World Low Cost Airlines Congress 2005

Publicerad den 2005-09-20 00:00av Redaktionen

Årets stora begivenhet för hela jordklotets lågprisflyg har just avslutats i Amsterdam, den för andra året i rad återkommande konferensen som under två dagar nagelfar nästan allt som finns att säga om branschen. För att använda ett slitet uttryck, "alla" var där. Lågprisbolag från hela världen syntes med sina högsta direktörer, en del IATA-bolag, analytiker, flygplatser, journalister, hangarförsäljare, cateringbolag, försäljare av bokningsprogram, ja självaste Amadeus var på plats för att få sig en svängom runt flygindustrins färskaste guldkalv, lågprisbolagen.

En sak som alltid gör mig glad när flygmänniskor möts är det faktum att politik inte finns. Bredvid varandra sitter syrier, israeler, libyer, amerikanare, kubaner och många, många fler. Flygvärlden har helt enkelt ett så grundläggande behov av att hela tiden lära sig nya saker för att överleva, att alla som vill också skall kunna komma. Alltså talas inte politik, utan flyg och språket är engelska. Eventuella politiska motsättningar får avhandlas i FN, eller på annat håll, enkelt praktiskt och väldigt upplyftande.

Denna första krönika handlar om lågprisflyget i Europa. Jag återkommer inom kort med separata beskrivningar av lågprisbolagens utbredning i övriga världen.

Slipslöst slog sig åhörarna ner i den futuristiska salen där purpurfärger blinkade i takt med rockmusiken. Ryanair CEO M O´Leary Först ut var Michael O’Leary som raskt underströk Ryan Air’s placering i världsalltet, före Påven och Gud Fader. Var medlemmarna av EU Kommissionen skulle placeras, de som hittat på förordningen som beordrar flygbolagen att betala 250-400 Euro till varje passagerare vid en inställd flygning, var kristallklart. Den eviga skärselden skulle bli deras nya hem, åtföljda av ett fyrverkeri av engelsk/irländska invektiv.
Mycket har sagts om Kommissionens direktiv tidigare, inte minst här på Flygtorget, så jag kan bara upprepa att en enig flygnäring dömer ut gällande ersättningsbelopp som förödande för flygindustrin. Jämför en snittintäkt på mellan 48 och 65 Euro som de flesta LCC (low cost carriers) har i Europa och föreställ er utbetalningar på 400 Euro per passagerare för en inställd flygning. Förutom detta, siktar O’Leary på att flygstolarna på sikt skall bli gratis och påpekar att Ryan Air är det enda flygbolag i världen som anstränger sig att löpande kunna få en sänkt snittintäkt år från år och som också budgeterar med detta. Det är på allting runtomkring som pengarna skall tjänas.

ELFAA, European Low Fares Airlines Association, var den sammanhållande länken under första dagen med hjälp av dess president, Sterlings kommersielle direktör, Stefan Vilner. ELFAA Till ELFAA hör 10 LCC från 9 länder, inklusive Ryan Air och easyJet, med 1500 linjer till 400 destinationer, flygandes 60 millioner passagerare 2004 inom Europa. ELFAA håller på att etablera sig som en samlingspunkt för motståndet mot vad man betraktar som EU.s försök att återreglera och därmed förstöra den goda gärning man tidigare gjort genom sin liberalisering av Europas luftrum. Följaktligen kritiserades också EU-kommissionens senaste diskussionspapper rörande riktlinjer för hur flygplatser får ingå avtal med flygbolag utan att gränsen för otillåtet stöd med skattepengar överskrids.

EasyJet presenterades av deras C.O.O. Ed Winter och för att bespara läsarna mera siffror kan jag bara säga att easyJet tävlar med Ryan Air om första platsen bland LCC i Europa, vem som leder är mest en fråga om dagsform. EasyJet Airbus A319 Skillnaden mellan de två är tydlig. EasyJet har betydligt snällare regler för avbokning, passagerarvård vid förseningar, mm och flyger till en rad huvudflygplatser till priset av högre avgifter och längre turn/around tider.
På Orly har man dessutom fått smaka på eldgivningen från Air France och den franska statsapparaten. Ca 40% högre kostnader än Ryan Air har man, men till en lika mycket högre snittintäkt per passagerare. Välj själva vilken modell ni tror på! Den stora frågan är vad som kommer att hända när bolagen någon gång i framtiden totalkolliderar. Ed Winter underströk vikten av att behålla ” a contestible market” för sina underleverantörer, att aldrig låsa in sig med en partner som skulle bli för trygg. Denna drift var starkare än att ha en enhetsflotta. Därför flyger easyJet både med Airbus och Boeing inför framtida upphandlingar. 25% av all trafik är nu helt utanför UK och mer skall det bli. Andelen flygplatsrelaterade kostnader är hela 31% av de totala kostnaderna.

Ett genomgående tema under hela konferensen var om Ryan Airs modell är den enda som kommer att hålla oavsett var i världen den skapas, eller om olika regioner kan brodera ut sin version efter sin egen marknads behov. För Europas del finns en rad olika LCC varianter, från bolag som “skolat” om sig från charter eller regionalflyg, till försöksballonger för nätverksbolag och rena kopior av antingen Ryan Air eller easyJet. Sterling, WizzAir Transavia, bmibaby och Hapag-Lloyd Express är några exempel i Västeuropa på nämnda skillnader.

I det forna Östeuropa tävlar tre bolag om vem som skall bli störst, bäst och vackrast, polska LOT.s dotterbolag Centralwings, ungerska WIZZ Air och slovakiska SkyEurope. Beträffande SkyEurope kan nämnas att samtidigt som de använder easyJets affärsidé att flyga till bland annat Paris/Orly, Barcelona- inte Gerona, Kastrup, Stuttgart, så har de lägre kostnader per utbjuden passagerarkilometer än Ryan Air. De är väl finansierade och flyger till 14 länder med sina 11 B 737-500. Slutligen konstaterades att charterbolagen givit slaget förlorat och retirerat till destinationer som ligger minst 3,5 timmar bort, utanför LC bolagens räckvidd.