Flygplatsen i Bolzano med kort bana köptes av en entreprenör som startade SkyAlps i avsikt att säkra trafik Bolzano-Rom. Sky Alps köptes senare upp av Fri-El Green Power, ett företag som sysslar med förnybar energi. Flygplatsen, invid Alpernas fot, har byggts ut till 1462 meter. Kort, men passande för kraftfulla Q-400 med god stigförmåga. Så nu flyger SkyAlps in många vinterturister till de Sydtyrolska Alperna, samtidigt som man bygger ut regionens förbindelser med Europa och inom Italien, samt sommarcharters till Kroatien och diverse Medelhavsdestinationer, som Ibiza och Palma.
Det är en nischverksamhet som idag sysselsätter nio Q-400, med fyra i reserv, att möjligen tas i anspråk. Man flyger såväl Rotterdam, som London, Bryssel och en rad tyska destinationer och så långt som Köpenhamn och Billund, nu med siktet inställt på Göteborg. Dessutom gör SkyAlps en ny framstöt mot italienska Ancona, där man även wet-leasat estniska Nyx Airs ATR 42 för upphandlingstrafik. Innsbruck är en annan flygplats där Q-400 passar extra väl.
Q-400, som nu givet ålder har ett lägre pris, har senaste åren fått en senkommen renässans. Wideröe leder Europaligan med 16 Q-400 i trafik, varav två ex-SAS. SkyAlps har 13. Andra användare är Luxair, bland annat på Sverige. Men även Icelandair och SATA på Azorerna har linjenät där dess prestanda kommer till god användning, för längre linjer, snabb stigning, nära jetfart eller flygning på trånga, bergiga flygplatser. Även på LOT, Air Baltic, Croatia Airlines och Eurowings har den spelat en viktig roll för att bygga upp trafik.
Renässansen för äldre plan gäller även “hot and high”. Ethiopian Airlines har 30 och Qantas Link ska öka med 15 nyrenoverade och får då 45. Flera afrikanska bolag tar in nya och begagnade, till exempel i Angola och Kamerun. En annan nisch har blivit som brandbekämpare, vilket inleddes med två ombyggda ex-SAS, i Frankrike. Bombardier har även satt i gång ett moderniseringsprogram för äldre, avställda Q-400. Tidigare förlorade den ju ekonomiskt konkurrensen med ATR. Men nedskriven i värde, om än lite dyrare i drift, har den många förmågor ATR saknar, bland annat genom kraftigare motorer.
I hemlandet Kanada vinner Q-400 åter terräng. Ersättare blir oftast A220 eller ERJ190, men Q-400 kan fortsatt en tid, bli steget dit, som det blev för Air Baltic. Fortsatt är många av SAS “dumpade” Q-400 på över 20 år i trafik och av Air Baltics tolv har elva fått nya jobb, bland annat hos Wideröe. Många ägs fortsatt av Nordic Aviation Capital. Produktionslinjen för Q-400 tillhör numera Viking Air från British Columbia, som annars bland annat bygger brandbekämpningsplan och Twin Otters, främst på flottörer.