.
Luftfartsinspektionen är beroende av Arlanda Flygplats. Det är Luftfartsverket som äger flygplatsen och Luftfartsverket är en del i “samma koncern” som Luftfartsinspektionen, med samma koncernchef och med en, för närvarande ansträngd, ekonomi!
Luftfartsinspektionen får stora delar av sina anslag via Luftfartsverket. Jag kan inte frigöra mig från misstanken att inspektionen nu under semestertider vill profilera sig – på sätt liknande de Livsmedelsverket och Konkurrensverket använder – i hopp om ökade anslag.
Sällan eller aldrig riktas myndighetskritik mot staten – den hand ur vilken man äter. Talet om att inspektionen inte uppträder opartiskt får ytterligare näring då inspektionen kommer i kontakt med något där Transjets grundare – flygbolagsentreprenören och flygkaptenen Thomas Johansson – är inblandad.
Det är en i branschen allmänt spridd uppfattning att där regler kan tolkas på flera sätt väljer inspektionen nästan reflexmässigt alltid den tolkning som är mest till Thomas Johanssons nackdel.
Luftfartsinspektionens kompetens, dess resurser och prioritering underkändes under förra året vid tre av varandra oberoende tillfällen!
Det är också illavarslande då Luftfartsinspektionen i samband med det väpnade rånet på Arlanda försöker föra över skuldbördan på – SAS!
Luftfartsinspektionen har en egen avdelning som uteslutande skall tillse – och ytterst ansvara för –  säkerheten på svenska flygplatser.
Avdelningen är i linje med den hittills visade effektiviteten lokaliserad i Norrköping, där insatserna knappast kan behövas i nämnvärd omfattning.
Detta trots att inspektionen förfogar över ett större kontor i Upplands Väsby, nära den viktigaste flygplatsverk-samheten i landet.
Såväl den internationella civilflygorganisationen ICAO:s inspektion som den amerikanska luftfartsmyndigheten FAA underkände vid oberoende inspektioner den svenska myndighetens  kvalité!
Det var både allvarligt och generande för Sverige så generaldirektören tillsatte en egen oberoende utredning med en erfaren flygsäkerhetsexpert från Saab, förre chefsprovflygaren Per Pellebergs. Men också  Pellebergs riktade allvarlig kritik mot Luftfartsinspektionen i sin rapport!
Tre olika utredningar har sedan flera år föreslagit att Luftfartsinspektionen skiljs helt från Luftfartsverket, men Regeringen genom Näringsminister Björn Rosengren har hittills passat.
Är det möjligen så att regeringen inte vill ha en kompetent – och  av Luftfartsverket och Arlanda oberoende – tillsynsmyndighet?
Innan Luftfartsinspektionen blir oberoende får vi räkna med att det hellre görs ingripanden mot olika flygbolag för brister i säkerhet och organisation än mot flygplatser och flygtrafikledning, där inspektörernas “jobbarkompisar” finns.

 Även utan att värdera ingripandet mot Transjets organisation kan man inte annat än undra om inte funktionen av Arlandas säkerhetsorganisation utgör en minst lika stor risk, och då för alla på flygplatsen verksamma flygbolag och deras passagerare?

 Flygplatsernas roll i flygsäkerhetssystemet får inte förringas. I färskt minne har vi alla Milanokatastrofen med SAS, Singapore Airlines haveri i Taipee och händelserna i Boston den 11 september där terrorister tog sig ombord på flygplan som kapades.

Säkerheten och kvalitén på vår viktigaste flygplats sviktar på minst tre områden och inspektionen har klandrats i tre oberoende inspektioner.

Vad gör Luftfartsinspektionen efter tre?