Landa flygplan
Jag är en flitig passagerare som ofta åker med NextJet och Norweigan för mitt arbetes räkning.
I min ungdom flög jag lite med segelflygplan men familjen satte stopp för mina flygdrömmar.
Jag har alltså ett litet hum om vad jag pratar om och nu undrar jag om någon insatt i branschen kan tala om för mig varför man gång på gång gör så oerhört hårda landningar?
När jag flög segelflygplan fick jag lära mig att landa mjukt och fint, med känsla.
Kan det vara så att det är många piloter idag som aldrig har landat små flygplan och alltså inte har någon flygkänsla? Är detta rimligt?
Karl
svar
…men ändå dör det mer människor på operationsbordet än ombord på flygplan;-)
Vill påpeka att allt har sina sidor och mjuk sättning
som gällde förr för lätta plan, inte är hela sanningen.
“Rätt Hård” menar att man skall sätt planet “Rätt” och i bland
“Hårt “. Men bäst är att sätta det “Rätt” och lagom “hårt”.
Hårt är ett relativt ord och jag menar att vissa skulle säga
om mina landningar:
“du landade bra men kanske lite hårt”
Jag brukar tänka: Jag kan sätta det lika lätt som du
och mycket lättare om jag vill, men det är inget att
skryta med.
Det där med att göra något för pengar gäller också
för en kirurg.
Det där att flyg skulle vara ett kall, få förunnat, köper
jag inte. Det handlar om hård kunskap i fysikens
hård lagar och inte en uppvisning mjuk balettkonst.
Det är som att köra bil: bromsar man för mjukt kan
vissa uppfatta det som att du inte tänker stanna och
att du er tveksam om vad du tänker göra.
Med ett plan svänger man bestämt “lite hårt “så att alla vet
vad man tänker göra och så att det syns tydligt även på radar
– inte alltid mjukt och passagerarvänligt.
Jag menar att utvecklingen går mot hårdare, bestämdare
sättning än det som gällde tidigare, detta för säkerhets skull.
Det blir mjukare landningar på gräsbanor! ;<) http://www.youtube.com/watch?v=FBFgeAIi1Kk
Så, summa sumarum – om jag får vara lite kritisk – torde vara att de flesta piloter idag jobbar för pengar och utan känsla?
Finns det någon ära kvar i pilotkåren?
När jag läser era inlägg häpnas jag.
Min svåger är kirurg och skulle han ha en dålig dag och inte skärpa sig så dör människor under kniven hos honom..
Går utbildning i Florida för tillfället och minns från första lektionen att man ska bestämt sätta ner flygplanet. Vi har hangar på ena delen av banan så när vinden tillåter så kör jag helst en sån mjuk nedsättning som möjligt då det är en lång bana för en PA28. (Endast under EK flygningar dock)! haha.
/ Alex
En bra landning är när alla passagerare kommer ner helskinnade, en riktigt bra landning är när maskinen också är hel.
flygarn
försöker jag göra när det finns plats och rum (SOP) för det är alltid kul att “bjuda” på för passagerare och definitvt för en själv och kollegan bredvid. Fast hur bra än upplägget är och eller resultatet, så tycker alltid någon att det inte va bra. Fast det egentligen va “by the book”. En “bra landning” är egentligen något mycket subjektivt.
Viktigare är väl att man räknar rätt på TKOF vikter, tolkar väder (WX) rätt, undviker CB moln, fuellar efter hjärna, gör GA när det behövs och många andra tusen saker som ingen annan märker. Eller väldigt gott samarbete i cockpit.
Så vad är en bra landning egentligen?
Det är i alla fall ingenting som utmärker en “bra”pilot på något sätt.
Man brukar säga att en “hård landning är en säker landning” Alltså att maskinen får ordentlig kontakt med marken och är mindre känslig för sidvind mm. En allt för hård landning är desvärre inte bra, och detta är jag helt övertygad om att samtiliga seriösa piloter försöker undvika då de sliter på maskinen i onödan.
