Planneringsminima vs Operativ minima VFR
Jag hade tänkt göra en VFR flygning i helgen och vädret är den styrande faktorn.
Försöker mig på att fräscha upp min teorikunskaper och tänkt fråga om råd.
Planneringsminima innebär en “go/no go” indikator ifall vädret längst sträckan är under 1500ft/5km.
När man väl har kommit upp i luften är det de operativa minima som gäller; C luft 1500ft horisontellt samt 1000ft vertikalt med 5 km sikt.
G luft under 3000 ft är det 5 km sikt samt fri från moln.
Om det nu ska vara så att molnbasen är 2000ft och jag vill flyga genom bromma CTR så kommer väl inte detta gå då jag måste vara minst 1000ft vertikal från moln för att vara laglig?
Nån som kan sprida lite ljus?
svar
Ja precis, man kan gå ner på 3km sikt, men man får inte planera med det mao starta med speciell vfr.
Har för mig att det var något som kallades “special VFR” i kontrollzonen.
jo i värsta fall blir det nog så, dock så hade det varit trevligt gå visuellt då jag ska ha vänner med mig.
Kan börja VFR och gå över till IFR om vädret skulle bli sämre
Varför inte skicka in en IFR ATC färdplan? Bästa möjliga service du kan få från ATC.
IR bevis har jag och planerar med att i sämsta fall gå över till IFR om det inte skulle hålla rent vädermässigt.
Givetvis menar jag meter, skrivfelsnisse var i farten.
Det är meter som anges när det gäller avstånd horisontellt från moln. Ska du starta från från BMA behöver du minst 2000ft vertikalt (1000ft över tätbebyggt område samt 1000ft vertikalt fri från moln.)
Är du väl i luften kan de begära speciell VFR i C-luft men du kan inte planera med det.
Men den första frågan jag ställer mig är varför du ska upp över huvudtaget om det är så pass dåligt väder? Det är ingen lek om man är lite oerfaren, har man IR-bevis och mer erfarenhet så visst, men hur rolig flygning blir det? Ska man flyg sträckflygning och ligga on top så kan detta vara trevligt, men det gäller att ha en plan för hur och var man ska landa.
