Väl förberett kristeam på Arlanda

Flygplatsledningen har genom åren ökat sina insatser för att alla former av kriser skall kunna hanteras på bästa sätt. Bland annat har man genomfört ett personalutbildningsprogram, från 2 timmar och uppåt beroende på befattning, för all personal på flygplatsen och det fortsätter.
–Uppbyggnadet av Medical Assistance i samarbete med Karolinska Universitetssjukhuset innebär att sjukvårdspersonalen är ständigt uppdaterad genom att de ständigt återgår till sitt arbete på akutkliniken på sjukhuset för bl.a vidareutbildning, säger överläkare Lennart Malmström från Karolinska Universittssjukhuset.
  
I den utarbetade krisplanen avsätter krisledningscentralen ledningsrum inklusive teknisk utrustning samt behovet av till exempel lokaler för drabbade och anhöriga. Det är planerat för telekommunikation, transporter, hantering av media och samarbeten med alla företag på flygplatsen såsom resebyråer samt inte minst flygbolagen och deras markserviceorganisationer. Man har upprättat speciella formulär och tecknat kontrakt med restauranger. Vid tsunamikatastrofen tillkom behovet av kläder och hygienartiklar. Här krävdes även ett nära samarbete med tullpersonal och polismyndighet eftersom många återvände utan ID-handlingar.

Arlanda är Sveriges största arbetsplats. Cirka 14000 har sin gärning här på flygets Centralstation. Nära 50 000 flyger till och från flygplatsen varje dag, internationellt och inom Sverige. Denna verksamhet måste i huvudsak fungera även vid haverier, kapningar och dylikt som kräver krishantering. Räddningsaktioner på flygplatsen får inte lamslå trafikflödet för då förvärras krisen. Trycket från mötande anhöriga och vänner kan lätt skapa kaos utan krisplanering och träning. Nuvarande organisation började planeras för sju år sedan och tränade krishantering så sent som i oktober och december 2004.

Det har varit många händelser genom åren som visat på behovet av krisplaning. Behoven och resursåtgången är ofta olika, och planerna behöver anpassas med avseende på respektive händelse.
– Transwedes haveri 1987 med en Caravelle som buklandade var en händelse som tjänade som en väckarklocka, säger Lars Henrik Fossto som är LFV/Arlandas nyckelperson för krisberedskapen.

Ett riktigt stort behov uppstod i samband med jordbävningen i Armenien 1988 där många hemvändande räddningsarbetare kom samtidigt med traumatiska upplevelser på näthinnan. Detta krävde mer insats på flygplatsen än man räknat med. Men även större statsbesök som vid Olof Palmes begravning med 150 statsmän under stort säkerhetspådrag, evakueringen av svenskar vid Kuwaitkriget 1990, Gottrörahaveriet 1992 som satt stort tryck på SAS men även på flygplatsens resurser. Estonia 1994 och 9/11 2001 har också varit tillfällen när man mellan övningarna, fått testa och anpassa organisation, planer, kommunikation med mera. Den psykologiska kompetensen har visat sig vara oerhört väsentlig för att klara ett kontrollerat omhändertagande av ankommande och mötande utan att skapa kaos på flygplatsen. Upparbetat samarbete med kommunerna och Landstinget och dess psykologiska katastrofledning (PKL) är en förutsättning vid större händelser. 

– Under åren har vi även fått hantera många bombhot och tre kapningar, säger Fossto. Men även en situation som när Chelsea spelade Europacupfinal här i Stockholm i slutet av 90-talet. 13.000 fotbollsfans, flera av dem upprymda av olika skäl, bedömer flygplatsen som en situation där krisplanering måste aktiveras. Fotbollshuliganer utgör alltså en potentiell risk för en flygplats.

Efter annandagens katastrof i Asien började man på måndagen att etablera krisorganisationen. – Sigtuna kommunen har fungerat utmärkt. Vi hade 4 -5 sittningar varje dag, säger Fossto. När Arlandas krisledning förstod vidden av det hela på måndagen utökades kontaktytorna enlig plan. Fler än 10 000 svenskar skulle nu evakueras med luftbro från Asien till Sverige. Landsting och omkringliggande kommuner, Röda Korset, Räddningsverket, Polis, Tull och resebranschen kallades in. Kontaktnätet med researrangörerna och flygbolagen aktiverades. En stor grupp personal från LFV och andra organisationer kallades in för att agera stöd för medmänniskor till drabbade som ankom till Arlanda, inte minst de som saknade anhöriga.
– I en sån här situation saknas det aldrig personal, säger överläkare Lennart Malmström. –Problemet är snarare att rätt dimensionera behovet av personal, förtydligar han.

Lennart Malmström som ingår i katastrofledningen på Arlanda kallades in tidigt. Han tycker att hanteringen av evakueringen på det hela har fungerat bra med tanke på omständigheterna. De upparbetade rutinerna bidrog till detta. Det Nordiska samarbetet fungerade mycket bra. Även norska, danska och isländska flygtransporter assisterade för att ta hem drabbade till Sverige.
– Problemen var brisfällig information om hemvändande passagerare, som vilken typ av och antal skador ombord, säger Malmström.
– Vi fick mer information om detta av de svenska, danska respektive norska ambassadörerna i de länder planen mellanlandade, inskjuter Fossto. De sprang personligen ut till varje flygplan och kontrollerade.

Ambulansflygningarna till Arlanda tog av kända skäl lång tid att få igång. I huvudsak genomfördes dessa av SAS MD80 med tre mellanlandningar. Men Lennart Malmström anser att de fungerade mycket bra medicinskt sätt.
 – Det var en mycket flexibel organisation här på Arlanda. Vi kunde till och med lasta om till markambulanser inne i hangar.

Klara ansvarsförhållanden och att det finns folk som kan agera medmänniskor är A och O vid en sådan här situation. Nu gäller det att även Sveriges högsta ledning får till stånd en fungerande krishantering. En krishantering som inte är beroende av att bara en speciell person har rätt att starta processen.