Hur man upplever en “hård landning” är juh relativt. Generellt att sitta långt bak i maskinen vid landning upplevs tex som betydligt hårdare/skumpigare vid landning än att sitta längst fram. En mjuk landning upplevs alltid bland passagerare som nåt positivt men det behöver de alltid inte vara.
En mjuk landning innebär att maskinen är känsligare för sidvind bland annat och man kan inte bromsa lika hårt om detta skulle krävas precis i nedslagstillfället, landnings-ställen inte har lika “hårt grepp” i detta fall.
För att svara lite mer direkt på din fråga. Nej jag tror inte att det beror på bristande känsla för flygplanet som gör att en del landar mer bestämt. på mitt bolag upplever jag det som att det är mer en del av “det gamla gardet” som flyger ner kärran i backen mer eller mindre utan flare pga bästa möjliga prestanda. Dom är helt enkelt ointresserade av att göra mjuka landningar. Sen är det som många säger olika på olika flygplanstyper. Flyger själv 757 samt 767. och dom är helt olika att landa mjukt med. Detta pga olika konstruktioner på huvudställen. En del landningar kan på den 767:an jag flyger tom upplevas olika beroende på var i flygplanet man befinner sig.
Vill även påpeka att dom flesta i mitt bolag (charter) gör enligt mitt tycke mkt mjuka fina landningar.
Ps Som kuriosa kan jag nämna att Blue1 tycks lägga mkt krut på att göra supermjuka landningar! någon som upplevt nått annat? Ds.
@Igår;)
Spoilers eller speedbrakes aktiveras av att hjulen börjar snurra, det är därför som man bör sätta sig lite hårdare på våt alt. kontaminerad bana…
Jag blir förvånad när jag läser en del kommentarer. Att alltid, oavsett förhållandena, göra en markerad sättning för att det skulle vara säkrare, blir jag inte imponerad av. Man anpassar sig ju naturligtvis till vad förhållandena kräver. Jag blir inte heller imponerad av den som alltid landar långt in på banan. Själv är jag nöjd när jag landar på mittlinjen och gör en mjuk sättning på märket.
Det är sällan det blir en hård sättning, det är inte ofta förhållandena kräver en markerad sättning (som rekommenderas av tillverkarna), nästan samtliga försöker få till en passagerarvänlig sättning och ibland anstränger piloten sig för att få till en riktig smygare (vilket kan leda till en lite lång landning men vad gör det när man har 3000 m torr bana).
En markerad sättning krävs t ex om det är halkigt, risk för vattenplaning, kraftig sidvind eller mycket kort bana.
När det är halkigt eller vid en mycket kort bana så försöker jag landa lite kort, alltså före märket som ligger ca 300 m in på banan. En del kommer nu att hävda att detta är riskfyllt men det ger mig mer att gå på när det gäller att hinna bromsa upp kärran innan banan tar slut. Jobbet som pilot innebär att man måste hantera risker och väga dem mot varandra för om man ska vara helt säker så kan man aldrig ens starta då det är det enda som kan ge 100% flygsäkerhet.
Måste tillägga att jag tycker att standardprocedurer är mycket bra men att alltid göra en markerad sättning 300 m in på banan, vad är det för hantverk?
Som tidigare skribenter påpekat har det med vind och väder samt hur motiverad den som sitter och styr är och vilken känsla han/hon har. Som CC får man känna på en hel del landningar och kan säga att en kapten jag jobbade med på ett bolag var helt fenomenal i sitt hanterande av flygplanet.
Ett exempel från första gången jag flög med henne: redan när vi taxade ut till banan för att starta kändes allting mjukt och smidigt. Starten var mjukare och mer koordinerad än vanligt. Fick även reda på att det skulle vara blåsigt vid destinationen och det kunde bli lite skumpigt på vägen in. Det var väldigt skumpigt på vägen in och sidvind som inte var att leka med. Men hon satte ner kärran bestämt, men det var ingen hård landning utan bestämt och mjukt. Vilket var riktigt imponerande.
Hasse har en poäng.
Scenario:
IL76. MTOW 150+ Ton.
15 knop sidvind. Regn n/a:)
Plats: Isbana vid forskningsstation på sydpolen.
Problem: mjukt med banförlust, eller hårt som på hangarfartyg?
Markeffekt försumbar. B/A också försumbar. Banans bärighet är inte försumbar.
Vad vill jag ha sagt? Använd hjärnan, ha lite känsla, världen är inte boolsk. Måste ni landa hårt för att spoilers m.m. ska aktiveras så måste switcharna underhållas.
Jag har flugit B757, olika ur Airbus 320 familjen, B737 samt MD-80. Den mjukaste landningen skedde i en MD-80 i snöstorm dessutom. Kändes knappt ,medans man i B737 trodde ställen skulle gå igenom vingarna.
Tror det till största delen handlar om vilken känsla den bakom spaken har. Likadant om du åker buss, vissa kör som svin medans andra kör fortare men det upplevs inte så för att den har bättre koll.
Men sedan är det ju som några skrev tidigare andra saker som spelar in ,tex vindförhållanden, vatten snö och is på banan.
man ska ner med planet säkert, ingen idé att försöka göra mjuuuukaste landningen, det är ingen tävling… utan en säker sättning med lite bump så blir alla passagerare också glada, man ska visa att man ankommer! ; )
Man kan säga att det gamla med fina, mjuka sättningar
är mest skryt och då det råder skrytväder:
Dvs nästan ingen vind, nästan oändlig sikt
med lika oändlig landningsbana för flygplans-
typen.
Många gamla “lättplans-förare” har fått lära sig:
” strax innan sättning så lyfter man nosen lite
genom att föra styrspaken bakåt försiktigt
så att planet mjukt med bakre hjulen först
vidrör marken”
Detta är riskfyllt att göra så: Risken är att
planet studsa om man lyfter nosen lite för
mycket.
Om man sätter plantet lite för hårt så sker
inget riskfyllt – planet studsar inte.
Om planet skall studsa av för hård sättning,
då får man sätta det mycket hårt.
På modrena plan med modern hydralik
kan man i princip inte få planet att studsa
med för hård sättning.
M.a.o: Bättre och säkrare med lite för hårt
än lite för lätt
ALLT ÄR INTE SOM I GAMLA DAGAR
Min gissning på föregående inlägg är att det är alla bolag som följer tillverkarens rekommendationer och har som målsättning att flyga säkert. Störd kommentar flygare!
Jag har över 8000h enbart på tung luftfart…oavsett vad som tekniskt skrivits nedan så säger jag bara:
Försöker jämt göra en smygare för att visa att jag kan detta med slutfasen av flygningen. Dock går det inte alltid att få till en smygare hur man än försöker. Ibland har jag tur och ibland funkar det genom viss erfarenhet.
ALLA försöker göra en smygare på blöta eller torra banor – inget snack om det!
Dock kan jag sticka ut hakan och säga att det känns som dagens nya piloter samt militärpiloterna inte riktigt vet finliret – det märks genom att de inte ens försöker/vet hur de skall kompenserar för vind och annat ibland. Men med rätt och mer linetraining skulle vi få fason ppå detta också. Dock vill ju inte flygbolagen betala “onödig” tid till detta. Det är väl bara de stora drakarna SAS, LH osv som har även detta fenomen i sin syllabus…
En annan anledning till hårdare landningar ät förstås vissa bolags uppmaning till sina piloter att göra en så kallad positiv landning för att det blir mindre slitage på däcken när det blir hårdare vilket gör att det hjulen börjar snurra snabbare. Dvs billigare, ni får gissa själv vilket/ vilka bolag det är…
Jag har fått mig berättat och även demonstrerat en gång att vid autoland så sätter sig Boeingmaskinerna hårdare än Airbus. I alla fall så var det en ganska hård men inte obehaglig sättning jag fick uppleva en gång vid autoland i en 767:a. Ligger det någon sanning i att Airbusen landar mjukare vid autoland?
